Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor
Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor
Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Katten<br />
En lördagskväll när jag väntade gäster pratade jag för mig<br />
själv till Jörgen och frågade honom om han inte kunde<br />
busa lite med oss. Förlåt! För det var ju faktiskt egoistiska<br />
tankar. Man skulle ju inte tänka tillbaka sina kära till jorden,<br />
utan låta de få färdas i lugn och ro i de gudomliga<br />
dimensionerna. Men jag var ju bara en människa och<br />
kunde inte låta bli. Tio minuter innan gästerna skulle<br />
komma tände jag de sista ljusen. Då gnistrade plötsligt tre<br />
stjärnor uppe i taket framför mig. Jag blev häpen, men så<br />
glad att jag satte mig på en stol, knäppte mina händer och<br />
tackade för hälsningen.<br />
Jag hade dukat festligt i matsalen på bottenvåningen. När<br />
de åtta gästerna hade anlänt och satt sig på plats runt matbordet,<br />
kom det en katt inspringandes i full fart, kanade på<br />
en matta, snurrade runt, lade sig på en annan matta mitt på<br />
golvet och stirrade på oss. Normalt lade sig min katt i en<br />
garderob i sovrummet på ovanvåningen redan när det<br />
ringde på dörren och visade sig först igen när gästerna gått<br />
hem. Gissa om jag stirrade på henne? ”Vad i alla sina dagar<br />
tog det åt henne?” tänkte jag ”hon hade ju blivit fullständigt<br />
knäpp.”<br />
Vi intog vår måltid samtidigt som vi var väldigt roade av<br />
katten. Vid två tillfällen fick jag jaga bort henne från två<br />
utav damernas väskor som hon klöste på. Hon hoppade<br />
upp på serveringsbordet, jag schasade bort henne, hon<br />
hoppade upp igen. Till slut fick jag tag på henne och bar<br />
upp henne i sovrummet, hon var ju alldeles omöjlig! När<br />
vi hade ätit färdigt och satt oss i korgmöblerna runt ett<br />
glasbord där det var dukat till kaffe, kom hon ner igen och<br />
hoppade upp på matbordet. Jag gick upp med henne, men<br />
strax var hon nere igen. Så höll det på hela kvällen. Jag<br />
förstod ingenting. Eller gjorde jag det?<br />
Efter en mycket lyckad och trevlig kväll när gästerna gått<br />
hem och jag krupit till sängs kom katten och lade sig på<br />
min arm, precis som hon brukade. Jag funderade länge.<br />
Kunde det verkligen vara möjligt? Kunde Jörgens själ visa<br />
sig i katten? Jag kunde inte se någon annan förklaring på<br />
hennes beteende.<br />
- 78 - - 79 -