Andreas Bergh, docent i nationalekonomi, Ekonomih ögskolan vid ...

2.5 Svensk ekonomi i förändring
Sverige har de senaste decennierna genomgått flera långtgående samhällsförändringar.
Samhällsekonomin har ändrat struktur, demografin har förändrats, normer, attityder och värderingar
likaså. När vi blir rikare ändras våra konsumtionsmönster. När det föds färre barn, påverkas storleken
på den del av befolkningen som ska arbeta och betala skatt.
I praktiken innebär förändringarna en del som är önskvärt ur de flesta perspektiv. Vi lever exempelvis
längre än vi någonsin gjort. Men förändringarna innebär också att den organisering av samhället som
var ändamålsenlig förr inte nödvändigtvis är det idag och i framtiden.
Under stora delar av 1900-talet gynnades Sverige av ett antal institutioner som fungerade väl för
industrisamhället. Central lönebildning och partsförhandlingar mellan fackföreningar och
arbetsgivarorganisationer gav stabilitet på arbetsmarknaden och främjade ofta en ansvarsfull
lönebildning. Baksidan av systemet var bristande flexibilitet och bristande anpassning till lokala och
individuella förutsättningar. Under industrisamhällets behov av stordriftsfördelar var emellertid dessa
nackdelar små i förhållande till fördelarna.
Sysselsättningen inom industri och jordbruk, som på 1960-talet översteg 40 procent av
sysselsättningen i Sverige, är idag nere på 15 procent (varav jordbruket står för endast 2 procent). Mer
än varannan sysselsatt jobbar idag inom tjänstesektorn (som är synnerligen heterogen).
En framgångsrik strukturomvandling från industrisamhälle till tjänstesamhälle förutsätter att
produktionsfaktorerna – arbetskraft och kapital – kan söka sig till nya sektorer och nya företag. Under
stora delar av efterkrigstiden siktade Sverige på att främja rörligheten genom att låta de minst
produktiva företagen slås ut och underlätta för arbetskraften att flytta till mer produktiva företag. 13
Modellen var emellertid skräddarsydd för rörlighet inom ett kollektivavtalsområde. När Sverige fick
stora ekonomiska problem på 1970- och 1980-talen, berodde dessa till stor del på misslyckad
strukturomvandling. Jobb som försvann i industrin ersattes inte av nya jobb i den växande
tjänstesektorn i tillräckligt stor utsträckning. Ekonomin var inte tillräckligt dynamisk och rörligheten
på arbetsmarknaden var otillräcklig.
Många problem i Sverige kulminerade i tre år av ekonomisk kris 1991-1993. Idag kan vi dock
konstatera att Sverige på många områden lyckats bra med att anpassa olika delar av samhället till den
förändrade omvärlden. Det gäller både det privata näringslivet och stora delar av den offentliga
sektorn. Förändringarna är en trolig förklaring till att Sverige av många uppfattas som ett
framgångsrikt land. I synnerhet gäller detta i kontrast till den ekonomiska situation som många andra
länder befinner sig i på grund av de senaste årens skuld- och finanskriser.
Enkelt uttryckt har Sverige ökat graden av marknadsekonomi, konkurrens och valfrihet på en rad
områden. Det gäller dock inte arbetsmarknaden och tjänstepensionerna. Den stela arbetsmarknaden är
alltjämt en av den svenska ekonomins svaga punkter. Ofta jämförs Sverige med Danmark som har
betydligt bättre fungerande arbetsmarknad. 14
Ökad valfrihet och konkurrens har konsekvenser på flera områden. Vissa är önskvärda, andra kan vara
mer problematiska. En trolig effekt av den förändrade ekonomiska politiken är ekonomisk tillväxt och
kraftigt ökande reala inkomster för hushållen sedan 1995. Sveriges ekonomi har stärkts, vilket gjorde
att den senaste finanskrisens verkningar i Sverige blev mindre än vad många befarade, och avsevärt
13 Den så kallade Rehn-Meidner-modellen, se Bergh (2009).
14 Andersen m fl (2006). Se även Bergh och Henrekson (2012) samt Bergh (2009).
13