Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

Återseendet
Två dagar innan årsdagen av Jörgens hemgång hände följande:
Min son kom hem efter arbetsdagens slut och berättade
att han hade backat på en bil där han arbetade. Det
blev bara lite lätta plåtskador, men han var väldigt ledsen
över det. Jag förstod honom fullständigt. Jag hade själv
varit i en liknande situation och visste att man kände sig
både dum, ledsen och arg på sig själv. Självförtroendet
åkte i botten en stund, tills man blev tröstad av någon.
Jag gjorde vad jag tyckte att jag kunde för att trösta min
käre son. Jag tyckte synd om honom och gick och pratade
med Jörgens och min kärlekssten, den som Jörgen hade
hittat till mig på Borrbystrand. Jag frågade Jörgen om han
på något sätt kunde trösta sonen i hans drömmar, så att han
skulle minnas det när han vaknade. Lite fult bad jag honom
även komma till mig och berätta hur det skulle bli för mig
med firmabiten. Bouppteckningen ville aldrig bli färdig, så
jag var en smula bekymrad.
På morgonen strax innan sonen skulle gå till sitt arbete
berättade han med ett strålande humör att han hade drömt
om sin pappa. Jag kramade om grabben och kände ett glädjeskutt
i mitt hjärta. Jag sa ingenting om vad jag hade bett
om kvällen innan. När han hade gått hämtade jag tidningen
och kröp ner i sängen igen.
Att ligga till sängs och läsa tidningen var ett utmärkt
sömnmedel för mig. Efter att ha slumrat till kom jag in i
det där halvvakna tillståndet igen. Jag hörde Jörgen i badrummet
och tänkte: ”Nu kommer han snart och visar sig
för mig.” och nästan samtidigt stack ett skrattande huvud
fram i sovrumsöppningen. Jag var i ett slags lyckorus. Han
kom och lade sig liksom svävande bredvid mig i sängen
och jag sa exakt så här: ”Det är så mycket som du måste
berätta för mig. Hur har du det? Hur gör du när du manifesterar
dig?” Han sa: ”Jag är oerhört fri och lycklig. Jag
kan inte förklara för dig hur jag manifesterar mig.” Han
visade med händerna uppsträckta mot himlen och sa: ”Det
får du fråga vår Herre.” Jag tänkte, eller kände, att jag aldrig
ville detta skulle sluta. ”Har du varit på Plejaderna?”
frågade jag. ”Oh ja, du kan fara lika snabbt som tanken.
Det är kosmiskt underbart. Går inte att förklara.” (När
Jörgen var i den fysiska dimensionen talade vi ofta om
universum tillsammans, bl.a. om andra galaxer t. ex.
Plejaderna). Han sa också: ”Du ska sluta oroa dig. Allting
kommer att ordna sig.”
Jag vet att det var mycket mer som jag frågade honom om,
men det kunde jag inte komma ihåg när jag slog upp ögonen.
Hjärtat bultade hårt. Jag steg upp och gick ut i trädgården
och tänkte intensivt på vad jag upplevt. Just då
ringde telefonen. Det var firmakollegan som förklarade
allt jag ville veta för mig. Allt skulle ordna sig för mig, sa
han. Jag talade om för kollegan att jag hade talat med
Jörgen. Han svarade ”HMM”. När jag lagt på luren skrattade
jag hjärtligt.
Visst är universum och alla dimensioner helt otroligt
underbara! Vi är alla andar som tillfälligt är i våra kroppar,
DU och JAG , HÄR och JUST NU. Vi kan alla göra våra
livsuppgifter POSITIVA och KÄRLEKSFULLA.
- 80 - - 81 -