Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

Ett biträde tog emot mig och frågade hur jag mådde. Jag
berättade hur glad och nervös jag var. Så hämtade hon den
medelålders damen, som i sin tur hämtade instruktören
Kevin, som skulle vara vid min sida hela tiden. Han undervisade
mig lite om delfiners beteende och sa att jag skulle
hålla händerna bakom ryggen tills delfinen fått bekanta sig
med mig. Jag bytte om till baddräkt och fick ett par gummiskor
att ta på mig eftersom delfinerna gärna nafsar och
nosar på fötterna. Vi klev ner i bassängen och satte oss på
nedersta trappsteget. Jag hade vatten upp till bröstet, men
det var tempererat och behagligt varmt.
Det fanns två bassänger intill varandra, en utomhus och en
inomhus och lilla Kiwi kunde själv simma i den som behagade
henne. För tillfället var hon utomhus, men kom i full
fart in till oss när Kevin plaskade med handen på vattenytan.
“Sträck fram handen rakt ut så kommer hon och hälsar
på dig,” sa han. Jag gjorde som han sa och såg Kiwi
komma simmandes mot mig och liksom underifrån lyfta
upp sin nos och halva kropp så att fenan kom strax över
vattenytan. Hon viftade med fenan och jag tog tag i den
och hälsade.
Jag bubblade av skratt mest hela tiden. Efter varje moment
fick jag mata henne med bläckfisk. Emellanåt kom hon
och nafsade mig i fötterna. När hon gled långsamt intill
mig tog Kevin tag i henne och lyfte upp henne i mitt knä
så jag fick klappa henne över hela kroppen, jag fick till och
med känna på hennes hjärta. Det for en varm känsla genom
hela mig.
Så gled hon ner i bassängen igen och simmade några varv
tills att Kevin sa åt mig att peka på henne och sedan på
bollen som hängde ner en bit ifrån taket. Jag gissade att det
kunde vara ungefär fyra meter högt till bollen. Först simmade
hon ett varv och sedan satte hon full fart, hoppade
upp och slog till bollen med nosen. Tänk vilken styrka,
smidighet och klokhet. Jag kände mig verkligen hedrad att
få vara med om det här.
En gång puffade hon Kevin i magen så att han nästan tappade
andan. Han böjde sig ner, kysste henne på ryggen och
sa: ”Ja Kiwi, jag kommer sedan och leker med dig.” Hon
var väldigt sällskaplig och kelen, bara fyra år det lilla livet.
Ofta simmade hon upp mellan Kevin och mig och ville bli
klappad. Jag älskade det. När jag gjorde cirkelrörelser med
pekfingret dansade hon för mig. Efter 40 minuter var det
tyvärr dags att säga farväl. Jag lyfta min arm över huvudet
för att vinka med handen och då lyfte Kiwi upp sin stjärtfena
och vinkade tillbaka. Det var så otroligt härligt. Jag
frågade Kevin om jag fick krama om honom. ”Sure!” svarade
han och jag fick en varm kram tillbaka.
När jag åter kom ut i butiken stod den medelålders damen,
två biträden och mannen som var delägare i akvariet och
väntade på mig. De behövde inte fråga hur jag kände mig,
det lyste lång väg om mig. Jag knäppte mina händer och
visade dem att jag tackade Gud och min käre make för vad
jag fått uppleva. De frågade om min make och jag berättade
att han gått hem för ett år sedan. Jag sa också att min
make visste om att min högsta önskan var att få klappa en
delfin. Då berättade delägaren att den medelålders damen
med de ledsna ögonen hade förlorat sin make för två år
sedan. Hon tittade på mig och nickade och vi viss te båda
- 86 - - 87 -