Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

Sierskan
Den sjuttonde januari hade jag bokat tid hos en sierska,
samma sierska som min dotter hade varit hos dagen då
Jörgen gick hem. En jättetrevlig dam i medelåldern tog
emot mig och visade in mig i ett litet mysigt rum med
levande ljus här och var. Jag var väldigt nervös, vilket hon
såg. Hon talade om för mig att jag hade en orolig själ. Det
var inte konstigt sa hon, för att jag hade flera olika religioner
i mig såsom islam, hinduism, buddhism och kristendom.
Jag kunde träna mig till att ta saker med ro. Jag var
en gammal själ som levt många liv.
Hon tog mina händer i sina och tittade mig djupt i ögonen.
Hon talade om att min själsguide kallades ner och på så
sätt fick vi veta allt om mina liv. Jag hade många själsvänner
som vakade över mig, jag kunde känna mig fullständigt
trygg. Den väninnan som hjälpt mig på sjukhuset var
min syster i tidigare liv och vi hade levt tillsammans både
i Italien och i Frankrike. Jag tyckte det var spännande där
jag satt. Hon tittade i mina händer och såg att jag skulle
träffa en man igen och bli mycket lycklig. Det hade jag
svårt att tro, jag hade Jörgen i mitt hjärta. Hon såg en linje
i handen som betydde ekonomiskt oberoende. Det kändes
tryggt även om pengar egentligen inte ska ha någon betydelse
för lyckan i livet. Jörgen var där och ville genom
sierskan tala om för mig att jag skulle fortsätta arbeta med
mina snäcktavlor. Det tyckte jag var märkligt. Sierskan
kände absolut inte till min sysselsättning. Jag var övertygad
om Jörgens närvaro.
Genom sierskan frågade jag om han ville nämna en sång
för mig som vi ofta sjöng tillsammans bara för att ytterligare
få ett egoistiskt bevis. Sierskan skrattade och sa: ”Du
skulle se honom, han har en sådan humor och är så positiv”.
Han säger: ”Tror hon inte på mig?” Då skrattade jag.
Visst trodde jag. ”Jag vet inte riktigt vad han menar men
han viftar med armarna och talar om blåst och vindar” sa
sierskan. Låten jag tänkte på var Blowing in the wind.
Håren reste sig på min kropp och det kändes pirrigt, men
underbart. Jörgen sa också att vi inte skulle anklaga oss
själva för något, det var helt och hållet hans eget fel att han
fått lämna oss så tidigt. Han hade stressat alldeles för
mycket och levt sitt liv fel, det hade han omedelbart fått
reda på när han kommit hem.
Sierskan sa också att Jörgen hade haft mycket ont i sina
ben den sista veckan. Det förklarade ju varför han inte ville
bada med mig så länge, den där sista söndagen i
Borrbystrand. Jag skulle även ut och resa mycket enligt
sierskan och det lät ju bra. Jag passade på, att fråga henne
vad alla de här stjärnorna jag såg betydde. Hon förklarade:
”När en själ med tankens hastighet förflyttar sig är enorma
energier i rörelse. Man kan nästan säga att det slår gnistor
om själarna.” Det var inget ovanligt. Hon hade träffat
många människor som upplevt detsamma. Speciellt vid de
anhörigas hemresa kommer själarna ner till den jordiska
dimensionen för att hjälpa oss.
- 60 - - 61 -