nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

SVENSK SJUKHUSTANDLÄKARTIDNING 

Ansvarig utgivare: Agne Nihlson Utkommer 4 nummer/år 

Postgiro nr 101 15 19-4 Bankgiro 5811 6963 

Prenumerationsavgift 250kr/år Lösnummer 75 kr 

ISSN 0348-001, Upplaga 600 ex. Tryckeri: Edita Västra Aros AB 

Omslags-layout: Alexandra Rånge och Ulrika Rånge 

Cecilia Rånge (redaktör) 

Stora Wennerstorps Gård 

614 92 Söderköping 

Arb.tel: 010-104 50 36 

Mobil: 0702-39 04 29 

e-post: cecilia.range@swipnet.se 

Bost tel: 0121-108 17 

Christina Runow Stark (layout) 

Medicinsk Tandvård, Käkcentrum 

Södersjukhuset 

118 83 Stockholm 

Arb.tel: 08-616 33 82 

e-post: 

christina.runow_stark@telia.com 

christina.runow-stark@ftv.sll.se 

Anders Levén (annonser, prenumerationer) 

Sjukhustandvården 

Vrinnevisjukhuset 

601 82 Norrköping 

Arb tel: 010-104 50 36 

Fax: 011-22 36 87 

e-post: anders.leven@lio.se 

Bost tel: 0121-131 65 

Omslagsbild. 

Redaktionskommitté 

Bo Pettersson (kassör) 

Kristinagatan 15 


Arb tel: 010-104 50 36 

Fax: 011-22 36 87 

e-post: bo-pettersson@telia.com 

Sten Hellström (layout) 

Sjukhustandvården Kronparken 

Eva Lagerwalls väg 1 

756 43 Uppsala 

Arb tel: 018-611 86 70 

Fax: 018-611 86 76 

e-post: 

sten.hellstrom@lul.se eller 

hellstrom.torgils@telia.com 

Bost tel: 018- 54 57 35 

Agne Nihlson (Webmaster) 

Landstinget Gävleborg 

Lednings- och verksamhetsstöd 

801 88 Gävle 

Tel: 026-15 56 26 (sekr) 

Mobil: 0768-35 30 11 

e-post: agne.nihlson@lg.se 

Bostad: Halmvägen 23 

691 48 Karlskoga 

Tel: 0586 - 543 92 

Material till tidningen skickas till redaktören i Word-format. 

Använd Times 12p, enkelt radavstånd. 1 A4-sida 

motsvarar då lite drygt en sida i tidningen. Redaktionen 

förbehåller sig rätten att redigera och eventuellt korta 

insända texter. 

Bilder skickas separat i JPEG-format. Bilden ska vara 

högupplöst i minst 300dpi ≈ 1024x1280 bildpunkter. 

Tidningen trycks på miljövänligt papper

ÄMNESBESKRIVNING OCH UTBILDNING 

Ledare 

Inger v. Bültzingslöwen, Johan Blomgren...........................................................5 

Ämnesområdet Orofacial medicin 

Inger v. Bültzingslöwen, Jan Andersson, Mats Jontell ........................................9 

Utbildning på specialistnivå 

inom ämnesområdet Orofacial medicin 

Jan Andersson, Inger v. Bültzingslöwen, Bengt Hasséus, Göran Stegersjö..... 13 

Certifiering i Oral medicin 

Wivi-Anne Sjöberg.............................................................................................18 

ORGANISATION 

Sjukhustandvård/Oral medicin - organiserat inom 

specialist- eller allmäntandvård? 

Gunnel Håkansson, Agne Nihlson, Sten Hellström, Cecilia Rånge, 

Inger v. Bültzingslöwen .....................................................................................19 

Mun-H-Center – ett nationellt kompetenscenter för 

ovanliga diagnoser med orofaciala problem 

John Bratel.........................................................................................................22 

Sjukhustandvården i Region Skåne 

Fredrik Gränse...................................................................................................24 

Prioritering och omhändertagandenivåer inom 

vårdområdet...................................................................................................26 

Sjukhustandvården i Norrbottens läns landsting 

Angelica Lantto..................................................................................................28 

En tandvård på patientens villkor 

Thomas P. Larsson............................................................................................29 

SVENSK SJUKHUSTANDLÄKARTIDNING NR 2 2010 ÅRGÅNG 35 3

4 

KLINIK OCH FORSKNING 

SOMNet – ett nätverk för distanskonsultation och 

interdisciplinärt arbete i den kliniska vardagen 

Ulf Mattsson................................................................ .......................................30 

GerioWeb – ett konsultations- och diskussionsforum 

Madeleine Wertsén..............................................................................................32 

Remissinflödet till en sjukhusanknuten Sjukhustandvård 

Bo Pettersson, Per-Olof Rödström.......................................................................33 

Beskrivning av ett antal patientfall inom vårdområdet 

Opererad för maxillariscancer - samarbete mellan 

sjukhustandläkare, logoped, foniater och käkkirurg 

Madeleine Wertsén............................................................................................. 35 

Patient med resistens på alveolarutskottet 

Ulf Mattsson ....................................................................................................... 36 

Snedtändning i tandvården- då tanden inte är huvudproblemet 

Inger Stenberg.....................................................................................................38 

Ett nytt kariesträsk? 

Inger Wårdh, Pia Gabre.......................................................................................39 

Nekros av maxillan orsakad av nasalt NK/T-cellslymfom 

samt sekundär resistent Candida krusei infektion 

Karin Garming Legert...........................................................................................42 

Orala problem som utreds inom sjukvården 

Johan Blomgren.................................................................................................. 44 

Intraorala sår relaterade till cytostatikabehandling 

Johan Blomgren, Lars Vilén.................................................................................45 

Autoreferat av avhandling, ”Oral Health in patients 

with Chronic Kidney Disease” 

Royne Thorman....................................................................................................47 

SVENSK SJUKHUSTANDLÄKARTIDNING NR 2 2010 ÅRGÅNG 35

LEDARE 

Bästa läsare! 

Du håller i Din hand ett viktigt nummer av Svensk 

Sjukhustandläkartidning, ett temanummer! 

Tidpunkten för temanumret är inte tillkommen 

av en slump. Två stora ämnesföreningar inom 

svensk odontologi, Svensk Sjukhustandläkarförening 

(SSTF) – grundad år 1976 - och Svenska 

Oralmedicinska Sällskapet (SOMS) – grundat 

år 1990 - går 2010 samman till en förening, 

Svensk förening för Orofacial Medicin. Det vill 

vi manifestera. 

Vi vill i detta temanummer tydliggöra de organisatoriska 

satsningar och det omfattande arbete 

som bedrivs inom sjukhustandvård/oral medicin/ 

gerodonti i samverkan med sjukvården och som remissinstans 

för de fall allmäntandvården(offentlig 

och privat) inte bemästrar. Vi vill beskriva några av 

de odontologiska problemställningar som möter 

oss. Många av de vuxna patienter som får vård 

inom vårdområdet tillhör grupper vars problem 

inte alltid syns i de stora sammanhangen fast problemen 

ofta är överväldigande och svårbemästrade 

och i mycket hög grad påverkar livskvaliteten för 

den som drabbas, liksom för de närmaste. Ett 

antal patienter remitteras direkt från sjukvården. 

En del av dessa remisser föranleds av medicinska 

behandlingar eller livshotande tillstånd. Andra 

rör långsiktiga problem hos kroniskt svårt sjuka 

personer eller personer med omfattande funktionshinder. 

Vi vill också peka på behovet av fortsatt 

kunskaps- och vårdutveckling, utbildning och 

forskning för en god och patientsäker vård. 

Det förtjänar att nämnas att ett nära samarbete 

också sker med systerföreningen Nordisk Förening 

för funktionshinder och oral Hälsa (NFH). 

I den föreningen samverkar tandläkare, tandhygienister 

och tandsköterskor. Också brukare och 

anhöriga har en naturlig plats i NFH. Utan den 

teamsamverkan som utmärker omhändertagandet 

inom vårdgrenen skulle de goda vårdresultaten för 

många av patienterna inte kunna uppnås. Vidare 

sker mycket vårdutvecklings-, utbildnings-, och 

forskningssamarbete i internationella organisationer 

och professionella nätverk. 

En framtida utveckling av nationella vårdriktlinjer 

för ett antal komplicerade tillstånd är av vikt. 

Av artiklarna i detta temanummer framgår att 

- vårdområdet är väl definierat 

- vårdpanoramat är komplext och kunskapskrävande 

- det för vårdområdet i samtliga landsting 

finns en tydlig organisation, oftast inom 

specialisttandvården 

- det finns en treårig vidareutbildning 

- några andra landstingsområden planerar 

en liknande strukturerad och genomarbetad 

utbildningsplan 

- det bedrivs omfattande utvecklings- och 

forskningsarbete. Ett antal avhandlingar, 

många under 2000-talet, och vetenskapliga 

artiklar har publicerats. 

Tandvård för människor med sjukdomar och 

funktionshinder som inte kan tas omhand inom 

allmäntandvården behandlas på remiss inom sjukhustandvård/oral 

medicin/gerodonti av tandläkare 

med omfattande utbildning och lång erfarenhet. 

Vi kan konstatera att vårdområdet utvecklats och 

vuxit samman till ett tydligt och väl definierat 

ämnesområde på specialiserad nivå. Vi konstaterar 

med glädje att ämnesområdet står på egna ben. 

Inger v. Bültzingslöwen Johan Blomgren 

Ordförande SSTF Ordförande SOMS 

Ordförande Vice ordförande 

Interimsstyrelse för Svensk förening för Orofacial 

Medicin 


Kan muntorrhet vara orsaken 

till din patients problem? 

Muntorrhet är ett problem som drabbar var femte person. 1 Hos äldre och 

hos de som använder vissa eller många läkemedel är risken att drabbas 

ännu större, eftersom 300 preparat kan ge muntorrhet som biverkan. 

Som du vet kan tillståndet obehandlat leda till infektioner i munhåla, 

karies och kan till och med orsaka tandlossning. Som tandläkare kan 

du hjälpa dessa patienter genom att skriva ut eller rekommendera något 

som verkligen fungerar. 

Xerodent är unik i sin enkelhet. 

Ingen annan salivstimulerare erbjuder 3-dubbel effekt. Xerodent innehåller: 

• Äppelsyra – stimulerar salivproduktionen. 

• Fluor – skyddar tänderna mot karies. 

• Xylitol – hämmar bakterietillväxten i munhålan. 

Xerodent är en sockerfri sugtablett med frisk 

apelsinsmak. Skriv ut Xerodent nästa gång 

och gör en kännbar skillnad för din patient. 

BEFRIA EN 

TORR MUN 

Tel 08-13 63 70 

heart.se

TANKAR FRÅN REDAKTÖREN 

Välkommen till ett temanummer om ämnesområdet Orofacial Medicin 

I detta nummer av Svensk Sjukhustandläkartidning har vi velat beskriva ett vårdområde som växt 

fram under ett halvt sekel och numera utgör en tydlig vårdgren inom odontologin, såväl i Sverige som 

i ett antal andra länder. 

Medförfattare i detta nummer av Svensk Sjukhustandläkartidning har varit 

Jan Andersson Övertandläkare, Mun-H-Center, Göteborg, Västra Götalandsregionen 

Johan Blomgren Övertandläkare, klinikchef, Sjukhustandvården/Oral Medicin, Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset Östra, Göteborg, Västra Götalandsregionen 

Föredragande tandläkare vid Socialstyrelsen, Göteborg 

John Bratel Övertandläkare, klinikchef, Mun-H-Center, Göteborg, Västra Götalandsre- 

gionen 

Inger von 

Bültzingslöwen Övertandläkare, odont. dr., klinikchef , Tandhälsovården, Folktandvården Värmland 

Pia Gabre Cheftandläkare, docent, Folktandvården Uppsala län och Cariologiavdelningen, 

Göteborgs universitet 

Karin Garming 

Legert Bitr. övertandläkare, universitetsadjunkt, Oral Medicin vid Avdelningen för 

Käkkirurgi, Institutionen för Odontologi, Karolinska Institutet, Huddinge 

Fredrik Gränse Sjukhustandläkare, ämnesföreträdare, Centrum för Specialisttandvård, 

Sjukhustandvård, Skånes Universitetssjukhus, Malmö, Region Skåne 

Bengt Hasséus Övertandläkare, odont.dr., Kliniken för Sjukhustandvård/Oral Medicin, 

Odontologen Göteborg, Västra Götalandsregionen 

Sten Hellström Övertandläkare, Sjukhustandvården, Folktandvården, Landstinget i Uppsala 

Län 

Gunnel Håkansson Tandvårdsstrateg, Landstinget Kronoberg och Landstinget Halland 

Mats Jontell Professor, FDSRCSEd, Avdelningen för Oral medicin och Patologi, 

Institutionen för Odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 

Göteborg 

Angelika Lantto Biträdande övertandläkare i sjukhustandvård, Folktandvården Porsudden, 

Luleå, Norrbottens läns landsting 

Thomas P. Larsson Administrativ chef, HSO Skåne 

Helena Löfhede Logoped, Avdelningen för logopedi och foniatri, ÖNH-kliniken, 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, Västra Götalandsregionen. 

Ulf Mattsson Övertandläkare, docent, Kliniken för Käkkirurgi och Sjukhustandvård, 

Centralsjukhuset, Karlstad, Landstinget i Värmland 

Agne Nihlson Övertandläkare, Beställare, Lednings- och Verksamhetsstöd, Landstinget 

Gävleborg 

Bo Pettersson Sjukhustandläkare, klinikchef, Sjukhustandvården Östergötland, 

Landstinget i Östergötland 

Cecilia Rånge Sjukhustandläkare, Sjukhustandvården Östergötland, Landstinget i Östegötland 

Per-Olof Rödström Klinikchef, Kliniken för Sjukhustandvård/Oral medicin,Odontologen, 


Göteborg, Västra Götalandsregionen 

Wivi-Anne Sjöberg Övertandläkare, Sjukhustandvården/Oral medicin, Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset Östra, Göteborg, Västra Götalandsregionen 

Göran Stegersjö Specialisttandvårdschef, specialist i oral protetik, Folktandvården Västra 

Götalandsregionen 

Inger Stenberg Övertandläkare, Klinken för Sjukhustandvård/Oral medicin, Odontologen, 

Göteborg, Västra Götalandsregionen 

Bedömningstandläkare i Västra Götalandsregionen 

Royne Thorman Sjukhustandläkare, med dr., Medicinska Institutionen, Karolinska Institutet, 

Huddinge 

Lars Vilén Överläkare, Medicinkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Östra, Göteborg, 

Västra Götalandsregionen 

Madeleine Wertsén Övertandläkare, klinikchef, Specialistkliniken för pedodonti och 

sjukhustandvård, Sahlgrenska universitetssjukhuset Mölndal, Västra 

Götalandsregionen. 

Bedömningstandläkare i Västra Götalandsregionen 

Inger Wårdh Universitetslektor, docent, Gerodonti vid Institutionen för Odontologi, 

Karolinska Institutet, Huddinge 

Ett stort Tack till alla medförfattarna som bidragit till detta temanummer. 

Tidningsredaktionen önskar sina läsare en skön och trevlig sommar. 

Cecilia Rånge 

Redaktör 

8 

KALENDARIUM 

2010 

2011 

26-29 Januari, NFH Konsensus konferens, Stockholm 


ÄMNESOMRÅDET OROFACIAL MEDICIN 

Prevention, diagnostik och behandling av komplexa orala tillstånd relaterade till systemsjukdomar 

och funktionshinder hos vuxna 

av Inger v. Bültzingslöwen, Jan Andersson, Mats Jontell 

Prevention, diagnostik och behandling av komplexa orala tillstånd relaterade till systemsjukdomar 

och funktionshinder hos vuxna på specialiserad nivå, sker inom sjukhustandvård/medicinsk 

tandvård, oral medicin och gerodonti. För att uppnå en enhetlighet används här den övergripande 

benämningen Orofacial Medicin. 

Grundandet 2010 av ämnesföreningen Svensk 

förening för Orofacial Medicin innebär att Svensk 

Sjukhustandläkarförening och Svenska Oralmedicinska 

Sällskapet går samman till en förening. 

Ämnesområdet Orofacial Medicin 

Ämnesområdet Orofacial Medicin omfattar vård 

och omhändertagande inom tandvården av vuxna 

patienter vars funktionshinder eller allmänsjukdomar 

negativt påverkar eller påverkas av den 

orala hälsan och funktionen och som inte kan tas 

omhand inom allmäntandvården. 

Funktionshinder och sjukdomar hos patienter 

som remitteras till sjukhustandvård/oral medicin/ 

gerodonti berör huvudsakligen något av följande 

medicinska områden: 

- habilitering och rehabilitering 

- psykiatri och psykologi 

- geriatrik 

- invärtesmedicinska, onkologiska och infektiösa 

tillstånd m.m. 

De odontologiska frågeställningarna(se faktarutan) 

rör framförallt: 

- omfattande och svårbedömt tandvårdsbehov som 

har samband med nedsatt allmäntillstånd, sjukdom 

eller funktionshinder 

- svårigheter i vård och behandling pga. beteendeproblematik 

- medicinska tillstånd och orala slemhinnesjukdomar. 

Ämnesområdet har av Svensk förening för Orofacial 

Medicin definierats som prevention, diagnostik 

och behandling av komplexa orala tillstånd relaterade 

till systemsjukdomar och funktionshinder 

hos vuxna på specialiserad nivå. 

En utveckling har skett under 40 år 

Oral vård till människor med sjukdomar och 

funktionshinder har utvecklats successivt under 

de senaste decennierna. Från det att enskilda 

tandläkare vid centraltandpolikliniker på sjukhus 

förr omhändertog patienter med komplicerade 

medicinska frågeställningar har en omfattande 

och strukturerad verksamhet vuxit fram för att 

kunna möta utvecklingen inom den medicinska 

vården och kraven från hälso- och sjukvården 

och för att tillgodose det stöd som patienter och 

allmäntandvården efterfrågar. 


Vård, undervisning och forskning 

Inom verksamhetsområdet behandlas patienter 

på remiss från allmäntandvården, sjukvården och 

övriga specialisttandvården. För att utveckla vården 

ytterligare och ge en större kunskapsbas baserad 

på vetenskap och evidens bedrivs omfattande 

forskning. Vidare sker undervisning på grundnivå 

och specialiserad nivå för att ge framtidens 

tandvårdspersonal en bättre kunskap i omhändertagande 

och vård av patienter med sjukdomar och 

funktionshinder. 

Inom den medicinska vården kan idag allvarliga 

tillstånd tas omhand som för bara några decennier 

sedan inte gick att behandla. Den medicinska utvecklingen 

ställer krav på utökat samarbete mellan 

de medicinska disciplinerna och odontologin för 

att patienternas allmäntillstånd inte skall förvär- 

10 

ras eller bli livshotande. Ett nära samarbete sker 

med företrädare för den medicinska vården och 

konsultationsverksamhet genomförs regelbundet 

på inneliggande patienter, t.ex. de som skall genomgå 

benmärgs/stamcellstransplantation och 

organtransplantation. Utvecklingsarbete sker i 

omhändertagande av bl.a. geriatriska patienter och 

patienter med psykiska och mentala funktionshinder, 

tandvårdsfobi och oralmotoriska störningar. 

Sjukhustandvård/oral medicin/gerodonti är en 

länsövergripande resurs som med fördel samordnas 

under en benämning orofacial medicin. En enhetlig 

utbildning på specialiserad nivå ger förutsättningar 

för en god och säker vård för framtiden när nya 

generationer tandläkare skall utveckla och föra 

kunskapen vidare. 

Faktaruta - Odontologiska frågeställningar 

De orala manifestationerna kan vara likartade för flera sjukdomar och funktionshinder men kräva helt 

olika behandlingsstrategier beroende på bakomliggande orsaksfaktorer. Orofacial Medicin kan utgöra 

konsultinstans gentemot allmäntandvården. Behandlingarna kräver ofta komplicerade odontologiska 

ställningstaganden och ett nära samarbete mellan odontologi och medicin. 

- Omfattande svårbedömt tandvårdsbehov pga. nedsatt allmäntillstånd, sjukdom 

eller funktionshinder 

Långvarig sjukdom eller bestående funktionshinder kan medföra ökad mottaglighet för munsjukdomar 

och sämre förutsättningar att bibehålla tandhälsan än för friska. Dessutom växer muntorrhetsproblematiken, 

orsakat av omfattande medicinering, framförallt pga. den ökande andelen äldre i befolkningen. 

Dålig tandhälsa kan i sin tur menligt påverka grundsjukdomen. Allmäntandvårdens tandläkare och tandhygienister 

behöver i svårare fall konsultera specialiserade kollegor för att få hjälp med terapiplanering, 

individanpassade speciallösningar och planering av förebyggande vård. Utan lång erfarenhet finns risk 

för såväl över- som underbehandling. För att klara dessa svåra ställningstaganden och bibehålla en god 

total vårdkvalitet, krävs stor klinisk mognad och lång erfarenhet. Specialisten i Orofacial Medicin har en 

viktig uppgift i utbildning och handledning av allmäntandvårdens tandläkare. 

- Svårigheter i vård och behandling på grund av beteendeproblematik 

Personer med allvarliga psykiska funktionshinder (psykisk sjukdom) har ofta en odontologisk multiproblematik 

med beteendestörningar, tandvårdsrädsla och behandlingssvårigheter orsakade av depression/ 

ångest/psykostillstånd tillsammans med grav muntorrhet på grund av medicinering. Tandvårdsrädsla 

kan vara ett delsymtom i ett psykiskt insufficienstillstånd eller en enskild fobi. Neurologiska skador eller 

sjukdomar kan medföra extrema svårigheter i behandlingssituationen, till exempel ofrivilliga rörelser och 

spasticitet. Såväl svårigheter med terapival som behandlingen kan föreligga. Extraordinära åtgärder kan 

behöva vidtas för att upprätthålla god munhygien. 


Störd eller nedsatt funktion i ansikte, munhåla och/eller svalg kan medföra andnings-, nutritions- och 

talsvårigheter liksom dregling och ökat tandslitage. Orsaken kan vara nedsatt muskelkraft, spasticitet 

och sämre motorik men också utvecklingsskador och missbildningar i tänder och käkar. Habilitering 

och rehabilitering innefattar mungymnastik, extra- och intraoral sensorisk och motorisk stimulering, 

och artikulations-, tugg- och sväljningsträning. Ett multiprofessionellt samarbete i oralmotoriska 

team med habiliterings/rehabiliteringsläkare, logoped, arbetsterapeut och sjukgymnast är ofta en 

förutsättning för ett lyckat behandlingsresultat ihop med andra odontologiska specialiteter. 

- Medicinska tillstånd och orala slemhinnesjukdomar 

Diagnostik och icke-kirurgisk behandling av bakteriella, virala eller svampinducerade infektioner, 

blödningar, vesiculobullösa och ulcerösa förändringar, Graft-versus-Host-reaktioner m.m. 

Förhållandevis vanliga oralmedicinska tillstånd i behov av utredning, diagnostik och behandling 

är oral lichen planus, lichenoida reaktioner, phemphigoid, oral leukoplaki och HIV-relaterade 

förändringar. Mucosit, ulcerationer och blödningar som en följd av allvarlig blodsjukdom och 

behandling med cytostatika är andra krävande tillstånd. Störd salivutsöndring vid Sjögrens syndrom 

kräver spottkörtelbiopsier för en korrekt sjukdomsdiagnostik. 

Förebyggande åtgärder och behandling före, under och efter strålbehandling mot huvud-halsområdet 

inbegriper infektionssanering, förebyggande och behandling av slemhinneskador, åtgärder i samband 

med nedsatt salivsekretion och intensiv kariesprofylax. En del patienter kan efter tumörbehandlingen 

behandlas i allmäntandvården av personal med särskilda kunskaper inom området. 

Utredning av eventuell odontogen genes ingår som en del av den medicinska utredningen vid exempelvis 

endocardit. Inför organtransplantation, såsom hjärttransplantationer, och inför stamcellstransplantationer 

görs utredningar för att eliminera potentiella infektionsfoci. Patienter som behandlas med högdos 

cytostatika är i vissa skeden av behandlingen kombinerat infektions- och blödningskänsliga. Ett invasivt 

ingrepp under en period med lågt antal vita blodkroppar och/eller lågt antal trombocyter kan innebära 

livsfara för patienten om inte adekvata medicinska åtgärder vidtas. 

VÅRMÖTE 2011 

Tema Blod 

- blodbildning 

- maligna blodsjukdomar 

- blodsmitta 

- tandvård vid koagulationsrubbningar 

VÄLKOMMNA TILL YSTAD SALTSJÖBAD 

18 - 21 MAJ 2011 


UTBILDNING PÅ SPECIALISTNIVÅ I INOM ÄMNESOMRÅ- 

DET OROFACIAL MEDICIN 

av Bengt Hasséus, Jan Andersson, Inger v. Bültzingslöwen, Göran Stegersjö 

En treårig utbildning inom ämnesområdet Orofacial medicin (samlingsnamn för sjukhustandvård 

och oral medicin) bedrivs i Västra Götalandsregionen inom ramen för den ordinarie ST-verksamheten. 

Under den treåriga utbildningen skall en bred kunskap förmedlas inom hela ämnesområdet 

Orofacial Medicin. 

Målbeskrivning 

Den som genomgått utbildningen skall ha 

kompetens inom hela ämnesområdet Orofacial 

Medicin och därvid kunna bedriva 

• prevention, diagnostik och behandling av 

sjukdomar och tillstånd inom vårdområdet, 

vilka är av den svårighetsgraden att de kräver 

ett specialiserat omhändertagande 

• koordinering av vården i samverkan med 

brukare, personal i allmäntandvården, andra 

specialiteter inom tandvården och med personal 

i sjukvården och kommunal omvårdnad 

• konsultationsverksamhet och handledning 

• utveckling och forskning 

• undervisning till allmäntandvården, övrig 

specialisttandvård och hälso- och sjukvården 

med syfte att patienter skall kunna tas omhand 

enligt vetenskap och beprövad erfarenhet 

• planering av oral vård till människor med 

sjukdomar och funktionshinder i ett landstingsområde 

Utbildningens omfattning 

Utbildningen skall ske på heltid under tre år och 

omfatta klinisk tjänstgöring, teoretisk utbildning, 

auskultationer, egna seminarier, fallpresentationer, 

multidiciplinär samverkan, tandvårdsplanering, 

profylaktik, hälsoekonomi, epidemiologi och 

etik, vetenskapliga studier och projektarbete samt 

pedagogisk utbildning och praktisk undervisningsträning. 

Rekrytering till tjänsterna sker med 

samma tillsättningsförfarande som vid tillsättning 

av ST-tandläkare i övrigt. Efter intern och externa 

annonsering sker en meritvärdering av inkomna 

ansökningar och de 3-5 mest meriterade kallas 

till intervju. 


Klinisk och teoretisk utbildning 

Den kliniska tjänstgöringen sker enligt de principer 

som gäller för utbildning av övriga ST tandläkare 

i Västra Götalandsregionen, vilket innebär att man 

har en huvudklinik där man tjänstgör halvtid och 

en annexklinik där andra halvan av den kliniska 

tjänstgöringen bedrivs. En huvudhandledare och 

kliniska handledare är utsedda och tillser att 

nödvändig handledning alltid finns tillgänglig. 

Huvudhandledaren ansvarar för att en individuell 

studieplan är upprättad för de tre åren och att den 

kliniska tjänstgöringen består av patientbehandling 

som är i linje med utbildningsplanen. All patientbehandling 

dokumenteras i en loggbok. Detta 

möjliggör uppföljning av att tillräckligt antal patienter 

behandlas men även typer av patientfall. Den 

teoretiska delen av utbildningen består av kurser 

och seminarier. Utbildningen i orofacial medicin 

är integrerad i det kursutbud som tillhandahålles 

för ST tandläkare i Västra Götalandsregionen. 

Examination 

Efter de tre utbildningsåren sker en examination. 

Denna följer också förfarandet vid specialistexamination 

i Sverige. En extern examinator granskar 

dels den genomgångna teoretiska utbildningen 

och dels 20 utvalda patientfall av alla de fall som 

tandläkaren under utbildningen behandlat under 

sin ST tjänstgöring. 

Tidigare och nuvarande erfarenheter 

Vi är nu inne på femte året med försöksutbildning 

på ST nivå i orofacial medicin. Två tandläkare är 

examinerade och en tandläkare är under utbildning 

med examination planerad till september 

2011. Naturligtvis har vi efterhand ändrat en del 

i utbildningsupplägget utifrån de synpunkter som 

tandläkarna under utbildning, handledare och övriga 

involverade personer lämnat. Detta kommer 

även att bli fallet framöver. Det är viktigt att utbildningsplaner 

anpassas efter tidigare erfarenheter 

men även framtida behov inom vårdgivarorganisationen, 

i vårt fall Västra Götalandsregionen. Erfarenheterna 

hittills har varit övervägande positiva. 

En utbildning på ST nivå kräver engagemang, inte 

bara av de i utbildningen närmast berörda utan all 

personal på kliniken. 

14 

Tandläkare med specialkompetens inom 

orofacial medicin genom långvarig tjänstgöring 

och kompletterande akademiska 

poäng 

I Västra Götalandsregionen har, som en konsekvens 

av satsningen på en utbildning jämförbar med 

ST, inrättats motsvarande tjänstenivå, nämligen 

tandläkare med specialkompetens inom Orofacial 

medicin (sjukhustandvård/oral medicin). Utöver 

det finns en tjänstebeskrivning för sjukhustandläkare. 

Efter genomgången ST utbildning får man vid 

anställning en tjänst som tandläkare med specialkompetens 

inom sjukhustandvård/orofacial 

medicin. Utöver denna möjlighet har det också 

för tandläkare med lång dokumenterad erfarenhet 

blivit möjligt att få denna tjänstenivå. Det som 

krävs för detta är att man har 10 års tjänstgöring 

inom sjukhustandvården och 90 högskolepoäng 

(60 enligt gamla systemet) med relevant innehåll. 

En tredje möjlighet är att ha kombinationen 10 

års sjukhustandvård och vara certifierad inom 

oral medicin. Lönesättningen motsvarar den för 

specialister. 

Skälet till den beskrivna tjänstekonstruktionen 

är att markera att verksamheten är en del av specialisttandvården 

och att det därmed ställs krav 

på utövarna och att det dessutom skall finnas en 

karriärväg inom disciplinen. 

En tjänstenivå sjukhustandläkare har också 

inrättats. För den krävs 2 års tjänstgöring inom 

allmäntandvården, 2 år inom sjukhustandvården 

och 30 högskolepoäng (20 enligt gamla systemet) 

med relevant innehåll. Lönesättningsmässigt 

markeras detta. 

Med dessa tjänstekonstruktioner har Folktandvården 

Västra Götaland markerat att man ser det 

naturligt att sjukhustandvård/orofacial medicin är 

en del av specialistverksamheten. 


Faktaruta - Målbeskrivning 

Målbeskrivning för ämnesområdet Orofacial Medicin, uppställt enligt samma modell som för de av 

Socialstyrelsen angivna riktlinjerna för befintliga specialiteter (Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna 

råd(SOSFS 1993:4) om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring) 

I. Avgränsning och allmän målsättning 

Utbildning på specialistnivå i Orofacial medicin skall leda fram till särskilda kunskaper och färdigheter 

i prevention, diagnostik och behandling av sådana orala tillstånd som har samband med allmänsjukdom 

eller funktionshinder. Det inkluderar särskilt stora kunskaper och färdigheter i omhändertagande av 

personer med allvarlig sjukdom eller med grava fysiska eller psykiska funktionshinder, utvecklingsstörning, 

beteendestörning eller tandvårdsrädsla som påtagligt försämrar möjligheter till egenvård och god 

oral hälsa och försvårar omhändertagandet i tandvårdssituationen. Utbildningen skall också ge särskilda 

kunskaper och färdigheter i omhändertagande av patienter med svårdiagnostiserade eller svårbehandlade 

orala slemhinnesjukdomar, både lokala och sådana som har samband med allvarliga akuta och kroniska 

somatiska sjukdomar, samt oralmotorisk dysfunktion. 

Utbildningen skall leda fram till nödvändiga kunskaper i bl.a. invärtesmedicin, infektionslära, farmakologi, 

onkologi, öron-, näs- och halssjukdomar, habilitering och rehabilitering, geriatrik, hälsopsykologi, psykiatri 

och neuropsykiatri liksom god kännedom om behandling inom käkkirurgi, parodontologi, odontologisk 

radiologi, oral protetik, bettfysiologi, ortodonti och pedodonti. 

Liksom inom alla specialiteter finns det inom ämnesområdet Orofacial medicin specialinriktningar/ 

profilområden som representerar spetskompetens inom området och inom vilka forskning och utveckling 

bedrivs. Exempel på spetskompetensområden är orala slemhinnesjukdomar, odontologisk beteendevetenskap, 

gerodonti, orala problem hos små och mindre kända handikappgrupper (SMKH) och oralmotorisk 

dysfunktion. Tandläkare som genomgått den treåriga utbildningen i Orofacial medicin kan, om han eller 

hon så önskar, i sin fortsatta utveckling profilera sig mot något av dessa eller andra spetskompetensområden 

inom vårdområdet. 

II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet 

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra: 

- diagnostik och behandling av omfattande och svårbedömt tandvårdsbehov på grund av nedsatt allmäntillstånd, 

sjukdom eller funktionshinder och därvid anpassa tandvården 

- diagnostik och behandling av förändringar i munhåla, käkar och omgivande vävnader som har samband 

med allmänsjukdom och deras behandling och kunna bedöma sambanden 

- adekvata åtgärder vid behandlingssvårigheter på grund av olika funktionshinder och beteendestörningar, 

liksom vid åldrande, förstå och rätt bemöta patienten 

- etiska ställningstagande och diskutera vårdproblematik 

- diagnostik och behandling av slemhinnesjukdomar i munhålan 

- differentialdiagnostik och behandling vid grav muntorrhet 

- diagnostik och behandling av tandvårdsrädsla/fobi 

- olika former av sedering och behandling under generell anestesi 

- diagnostik och behandling av ätstörningsinducerade orala förändringar 

- infektionsutredningar 

- diagnostik och behandling av cytostatika- och strålningsinducerade orala förändringar 

- utprovning av hjälpmedel för munvård och tandbehandling, för stimulering av oral motorik och för 

att äta och dricka i samarbete med logoped och arbetsterapeut 

- planering av förebyggande insatser till patienter med sjukdom och funktionshinder 

- kirurgiska ingrepp och de speciella hänsyn som måste tas vid ingrepp på försvagade, immunosupprimerade 

och blödningsbenägna patienter 


B. Ha god kännedom om och viss erfarenhet av: 

- diagnostik och behandling av grav orofacial dysfunktion såsom sugsvårigheter, talsvårigheter, dregling 

och nutritionssvårigheter 

- diagnostik och behandling av sömnapnéproblem 

- omfattande ortodontisk och protetisk rehabilitering 

- behandling av smärtproblematik och bruxism, ihop med andra specialister 

- hur hälso- och sjukvården och omvårdnaden är organiserad i kommuner och landsting 

- nationella riktlinjer för olika sjukdomar och lokala vårdprogram inom ett landsting 

- vårdplanering för personer med LSS-insatser 

- övergripande planering av odontologiska vårdprogram inom ett landstingsområde 

- utveckling och forskning 

- multiprofessionellt samarbete 

C. Ha teoretisk kännedom om eller ha närvarit vid handläggning/utförande av: 

- generell anestesi 

- invärtesmedicinska sjukdomars vård 

- onkologiska och hematologiska sjukdomars vård 

- psykiatrisk vård 

- geriatrisk och psykogeriatrisk vård 

- infektionssjukdomars vård inklusive komplicerad smittriskproblematik 

- habilitering och rehabilitering 

- nutritionsproblematik 

III. Förebyggande verksamhet 

Den som genomgått utbildningen skall kunna ansvara för organisationen av förebyggande verksamhet och 

vård i ett landstingsområde till personer med sjukdomar och funktionshinder. Specialisten skall därvid 

kunna samverka med andra vårdaktörer inom landsting och kommuner och med allmäntandvården. Det 

gäller såväl övergripande planeringsansvar som att fungera som konsult och rådgivare åt allmäntandvården 

och planera individuellt utformad förebyggande vård till boende på sjukhem och i gruppboende och 

till personer i egen bostad. Det gäller också organisation och planering av undervisning och instruktion 

till patienter, anhöriga och vårdpersonal i landsting och kommunal verksamhet liksom kontakt med 

personliga assistenter och gode män. 

IV. Samverkan inom och utom tandvårdssystemet inklusive övrig hälso- och 

sjukvård m.m. 

Det är av stor vikt att specialisten i Orofacial medicin har kunskap och erfarenhet av samverkan med såväl 

olika medicinska specialiteter, de odontologiska fakulteterna, övrig specialisttandvård som allmäntandvården. 

Specialisten skall också kunna samverka med patientföreningar och vara lyhörd för och patienters, brukares 

och anhörigas behov. 

16 

NAMNTÄVLINGEN FORTSÄTTER 

Vad ska tidningen för den nya föreningen, Svensk förening för Orofacial Medicin, heta? 

Redaktionen har fått en del namnförslag men fler önskas. 

Alla förslag belönas med en trisslott 

Skicka Ditt namnförslag till redaktören Cecilia Rånge, cecilia.range@swipnet.se 


Ett saftigt äpple, 

vad är det värt om man inte kan ta en tugga? 

Om du är öron- näs- och halsläkare består ditt dagliga arbete till 

stor del av att optimera dina patienters förutsättningar att kunna 

höra, lukta och att tala, samt att kunna njuta av en måltid utan 

smärta. 

Patienter som lider av gapsvårigheter 

med smärta (trismus) eller begränsad 

rörlighet i käken har ofta svårigheter 

med att bita, tugga, prata och med 

munhygienen. En enkel måltid kan 

därför bli en svår uppgift. Att kunna 

äta utan smärta är ett stort steg mot 

bättre livskvalitet. Atos Medicals lösning är 

TheraBite® Jaw Motion Rehabilitation System, 

ett bärbart rehabiliteringssystem speciellt framtaget 

för att behandla gapsvårigheter och begränsad 

rörlighet i käken. TheraBite är idag det enda träningsredskapet 

som ger en anatomisk korrekt rörelse 

av käken. 

Atos Medicals produkter och expertis har utvecklats i nära samarbete med ledande institutioner, 

läkare, forskare, logopeder och patienter från hela världen. Alla fakta och argument bygger på 

resultat från kliniska studier. 1987 började Atos Medical utveckla den första Provox- röstventilen. 

Vi har sedan dess arbetat intensivt för att utveckla Provox till att bli marknadens ledande system 

för röst- och lungrehabilitering. Vi fortsätter med att avsätta stora resurser på produktutveckling 

och utbildningsprogram inom öron- näs- och halsspecialiteten. Vi har ett tydligt mål: Atos Medical 

ska även i framtiden vara ledande inom hela detta specialistområde. www.atosmedical.com 

Men för oss handlar det inte bara om att tillhandahålla 

produkter. Vi vill också vara en ledstjärna 

i ditt arbete, genom att utveckla nya 

och förbättrade metoder. Vi finns också till 

hands för att stödja dig med råd och hjälp. 

Dialogen med dig och dina kollegor är grundläggande 

för vårt arbete. Det är dessa möten som 

ökar vår kunskap och inspirerar oss till nya och 

innovativa produkter. 

Atos Medicals mål är lika givet som det är tydligt: 

Att leda utvecklingen inom såväl öron- näsa- och halsområdet 

som käkrehabilitering med TheraBite, och därmed bli det 

företag som är bäst på att ge patienten en förbättrad livskvalitet.

CERTIFIERING I ORAL 

MEDICIN 

av Wivi-Anne Sjöberg 

Sedan 1998 har Svenska Oralmedicinska 

Sällskapet genomfört en certifieringsprocess 

inom ämnesområdet Oral medicin. Totalt 22 

tandläkare har tom 2009 certifierats. Processen 

är en examination av såväl teoretisk 

kunskap som klinisk mognad, och syftar till 

att stimulera till kompetensutveckling inom 

området. 

Krav 

Den som vill genomgå certifieringsprocessen skall 

vara tandläkare och ha minst två års allmänpraktik 

och dessutom minst två års klinisk tjänstgöring 

vid klinik med oralmedicinsk verksamhet. En 

bedömning görs av den sökandes bakgrundskunskaper 

och av vilka kompletteringar som krävs, i 

form av kurser, auskultationer, etc. Speciell vikt 

läggs vid medicinska ämnen som internmedicin, 

ÖNH-sjukdomar, farmakologi, dermatologi, geriatrik, 

psykiatri, hematologi, immunologi, samt 

infektionssjukdomar. 

Vad gäller den odontologiska kunskapen är oral 

mikrobiologi och oral patologi av stor vikt. 

När den sökande anses vara mogen för certifieringsprocessen 

skapas en individuell plan och en 

handledare tilldelas den sökande. 

För att säkerställa att den sökanden har tillräcklig 

klinisk träning inom det oralmedicinska ämnesområdet 

ställs särskilda krav när det gäller redovisning 

av kliniska fall. De sökanden ska dokumentera 20 

kliniska fall som ska representera patienter med 

olika oralmedicinska problem. Det förtjänas att 

poängtera att de kliniska fallen inte till övervägande 

del ska innehålla sällsynta sjukdomsdiagnoser utan 

representera fall som är en del av den oralmedicinska 

vardagen. Den sökanden skall kunna styrka 

18 

att fallen är självständigt handlagda vilket betyder 

att den sökanden skall ha varit huvudansvarig för 

de aktuella patientfallen. De kliniska fallen ska 

presenteras med hjälp av text- och bildmaterial. 

Examination 

Examination genomförs årligen och är uppdelad 

i en skriftlig och en muntlig del. Det skriftliga 

provet består av 9-10 essäfrågor. Den muntliga 

delen genomförs som ett offentligt ”förhör” där 

certifikanden inför en examinationsnämnd får 

redogöra för handläggningen av några av sina 

patientfall. För att bli certifierad skall betyget 

”Godkänd” erhållas, både på den skriftliga och 

muntliga delen. I samband med Riksstämman ska 

årets certifierade ge en 20 minuters presentation 

av valfritt oralmedicinskt ämne. 

Examinationsnämnden består av tre ledamöter. 

En ledamot skall ha internationell anknytning, en 

skall ha fakultetsanknytning och en ledamot skall 

ha landstingsanknytning. 

Oral medicin innebär såväl diagnostik och behandling 

av slemhinnor som omhändertagande 

av de riskpatienter som en sjukhustandläkare/ 

oralmedicinare möter i sin kliniska vardag. 


SJUKHUSTANDVÅRD/ORAL MEDICIN – ORGANISERAT 

INOM SPECIALIST- ELLER ALLMÄNTANDVÅRD? 

av Gunnel Håkansson, Agne Nihlson, Cecilia Rånge, Sten Hellström, Inger v. Bültzingslöwen 

Hösten 2009 träffade delar av Svensk Sjukhustandläkarförenings styrelse Ann-Christin Tauberman, 

Socialdepartementet, som fått regeringens uppdrag att leda Behörighetsutredningen. I denna 

utredning ska bl.a. en förnyad översyn göras av tandläkarnas specialistutbildning. Vi beskrev vid 

mötet med behörighetsutredaren en positiv utveckling av vårdgrenen sjukhustandvård. Vi tog upp 

det som Socialstyrelsen berörde i sin översyn 2006 om att göra sjukhustandvård/oral medicin till 

en specialitet. Vi poängterade att det är av stor vikt att trygga patientsäkerheten framgent, för att 

vuxna patienter med svåra sjukdomar och funktionsnedsättningar i behov av vård, som allmäntandvården 

inte kan ge, även i framtiden ska ges högkvalitativ vård. Medelåldern hos dagens 

sjukhustandläkare/ oralmedicinare är relativt hög och unga tandläkare med stor kompetens kommer 

att behövas i framtiden. Många behandlingsrekommendationer för munsjukdomar är skapade utan 

speciell hänsyn till behandling av patienter med svåra sjukdomar och funktionshinder. Mer kunskap 

och forskning behövs på området. Även den utvecklingen torde gynnas av om ämnesområdet inrättas 

som en specialitet. Special Care Dentistry och Oral Medicine finns som specialiteter i bland annat 

England, Nya Zeeland, Canada och Australien. 

Organisationen 

Hur ser organisationen av sjukhustandvård och 

oral medicin ut inom landstingen? Är området 

organiserat inom specialisttandvården eller skulle 

stora organisatoriska förändringar krävas om ämnesområdet 

blev en specialitet? 

För att kartlägga organisationsstrukturen har någon 

företrädare för verksamhetsområdet sjukhustandvård 

och oral medicin i samtliga landsting ombetts 

svara på ett antal frågor. Syftet med kartläggningen 

var att få en bild av organisationstillhörighet 

och hur många tandläkare som arbetar inom 

vårdområdet. Vi ville dessutom ta reda på om 

det finns speciella lokala utbildningsinsatser eller 

utbildningsprogram riktade specifikt till tandläkare 

inom vårdområdet. 

Enkät 

Samtliga landsting besvarade enkäten antingen 


via telefon eller skriftligen. 

Svaren gällande organisationstillhörighet av sjukhustandvård 

och oral medicin, dvs. om vårdområdet 

är organiserat inom allmäntandvård, specialisttandvård, 

sjukvården eller helt separerat från dessa, 

visade följande. I nio landsting är vårdgrenen 

sjukhustandvård och oral medicin helt och hållet 

organiserad inom specialisttandvården. I ytterligare 

fyra landsting är en del av verksamheten, den sjukhusbundna, 

organiserad inom specialisttandvården. 

Den del av verksamheten som bedrivs av särskilda 

sjukhustandvårdsteam stationerade på allmäntandvårdskliniker, 

är i dessa landsting organiserad inom 

allmäntandvården. I fyra landsting är käkkirurgi 

och sjukhustandvård/oral medicin organiserat 

inom sjukvården och tillhör inte tandvårdens organisation. 

I dessa landsting fi nns det dessutom en del 

av allmäntandvårdens resurser avsatt till särskilda 

sjukhustandläkarteam som arbetar hel- eller deltid 

med särskilt svårbehandlade patienter och/eller 

sjukhustandvård också inom Folktandvården. I fyra 

landsting är sjukhustandvården en helt separat del, 

skild från specialisttandvård och allmäntandvård. 

Sammanfattningsvis fi nns således hela eller delar av 

sjukhustandvården inom specialisttandvården, eller 

i sjukvården ihop med käkkirurgi, i 17 landsting. I 

fyra landsting är det en separat egen enhet inom 

folktandvården. 

Tjänster 

Frågan om antal anställda visade att det totalt i 

landet fi nns ca 175 sjukhustandläkare. Omräknat 

till antalet heltidstjänster motsvarar det c:a 130 

heltidstjänster. Det innebär genomsnittligt för 

riket c:a 1,5 heltidstjänster per 100 000 invånare. 

Detta är i paritet med etablerade specialiteter. Det 

fi nns 9,2 specialisttandläkare, genomsnittligt c:a 

1,2 per specialitet, sysselsatta inom tandvården per 

100 000 invånare i Sverige enligt Socialstyrelsens 

Årsrapport NPS 2010. Antalet varierar från 0,4 till 

2,9 specialisttandläkare per specialitet per 100 000 

invånare beroende på vilken specialitet det gäller. 

Det genomsnittliga antalet på 1,5 heltidstids 

sjukhustandläkare 2010 i den nu genomförda undersökningen 

stämmer väl överens med resultaten 

av en liknande enkätundersökning till tandvårdscheferna 

år 2008 som visade på genomsnittligt ca 

1,6 tjänster inom per 100 000 invånare. 

20 

Flera landsting uppger att den eller de tandläkare 

som arbetar inom området oral medicin också ofta 

arbetar som sjukhustandläkare eller käkkirurg, på 

något ställe parodontolog, och att därför antalet 

tjänster inom området är svårt att uppskatta. 

Utbildning 

Västra Götaland utmärker sig med en strukturerad 

plan för utbildning inom det kombinerade området 

sjukhustandvård/oral medicin (Orofacial Medicin). 

Ett väl utbyggt ST-program i orofacial medicin 

fi nns. Två tandläkare har gått ST-utbildningen och 

för närvarande genomgår ytterligare en tandläkare 

utbildningen. I Västra Götalandsregionen och i 

några andra landsting har man även skapat en plan 

för att en tandläkare efter lång tjänstgöringstid som 

sjukhustandläkare och ett stort antal akademiska 

poäng skall kunna likställas med specialisttandläkare 

(övertandläkare). En liknande möjlighet till 

”infasning” skedde i Storbritannien då Special Care 

Dentistry blev en etablerad specialitet för några år 

sedan. I fl ertalet landsting fi nns möjlighet att bygga 

på sin kunskap som sjukhustandläkare genom att 

gå olika utbildningar individuellt. Några landsting 

har planer på en mer utbyggd strukturerad treårig 

utbildning. 

Sammanfattning 

Sammanfattningsvis visar kartläggningen att 

sjukhustandvård/oral medicin som fi nns på sjukhus, 

eller i nära anslutning till sjukhus, redan idag 

organisatoriskt oftast tillhör specialisttandvården. 

De delar av vården som bedrivs utanför sjukhus, 

t.ex. på sjukhem eller vid allmäntandvårdsklinik, 

är på en hel del ställen organiserade inom specialisttandvården, 

på andra ställen inom allmäntandvården. 

Västra Götalandsregionen har en väl 

utbyggd sjukhustandvårdsorganisation, uppsatta 

kompetenskrav och utbildning för såväl nya som 

befi ntliga sjukhustandläkare. Flera andra landsting 

har insett behovet av strukturerad utbildning och 

planering pågår för att införa detta. 


- Saliversättande spray (1767) 

- Saliversättande gel (1765) 

Sunstar | 031 - 87 16 10 | www.SunstarGUM.com 

Caring for Dry Mouth 

LINDRAR 

ÅTERFUKTAR 

SKYDDAR 

- Munskölj (1762) 

- Mild tandkräm (1760) 

Så många som var fjärde person lider av muntorrhet. Det kan vara pga. kroniska 

sjukdomar, men också som biverkning av de 1300 vanligaste medicinerna. 

GUM ® bioXtra ® Dry Mouth ger en omedelbar och långvarig känsla av naturligt saliv 

samtidigt som den bevarar munnens naturliga skydd för att motverka de negativa 

effekterna av muntorrhet. 

• Naturligt aktivt enzymkomplex för att återskapa salivens naturliga antibakteriella system 

• Kolostrumextrakt ger ökat immunförsvar 

• En avancerad fuktighetsbevarande teknik för omedelbar och långvarig komfort 

Order: 031-87 16 10

MUN-H-CENTER – ETT NATIONELLT KOMPETENSCENTER 

FÖR OVANLIGA DIAGNOSER MED OROFACIALA PROBLEM 

av John Bratel 

År 1995 beslutade Socialstyrelsen att anslå projektpengar för bildandet av en försöksverksamhet 

med uppdrag att samla och sprida kunskap kring ovanliga diagnoser med koppling till orofaciala 

tillstånd. Centret kom att förläggas till verksamheten för Sjukhustandvård vid dåvarande Stretered 

utanför Göteborg. Detta tedde sig naturligt då initiativtagaren till verksamheten, sjukhustandläkare 

Jan Andersson-Norinder, var verksam där. Ovanliga diagnoser definieras som skador som leder till 

omfattande funktionshinder och som finns hos högst 100 personer per miljon invånare. Verksamheten 

permanentades 1999 och då hade också Västra Götalandsregionen gått in och medfinansierat projektet. 

I samma veva flyttade den kliniska verksamheten till nya lokaler på Odontologen i Göteborg och 

kompetenscenterverksamheten flyttade ut till Ågrenska Stiftelsen på lilla Amundön utanför Göteborg. 

Mun-H-Centers (MHC:s) huvudsakliga uppdrag 

är att bedriva: 

- information kring ovanliga diagnoser och 

orofaciala hjälpmedel 

- utbildningsaktiviteter till såväl yrkesutövare 

som brukare 

- konsultationsverksamhet 

- orofacial/odontologisk verksamhet på specialistnivå 

till patienter med funktionsnedsättning 

som har ett komplext behandlingsbehov 

- forskning och metodutveckling. 

En viktig del i MHC:s stödjande och kunskapsbil- 

22 

dande verksamhet är den s k familjeverksamheten 

på Ågrenska, där barn med en särskilda diagnoser 

samlas under en hel vecka. Under denna vecka 

ges barnen och deras anhöriga möjlighet att 

dela upplevelser och diskutera sin situation och 

sina speciella svårigheter med andra familjer och 

med ett stort antal olika specialister. Ett team av 

specialisttandläkare och logopeder från MHC 

erbjuder också möjlighet till undersökning och 

konsultation av dessa barn med avseende på orala 

funktioner och oral hälsa. Föräldrar och barn kan 

få diskutera igenom orala problem som kan finnas 

hos barnen med specialister på området. Den 


insamlade informationen läggs också in i den s k 

MHC-databasen, vilken utgör en unik kunskapsdatabas 

för dessa diagnoser. Det multiprofessionella 

samarbetet mellan tandläkare och logoped kring 

oralmotoriska frågeställningar gör MHC till en 

viktig resurs för såväl vård som undervisning. 

Undervisnings- och konsultationsverksamheten 

är omfattande. Såväl vårdpersonal som patienter 

från olika delar av landet vänder sig till MHC 

för att få hjälp. På MHC finns även ett nationellt 

resurscentrum för orofaciala hjälpmedel. Det 

Faktaruta 

Patient med omfattande funktionshinder och 

grav bettstavvikelse. Patienten har ett öppet 

bett med endast tuggkontakter på de bakre 

kindtänderna. 

innebär att patienter vid behov kan få stöd 

med hjälpmedelsutprovning av ett multiprofesionellt 

team där också arbetsterapeut och 

sjukgymnast medverkar. MHC har arbetat 

fram en lång lista på användbara orofaciala 

hjälpmedel, där många av dessa försäljs via 

den egna webbsidan. 

Forskning prioriteras in i ramen för MHC:s 

verksamhet. Några av de större forskningsområdena 

rör oral funktion och neuromuskulära 

sjukdomar samt forskning kring såväl 

22Q11 som Ehlers-Danlos sjukdom. Inom de två 

senare forskningsområdena har man studerat hur 

funktionsnedsättning påverkar munhälsan och hur 

barriärer gör att personer med funktionshinder 

inte får tillgång till tandvård på samma villkor 

som övriga befolkningen. I dagarna presenterades 

också en doktorsavhandling, Orofacial dysfunctions 

in children and adolescents with myotonic dystrophy 

type 1 – evaluation and intervention. 

Socialstyrelsen har sedan 1999 anslagit medel till tre nationella kompetenscenter. 

- Mun-H-Center i Göteborg, som ett nationellt kompetenscenter för ovanliga diagnoser 

med orofaciala problem 

- Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd i Jönköping, som är ett nationellt 

center för patienter med ovanliga diagnoser som behöver omfattande oral habilitering eller 

rehabilitering 

- Odontologiskt kompetenscentrum i norr, i Västerbotten, är i huvudsak ett kompetenscentrum 

för personer med sällsynta diagnoser för norra Sverige. 


SJUKHUSTANDVÅRDEN I REGION SKÅNE 

av Fredrik Gränse 

Sjukhustandvård är specialiserad tandvård 

åt särskilda patientgrupper 

Sjukhustandvården stödjer och kompletterar 

allmäntandvården genom att vara remissinstans 

för patienter som på grund av medicinska skäl, 

funktionshinder eller tandvårdsrädsla behöver ett 

särskilt omhändertagande. Remisserna kommer 

huvudsakligen från sjukvården men även allmäntandvården, 

såväl Folktandvården som privat, 

och specialisttandvården kan remittera patienter 

till Sjukhustandvården. Varje klinik kan erbjuda 

kunskap, erfarenhet, anpassad utrustning och 

anpassade behandlingsmetoder för att ge människor 

med sjukdom eller funktionsnedsättning 

optimal tandvård. 

24 

Inom Folktandvården Skåne finns fyra sjukhustandvårdskliniker 

som är kopplade till specialisttandvården. 

De är belägna i Helsingborg, Hässleholm, 

Kristianstad och Malmö. Sjukhustandvård 

finns även på orterna Eslöv, Lund och Ystad, 

kopplade till allmäntandvården. En av sjukhustandläkarna 

i Lund är anställd av käkkirurgiska 

kliniken, vilken tillhör sjukvårdsorganisationen. 

Samtliga sjukhustandvårdsklinker, utom Eslöv, tar 

emot remisser för tandvård under narkos. 

Hjälp för tandvårdsrädda 

För tandvårdsrädda patienter kan Sjukhustandvården 

erbjuda behandling med lustgas, lugnande 

medicin, hypnos eller narkos. Söker patienten 


specifikt en kontakt med tandläkare som jobbar 

med lustgas eller sedering med läkemedel rekommenderas 

kontakt med det nätverk som finns 

för omhändertagande av tandvårdsrädda. Vid 

Sjukhustandvården finns också behandlingsteam 

med tandläkare och psykolog som kan erbjuda 

behandlingsmetoder för att bota patienter från 

tandvårdsrädsla. Sedan finns ett regionalt nätverk 

med extrautbildade tandläkare inom allmäntandvården 

som utgör remissistans för de som 

genomgått fobibehandling. 

Centrum för specialisttandvård 

Specialisttandvården i Skåne är organiserad i fyra 

”Centrum för specialisttandvård”. I dessa centra 

ingår samtliga specialiteter samt sjukhustandvård. 

Våra centra finns i Helsingborg, Kristianstad/Hässleholm, 

Lund/Ystad samt Malmö/Trelleborg. Varje 

specialistcentrum har en verksamhetschef. Varje 

specialitet och sjukhustandvården har dessutom en 

ämnesföreträdare. Ämnesföreträdaren sitter med i 

specialisttandvårdens ledningsgrupp tillsammans 

med dess verksamhetschefer. Ämnesföreträdarna 

tar inga beslut utan har en rådgörande funktion. 

Ämnesföreträdarna skall söka hålla samman ett 

nätverk inom sitt respektive ämne och bevaka 

resursernas fördelning inom regionen. Ämnesföreträdaren 

ordnar fyra tandläkarmöten per år samt 

ett ämnesmöte där all personal inom respektive 

specialitet deltar. 

Målsättningen är att varje specialistcentrum skall 

finnas samlat i en byggnad. I detta specialisthus 

kan dock inte sjukhustandvården vara lokaliserat 

så länge lokalerna ej ligger på sjukhusområdet. 

Inom respektive specialistcentrum bedrivs diverse 

interdisciplinära kontakter. 

Allmäntandvårdsklinikerna i Skåne har delats upp 

mellan de specialistanknutna sjukhustandläkarna. 

Dessa tandläkare skall ha en regelbunden kontakt 

gällande konsultationer, föreläsningar mm. med 

”sina” kliniker. 

Utbildning inom sjukhustandvården 

Omkring 2003 satte vi samman en utbildningsplan 

för samtliga personalkategorier inom sjukhustandvården. 

När specialisttandvården omorganiserades 

för ca tre år sedan visade det sig att dessa utbildningsprogram 

ej var helt förankrade i Folktandvårdens 

ledning. Arbete ligger nu framför oss att 

upprätta en utbildningsplan för sjukhustandläkare. 

Uppdraget är förankrat i Folktandvårdens ledningsgrupp. 

Vi har sneglat mycket på den modell som har 

införts i Västra Götaland Regionen. Det skall 

finnas ett grundkrav på att man skall ha en minst 

tvåårig erfarenhet av allmäntandvård för att börja 

jobba på en sjukhustandklinik. Man skall därefter 

kunna skaffa sig de kunskaper och färdigheter som 

behövs genom att gå den treåriga utbildningen på 

ST-nivå i Orofacial medicin. Ett annat alternativ 

kan bli en verksamhetsanknuten utbildning lokalt 

med individuella utbildningsplaner. Grovt skissat 

skulle den lokala påbyggnadsutbildningen kunna 

se ut på följande sätt: 

När man jobbat på en sjukhustandklinik en viss tid 

och inhämtat en viss mängd obligatorisk kunskap 

får man titeln sjukhustandläkare, förslagsvis efter 

två år. Efter ytterligare ett antal år i verksamheten 

med ett planerat utbildningsprogram som man 

genomför får man titeln övertandläkare. Frågor 

som behöver lösas är bl.a. hur stor del frivillighet 

det skall ligga i denna efterutbildning, hur 

handledandet skall skötas, vilka kurser som skall 

rekommenderas, hur kunskaper skall kontrolleras 

och typ av examination. Det centrala är att kunskaper 

och färdigheter inhämtas som är relevant 

för ämnesområdet på specialiserad nivå. Här skulle 

en nationell samordning ha mycket stor betydelse. 


26 

Prioriteringar / lämpliga vårdnivåer för 

omhändertagande i tandvården av 

patienter med sjukdomar och funktionshinder 

Beslutat vid SSTF årsmöte 2008 

IA. Patienter vard medicinska säkerhet äventyras 

och vars allmäntillständ avsevärt försämras om 

det odontologiska vårdbehovet ej tillgodoses. 

Detta kan t.ex. förekomma vid: 

• malignitet i huvud- halsregionen inför, under 

och efter strålning 

• annan malign sjukdom av såväl solid som 

hematologisk typ under kurativ högdosbehandling 

• inför, under och direkt efter organtransplantation 

• grav hjärtsjukdom, framför allt inför hjärtkirurgi 

• misstanke om odontologiskt samband med 

patientens grundsjukdom, t.ex. oklar feber 

hos patienter under utredning på infektionsklinik, 

endokarditutredning, diabetespatienter 

med oklar infektion som orsak 

till svängande glukosvärden, andra oklara 

sjukdomstillstånd 

• allvarliga oralmedicinska tillstånd 

• svår blödningsproblematik 

• farmakologisk behandling med allvarliga 

biverkningar 

• akuta besvär under vård i livets slutskede hos 

patienter som vistas på sjukhus 

I Sjukhustandvård 

IB. Patienter med svår akut eller kronisk sjukdom, 

ofta sammansatta sjukdomstillstånd, och/ 

eller med omfattande funktionshinder samt patietner 

med gravt nedsatt automomi som har ett 

omfattande utrednings- och behandlingsbehov. 

Detta kan t.ex. förekomma vid: 

• malign sjukdom under palliativ vård 

• hjärt- och lungsjukdom med påtaglig allmänpåverkan 

• blödningsproblematik av annan orsak än 

medicinering med antikoagulantia 

• omfattande och aktiv autoimmun sjukdom 

• ärftliga eller förvärvade grava immunbristtillstånd 

(t.ex. AIDS) 

• svåra ångesttillstånd, som allvarligt försvårar 

tandbehandling 

• grava psykiska funktionshinder (t.ex. psykossjukdomar) 

med stora behandlingssvårigheter 

• medfödda eller förvärvade hjärnskador och 

sjukdomar (t.ex. sällsynta diagnoser, neurologiska 

sjukdomar, demens, stroke) med 

betydande kooperationssvårigheter 

• oralmotorisk utredning och behandling 

• svårt multisjuka med betydande behandlingssvårigheter 

• andra orala funktionella störningar (t.ex. grav 

muntorrhet) under utredning 


II Sjukhustandvård och/eller allmäntandvård 

Patienter med akut eller kronisk sjukdom och/eller funktionshinder och patienter med nedsatt 

autonomi där utrednings- och rehabiliteringsbehov föreligger. 

Detta kan förekomma t.ex. vid: 

• grav tandvårdsfobi 

• svåra kväljningsbesvär 

• ätstörningssjukdomar 

• psykiska eller mentala funktionshinder med kooperationssvårigheter 

• patienter där sedvanliga metoder för lokal anestesi ej ger tillräcklig effekt 

• tandvård under generell anestesi 

• mindre komplicerade oralmedicinska tillstånd 

• kroniska orofaciala smärttillstånd 

• allergier och materialrelaterade besvär 

• multisjuka 

• akuta tandvårdsbehov eller traumatiska tandskador hos inneliggande patienter 

• akuta besvär under vård i livets slutskede hos patienter i eget eller särskilt boende 

III Allmäntandvård 

Patienter med mindre svår akut eller kronisk sjukdom och/eller funktionshinder samt patienter 

med nedsatt autonomi. 

Detta kan förekomma vid: 

• hjärtsjukdom hos välmedicinerade patienter 

• blödningsproblematik p.g.a. medicinering med antikoagulantia 

• blodburen smitta (t.ex. hepatit, HIV) 

• geriatriska patienter med/utan psykogeriatrisk sjukdom med mindre omfattande kooperationssvårigheter 

• psykiska funktionshinder med mindre omfattande kooperationssvårigheter 

• mentala funktionshinder med mindre omfattande kooperationssvårigheter 

• fysiska funktionshinder 


SJUKHUSTANDVÅRDEN I NORRBOTTENS LÄNS LANDS- 

TING 

av Angelika Lantto 

Fram till år 2000 var sjukhustandvården i Norrbottens läns landsting organiserad i egna verksamhetsområden. 

År 2000 tog dåvarande tandvårdsnämnden beslut om att avskaffa Sjukhustandvården 

i Norrbottens läns landsting. Patienter som tidigare omhändertagits av Sjukhustandvården slussades 

ut till allmäntandvårdsklinikerna i länet. År 2001 tillträdde nuvarande tandvårdschefen Klas Tunbrå. 

När han påbörjade sitt uppdrag gjorde han en inventering bland länets samtliga klinikchefer 

om vilka behov de prioriterade. Resultatet visade att klinikcheferna prioriterade ett återinförande 

av Sjukhustandvården högst. 

Den nya sjukhustandvårdsorganisationen 

Två tjänster som biträdande övertandläkare i sjukhustandvård 

tillsattes varav en blev sammankallande 

för en arbetsgrupp som består av samtliga 

sjukhustandläkare och övrig personal i länet som 

arbetar med sjukhustandvård. 

Norrbottens läns landsting har nu sjukhustandvård 

i sex verksamhetsområden: Kiruna, Gällivare, 

Kalix, Piteå, Boden och Luleå. På fyra av dessa 

ställen, Kiruna, Gällivare, Kalix och Piteå, ligger 

Folktandvården i respektive sjukhus. Dessa orter 

är mindre samhällen så sjukhustandvårdsteamen 

där sköter sjukhusets patienter samtidigt som de 

tar emot remisser från öppna vården. 

De övriga två områdena, Luleå och Boden, har 

delat in sjukhustandvården i sjukhusbunden sjukhustandvård 

och sjukhustandvård i öppna vården. 

Ett team finns på Sunderby sjukhus som är länssjukhus. 

Där sköts sjukhusets patienter och man 

tar emot remisser gällande t.ex. oralmedicinska 

frågeställningar. I öppna vården har Luleå tre 

team och Boden två team på folktandvårdskliniker. 

Dessa tar emot remisser gällande vuxna patienter 

som behöver särskilt omhändertagande. Det kan t 

ex röra sig om patienter med psykiatriska diagnoser, 

demenssjukdomar, patienter med sällsynta diagnoser, 

fysisk eller psykisk funktionsnedsättning. 

Det ska finnas ett nära samarbete mellan den 

sjukhusbundna sjukhustandvården och sjukhustandvårdsteamen 

på folktandvårdsklinikerna. 

Kommuner som själva saknar sjukhustandvårdsteam 

ska kunna remittera till andra kommuner 

alternativt be om konsult från ett sjukhustandvårdsteam. 

I den nya organisationen tar sjukhustandvårdsteamen 

emot patienter efter remiss. En 

28 

prioriteringsordning för sjukhustandvården finns. 

Där klargörs vilka patienter som i första hand bör 

omhändertas av allmäntandvården och i vilka fall 

remiss är lämpligt. 

Den sjukhusbundna sjukhustandvården har således 

en specialiserad inriktning på fokalutredningar, 

omhändertagande av cancerpatienter, vård i livets 

slutskede, oral medicin mm. Sjukhustandvården 

i den öppna vården har en inriktning mot t ex 

tandvårdsrädsla, protetik, gerodonti osv. Några 

team har ett etablerat samarbete med psykolog för 

behandling av tandvårdsrädsla. Remisser rörande 

tandbehandling i narkos skickas till team i öppna 

sjukhustandvården. Där görs en bedömning om 

narkos är indicerat och i aktuella fall åker team 

från Luleå och Boden till Sunderby sjukhus och 

utför behandlingen själv. 

I Norrbottens sjukhustandvård tycker vi att vår 

organisationsmodell fungerar bra idag. 

Satsning för framtiden 

Ramverket beskriver utbildningsbehov av sjukhustandvårdspersonal. 

En hemsida ska också finnas 

som kan användas till kommunikation mellan 

sjukhustandvårdsteam i länet samt vara till hjälp 

för allmäntandvården. Nu planerar vi ett möte tillsammans 

med pedodontiavdelningen i Luleå för 

att förbättra omhändertagandet för patienter som 

överförs från pedodontin till sjukhustandvården. 

Klinisk forskning och utvecklingsarbete stimuleras.För 

närvarande pågår ett forskningsprojekt 

och en sjukhustandläkare är under utbildning för 

oralmedicinsk certifiering. 

Vår målsättning framledes är också att öka samarbetet 

med fler landsting. 


Redan 2006 presenterade HSO Skåne, en samarbetsorganisation 

för huddelen av Skånes handikapporganisationer, ett policydokument 

angående tandvård för patienter med särskilda behov. 

Thomas P. Larsson 


SOMNet – ETT ORALMEDICINSKT NÄTVER FÖR DISTANS- 

KONSULTATION OCH INTERDICIPLINÄRT ARBETE I DEN 

KLINISKA VARADAGEN 

av Ulf Mattsson 

Ett vardagligt kliniskt problem är att vi har svårt att konsultera kollegor utanför den egna kliniken 

eller det egna sjukhuset. I mitten av 90-talet bildade fyra kliniker, med patienter med problem relaterade 

till oral medicin, ett nätverk (SOMNet, Swedish Oral Medicine Network) där man hade 

månatliga telefonkonferenser rörande olika patientfall. Denna seminarieverksamhet har pågått sedan 

dess och har genom åren vuxit i omfattning. I december 2008 hade SOMNet cirka 110 medlemmar 

som regelbundet deltar i dessa telefonmöten. 

Från början skickades digitala bilder och annan 

klinisk information via e-mail och även om detta 

fungerade tillfredsställande var handhavandet 

opraktiskt och förenat med flera problem. I dagsläget 

använder SOMNet istället en webapplikation 

för dessa seminarier. Applikationen kallas 

SOMWeb och är framtagen i samarbete med 

Chalmers i Göteborg. SOMWeb är i detalj beskrivet 

i en nyligen publicerad doktorsavhandling (1). 

Syftet med denna artikel är att ge en översiktlig 

beskrivning av SOMNet. En mer omfattande version 

av detta manuskript publicerades i Incitament 

(2009;6:353-55) 

Registrering till SOMNet 

SOMNet är ett helt öppet diskussionsforum och 

alla intresserade kan anmäla sig. Man fyller i ett 

anmälningsformulär på SOMWeb som skickas till 

systemansvarig. Man erhåller sedan ett lösenord för 

att kunna ta del av fallen och lägga in eget material. 

Inläggning av fall 

Handhavandet av programmet kräver inga egentliga 

förkunskaper utöver det som krävs för normalt 

datoranvändande. Medlemmen i SOMNet loggar 

in på SOMWeb och använder sig av en meny där 

relevant klinisk information registreras. Detta 

inkluderar bland annat patientens kön, ålder, födelseland, 

allmänsjukdomar, aktuell medicinering, 

rök- och alkoholvanor, nuvarande symptom i form 

av typ och intensitet, utförda provtagningar samt 

tentativa diagnoser. Kliniska bilder eller bilder 

från röntgenundersökningar och histopatologiska 

undersökningar kan inkluderas. All patientinformation 

är avidentifierad. 

30 

Den patientansvarige ger fallet en rubrik och registrerar 

också på vilket telefonseminarium fallet skall 

diskuteras. Fallet skall läggas in senast några dagar 

innan seminariet så att medlemmarna i SOMNet 

får tid att granska patientdata. Ett exempel på hur 

ett fall kan se ut ses i Figur 1. 

Mötesstruktur 

SOMNet har ett telefonseminarium per månad 

under höst- och vårtermin. Seminarierna pågår 

under en timme och en ordförande utses för varje 

möte enligt ett rullande schema. Mötesordföranden 

styr diskussionen men mötesformen är som sådan 

helt öppen och alla som deltar kan yttra sig. Alla 

möten och de fall som tagits upp arkiveras för 

framtida användande. 

Kompletterande information 

Alla fall är tillgängliga för medlemmarna i nätverket. 

Det innebär att en kliniker som går in på 

SOMWeb kan öppna det aktuella fallet och lägga 

in ett liknande fall eller bilder som på något sätt kan 

komplettera det som skall tas upp vid seminariet. 

Det är också vanligt att informationen till fallet 

inkluderar en litteraturlista från en PUBMEDsökning. 

På det sättet kan deltagarna i SOMNet 

få tillgång till relevanta litteraturhänvisningar. 

Databasen 

Den information som registrerats i SOMWeb är 

sökbar genom att registreringen av data har skett 

via formaliserade parametrar. Man kan som användare 

söka på fall efter diagnos men SOMWeb 

medger också sökning på enskilda sökord som 

namn läkemedel, allmänsjukdomar osv. Genom 


att kombinera olika sökord kan man få fram fall 

som uppfyller givna inklusionskriterier. 

Diskussionsforum 

Den huvudsakliga formen för kommunikation 

inom SOMNet är telefonkonferenserna. SOMWeb 

tillhandahåller emellertid också en applikation i 

form av ett diskussionsforum. Genom att klicka på 

denna länk kan den intresserade öppna en diskussion 

där olika aspekter av fallet kan diskuteras. Då 

mötestiden är begränsad medger detta att man kan 

fortsätta diskussionen med kollegerna eller delge 

ny information som inte kunde tas upp vid mötet. 

Diskussion 

Från att tidigare haft ”egna klinikbundna rutiner” i 

omhändertagandet av olika sjukdomstillstånd har 

man nu nått en viss samsyn där medlemmarna inom 

SOMNet har harmoniserats i hur man på bästa 

sätt skall hjälpa patienten. Detta gäller inte enbart 

de terapeutiska insatserna utan även de kliniska 

rutiner som ligger till grund för diagnosen. Genom 

att hela tiden kunna diskutera fallen i förhållande 

till tillgänglig litteratur har en ansats mot ett mera 

evidensbaserat handlingssätt kunnat etableras. 

En annan fördel är att SOMNet kan utnyttjas för 

interdisciplinärt arbete. Vid seminarierna deltar 

allmän- och specialisttandläkare och i princip alltid 

en oralpatolog men det är inte ovanligt att dermatologer, 

ÖNH-läkare, allmänpatologer eller andra 

medicinska specialister deltar och ger synpunkter 

på fallen. En av målsättningarna med SOMNet 

är att kunna höja nivån på omhändertagandet av 

patienten. Genom SOMNet kan en sådan kompetenshöjande 

kommunikation etableras. 

Referenser 

1. Gustafsson, Marie. SOMWeb: Supporting a distributed 

Clinical Community of practice using a semantic web 

technologies. Department of Computer Science and 

Engineering, Chalmers University of Technology (2009). 

ISBN: 978-91-7235-291-3 

Exempel på klinisk information rörande ett fall som har diskuterats på ett SOMNet-möte. I den vänstra 

delen ses delar av sammanfattningen av patientens kliniska data. I den övre högra delen ses en intraoral 

bild av den slemhinneförändring patienten uppvisade och under denna en histopatologisk bild från den 

biopsi som togs. Nere till vänster ses bilder från ett liknande fall som lagts in av en annan SOMNet-medlem. 


GerioWeb – ETT FORUM FÖR KONSULTATION OCH TERAPI- 

PLANERING 

av Madeleine Wertsén 

Behovet av att på ett snabbt och lätt sätt kunna konsultera en specialist är viktigt att tillgodose. I 

en stor region som Västra Götalandsregionen (VGR) finns det fem specialisthus som ligger placerade 

i Göteborg, Mölndal, Borås, Uddevalla/Trollhättan och Skövde. Från många orter är det långt för 

patienterna att åka till specialisten och en del specialister åker därför ut till avlägsna kliniker och 

har regelbundna konsultationer. 

Centrum för Äldretandvård är ett projekt som 

funnits i VGR i tre år. Inom ramen för projektet 

har det funnits ett uppdrag att tillgodose behovet 

av hjälp att på ett säkert sätt behandla personer 

med sjukdom och funktionshinder, med speciell 

inriktning på den äldre patienten. Det fanns ett 

önskemål att en fallbank skulle utvecklas. I samband 

med det arbetet växte tanken på ett webbaserat 

konsultationsprogram fram och kontakt 

togs med Mats Jontell. Med SOMNet som bas 

har därefter GerioWeb utvecklats. All personal 

inom Folktandvården VGR skall ha möjlighet att 

använda programmet för konsultationer. 

Konsultation via GerioWeb kan ske på två sätt; 

dels som en telefonkonferens en gång per månad 

där man diskuterar de fall som visas på hemsidan 

och dels genom att direkt kontakta den sjukhustandläkare 

man vill diskutera med. 

32 

Fallet läggs in i ett särskilt formulär (se SOMNet 

på föregående sida) där färdiga rubriker och val 

gör det lätt och snabbt att använda. Några rubriker 

är obligatoriska, men de flesta uppgifter är frivilliga. 

När inmatningen är klar får man en skriven 

sammanfattning i löpande text på de uppgifter 

som matats in. 

Fallen lagras i en sökbar databas som också blir 

en viktig kunskapsbas för framtiden. Programmet 

har testkörts och introducerats för klinikcheferna 

i VGR. Första konsultationstillfället är planerat 

till mitten av september 2010. Andra landsting 

har visat ett stort intresse för programmet som 

har stora utvecklingsmöjligheter. 


REMISSINFLÖDET TILL EN SJUKHUSANKNUTEN SJUK- 

HUSTANDVÅRD 

av Bo Pettersson, Per-Olof Rödström 

Beskrivning av sjukhustandvårdens verksamhet kan göras på flera sätt, bl.a. utifrån inkomna remisser. 

Lokala faktorer påverkar vilka patientkategorier som remitteras. För en klinik som är belägen 

inne på, eller i direkt anslutning till, ett sjukhus är det givetvis av stor betydelse vilken medicinsk 

inriktning sjukhuset har. Exempel på verksamheter där det finns ett uppenbart behov av samarbete 

med sjukhustandvården är hjärtsjukvård, hematologi- och onkologivård, transplantationskirurgi, 

och infektionssjukvård. Dialysvård, palliativ vård och strokevård är andra exempel. Listan kan 

göras lång. Sjukhustandvården får också remisser från allmäntandvården, folktandvården likväl 

som från privattandvården. Antalet remisser därifrån påverkas av hur mycket kompetens det finns 

för omhändertagande av patienter med omfattande sjukdomar och funktionshinder. Det är också av 

betydelse hur kommunen ordnat och lokaliserat särskilda boenden och i vilken utsträckning allmäntandvården 

behöver stöd med en del av dessa patienter. 

Inkomna remisser till Sjukhustandvården, Vrinnevisjukhuset 

i Norrköping, registreras och följs 

upp via journalsystemet. I och med de förändringar 

som gjordes med anledning av införandet av det 

nya tandvårdsstödet den 1 juli 2008, försvann tyvärr 

möjligheten till denna registrering under ganska 

lång period av programtekniska skäl. Under perioden 

2007 och första halvåret 2008 registrerades 

454 remisser. Remisserna, fördelade efter remittent, 

visade att c:a 50 procent av dem kom från 

tandvården, varav 40 procent från folktandvården 

och 10 procent från privattandvården. Remisserna 

från Folktandvården inkluderade även remisser 

från pedodontin på de barn som skulle behandlas 

i narkos. Övriga 50 procent av remisserna kom 

huvudsakligen från sjukvården. 

Enkla remissvägar ökar remissflödet 

Sjukhustandvården vid Vrinnevisjukhuset präglas 

av lång kontinuitet på tandläkarsidan. Det har gjort 

att verksamheten är välkänd inom olika discipliner 

på sjukhuset och det finns ett väl upparbetat samarbete 

mellan sjukvården och sjukhustandvården. 

Under 2010 har vi dessutom sett en påtaglig 

ökning av antalet remisser från sjukvården. En 

omständighet som kan förklara detta är att möjlighet 

har införts att remittera direkt via sjukvårdens 

journalsystem (Cosmic) till sjukhustandvården. 

Sjukvården har därmed fått samma system för 

remisshantering till sjukhustandvården som gentemot 

sjukvården i övrigt. Det är lättare för remitterande 

läkare att formulera en remiss i det egna 

journalsystemet än att leta efter en pappersremiss 


som måste skrivas för hand (skrivmaskinerna är 

utsorterade) och postas via internpost. Eftersom vi 

funnit frågeställningarna i det ökade antalet remisser 

adekvata och väl motiverade kan det således, 

av rent praktiska skäl, tidigare ha förelegat en viss 

underrapportering till tandvården av odontologiska 

vårdbehov. Det kan inte uteslutas att detta fenomen 

gäller också på andra sjukhus. 

Liknande bild i Västra Götaland 

En kartläggning av remissflödet till sjukhustandvården 

i Västra Götaland visar en liknande fördelning 

som i Östergötland. Av inremitterade fall kom 

c:a hälften av remisserna från allmäntandvården 

och hälften från sjukvården. Av alla patienter som 

behandlades under ett år i sjukhustandvården 

utgjordes 2/3 av patienterna av remissfall. De 

återstående 1/3 var revisionspatienter, dvs. patienter 

som kontinuerligt har ett behandlingsbehov som 

inte kan omhändertas inom allmäntandvården. 

Vid Kliniken för Sjukhustandvård och Oral 

Medicin, Odontologen Göteborg inkom under 

2009 i medeltal 1-2 remisser i månaden från 

pedodontin gällande 20-åringar med olika typer 

av funktionshinder där patienten inte bedömdes 

kunna gå i allmäntandvården. En likartad situation 

föreligger i Östergötland, det vill säga att ett par 

remisser i månaden av psykiskt eller medicinskt 

funktionshindrade patienter i åldersintervallet 

18-20 år överförs till sjukhustandvården, sålunda 

i flera fall innan de lämnat den organiserad barn- 

ungdomstandvården, av logistiska skäl. Av remisser 

på inneliggande patienter från Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

utgjorde de med hematologiska 

maligniteter den största gruppen följt av dentala 

utredningar på patienter som planeras för organtransplantationer. 

För patienter som remitterades 

från allmäntandvården var tandvårdsrädsla en av 

de vanligaste remissorsakerna. Patienter med oral 

lichen planus (OLP) och andra tillstånd med oralt 

34 

slemhinneengagemang utgjorde en stor grupp 

liksom patienter med olika psykiska eller mentala 

funktionshinder, geriatriska patienter och ett antal 

medicinska riskpatienter. 

Adekvata frågeställningar på komplexa 

problem 

Variationen i frågeställningarna är stor och ofta 

av komplicerad natur vid en sjukhustandklinik. På 

senare tid har en ökning skett i landet av antalet 

fall med intravenös bisfosfonatbehandling där man 

riskerar, eller har fått, en bennekros i käkbenet. 

Ställningstaganden vid infektioner och tandutdragningar 

blir i dessa fall mycket komplicerade. 

Dentala infektionsutredningar för att söka orsaken 

till förhöjda inflammationsmarkörer, utredningar 

på grund av sepsis (blodförgiftning) och endocarditutredningar 

hör till vardagen. Antalet äldre-äldre 

med medicinska risker som är i behov av omfattande 

tandvård och där allmäntandvården behöver 

stöd från sjukhustandvården ökar med antalet 

betandade äldre. Vissa patienter med psykiatriska 

diagnoser och smärtproblematik utgör en särskild 

utmaning. Det har förekommit att patienter, som 

behandlats av tandläkare utan särskild kompetens 

på området, fått tänder extraherade utan odontologisk 

diagnos, pga. diffus smärta, där problemet 

egentligen kan kopplas till den psykiatriska diagnosen. 

Denna typ av patienter kan behöva sakkunnig 

vård inom sjukhustandvården. 

Det här är några exempel som visar komplexiteten 

i sjukhustandvårdens vardag. Det visar också att 

lång erfarenhet och stor insikt i medicinska och 

psykiatriska ämnesområden, samt nära och goda 

relationer till sjukvården lokalt behövs för att på 

ett säkert sätt tillfredställa behandlingsbehoven 

hos dessa patienter. 

Mer ingående beskrivning av olika patientfall 

presenteras på följande sidor. 


PATIENTFALL - OPERERAD FÖR MAXILLARISCANCER 

- samarbete mellan sjukhustandläkare, logoped, foniater och käkkirurg 

av Madeleine Wertsén, Helena Löfhede 

Ett multidisciplinärt samarbete, med målet att bidra till en förbättrad livskvalitet, är viktigt för 

patienter med svåra orala problem på grund av behandling av bl. a oral cancer, neurologisk sjukdom, 

stroke, hjärntumörer och trauma. 

En 49-årig kvinna opererades för 13 år sedan för 

adenoidcystisk cancer genom att högra sidan av 

överkäken opererades bort (högersidig maxillektomi). 

En protetisk ersättning i plast (obturator) 

utformades för att täta i gommen, men talet fungerade 

inte bra. Patienten önskade så småningom 

åtgärda öppningen i gommen mer permanent. 

År 2009 opererades hon med ett hudtransplantat 

från höger underarm till höger överkäke. Talet 

förbättrades men var fortfarande mycket nasalt. 

Vid undersökning i teamet konstaterades att 

patienten hade inskränkt gapförmåga. Läpparna 

var strama och oeftergivliga och hon hade ett ärr 

under näsan genom hela överläppen. Kindslemhinnan 

fäste direkt mot kvarvarande alveolarutskott. 

Tungan hade god rörlighet men det läckte i mungipan 

vid intag av mat och dryck och hon hade 

ett luftläckage genom näsan. Även dryck rann ut 

genom näsan. Tänder saknades i höger överkäken 

efter operationen. 

Terapi 

Patienten behövde en delprotes med ersättning för 

saknade tänder i höger överkäke och en utbyggnad 

för att lyfta gommen (palatal lift). Avtryckstagningen 

blev mycket svår på grund av de strama 

vävnaderna och inskränkta gapförmågan. Behandlingen 

skedde därför i två steg. Först framställdes 

delprotesen. Därefter togs ett separat avtryck för 

att utforma en utbyggnad av protesen i avsikt att 

lyfta mjuka gommen. Läckaget av tunn vätska via 

näsan upphörde därmed och vissa ljud förbättrades. 

Talet var dock fortfarande inte tillfredsställande 

och det fastnade mat på ”klumpen” som tryckte 

upp mjuka gommen. 

Multidiciplinärt samarbete 

I samarbete med läkare på ÖNH-mottagningen 

för logopedi och foniatri och två logopeder genomfördes 

en fiberendoskopisk undersökning för att se 

om det gick att täta ytterligare mot svalgväggen. 

Man såg då att det på höger sida av svalgväggen 

fattades litet mellan sidoväggen och protesen. 

I samband med undersökningen byggdes den 

palatinala liften ut temporärt och påbyggnaden 

kunde sedan permanentas i plast. Patienten fick 

därmed en klart förbättrad ljudbild och var nöjd. 

Tyvärr behövde senare en framtand tas bort pga. 

vävnadsskador (osteoradionekros) efter 

den tidigare strålbehandlingen av cancern 

och en tand sättas till på delprotesen. Såret 

efter extraktionen läkte emellertid inte och 

i samarbete med käkkirurgiska kliniken 

fick patienten behandling i tryckkammare. 

Kvarstående problem 

Patienten har fortfarande en kvarstående 

På den bakre delen av en gomplåt byggdes en 

pelott som kunde lyfta den mjuka gommen 


utbredd osteoradionekros i överkäken och kontrolleras 

regelbundet för detta av käkkirurg. Det 

oralmotoriska teamet har konstaterat att protesen 

med palatinal lift fungerar tillfredsställande. 

Patienten är nöjd med talet. Fortsatta kontroller 

kommer att ske årsvis. 

PATIENTFALL - RESISTENS PÅ ALVEOLARUTSKOTTET 

av Ulf Mattsson 

Som tandläkare diagnostiserar vi dagligen de vanligaste tandsjukdomarna karies och parodontit. Vi 

letar också ofta efter odontologiska förklaringsmodeller till de symptom eller lesioner som patienten 

uppvisar. När vi inte kan förklara en lesions etiologi som odontogen gäller det att beakta andra 

möjliga diagnoser och ha adekvata rutiner för handläggningen av patienten. 

Fallbeskrivning 

Patienten, en 60-årig man, remitterades i mars 

2010 för bedömning av en förändring i vänster 

underkäke, på alveolarutskottet i höjd med tanden 

35 Patienten uppgav sig vara väsentligen fullt frisk. 

Han hade motionerat på elitnivå men den senaste 

tiden känt sig något hängigare och inte orkat 

träna på samma sätt som tidigare. Han intog inga 

mediciner regelbundet. 

I maj 2009 fick patienten en 

liten svullnad och ömhet i 

höger underkäke i höjd med 

tanden 36. Tänderna i området 

var sensibla vid eltest och 

värken försvann spontant. I 

oktober sågs regio 35, en ”hård 

benutväxt” som täcktes av rörlig 

slemhinna. Man avvaktade ytterligare 

åtgärd men i februari 

2010 fick patienten en svullnad, 

en ”buccal abscess”, där man 

vid sondering fann en djup 

tandköttsficka distobuccalt på 

tanden 35. Patientens allmän- 

36 

Fig. 1a-d 

Fallet visar på vikten av teamsamverkan, i detta 

fall mellan sjukhustandläkare, logoped, foniater 

(specialist med inriktning på röst-, tal- och 

sväljstörningar) och käkirurg för att hjälpa patienter 

till ett drägligt liv. 

tandläkare bedömde vid uppföljande kontroll 

två veckor senare att den kliniska bilden inte var 

omedelbart förenlig med vanlig parodontit och 

remitterade för oralmedicinsk/käkkirurgisk bedömning. 

Patienten var då väsentligen besvärsfri. 

Kliniskt noterades en förhårdnad på alveolarutskottet 

regio 35 (Fig.1a) där den täckande slemhinnan 


var retningsfri. Tänderna 36 och 35 var sensibla. Det 

förelåg en fördjupad tandköttsficka på 9 mm distalt 

på 35 men ingen påtaglig blödning vid sondering. 

Röntgen visade en cirka centimeterstor diffust 

avgränsad förändring (Fig. 1b) Punktion med grov 

kanyl gav inget utbyte och förhårdnaden var kliniskt 

oförändrad. Vid friläggning blottades en vitaktig, 

relativt mjuk, vävnad som lätt fripreparerades från 

slemhinnan (Fig. 1c). Förändringen var stjälkad in 

mot käkbenet där det fanns en perforation av den 

buccala benplattan och dessutom total nedbrytning 

av benet mellan 36 och 35. Tumörvävnaden, 

som var relativt mjuk i konsistensen, avlägsnades. 

Förändringen sträckte sig ned mot rotspetsen 

på 35 och man kunde inte påvisa någon tydlig 

avgränsning mot frisk vävnad (Fig. 1d). 

I det histopatologiska yttrandet beskrevs en rundad 

tumör som bestod av mattor av atypiska lymfocytliknande 

celler. Cellerna hade oregelbundna 

kärnor som såg ut som en blandning av centrocyter 

och centroblaster. Cellerna tycktes fragila och var 

CD20+/CD79a+ (B-celler) och visade en hög grad 

av Ki67-positivitet. En stor del var också Bcl-6+. 

Tumörcellerna var negativa för CD5 och Cyclin 

D1 varför belägg för mantelcellslymfom saknades. 

Den slutliga diagnosen blev ett malignt lymfom 

som klassificerades som ett diffust storcelligt 

B-cellslymfom. Patienten vidareremitterades till 

onkologkliniken för fortsatt utredning. 

Konklusion 

Intraorala manifestationer av maligna lymfom är 

relativt ovanliga och den kliniska bilden vid dessa 

kan variera. Det viktiga med detta fall är inte diagnosen 

som sådan utan att man som kliniker tolkar 

den kliniska och röntgenologiska bilden på ett 

rimligt sätt. Avsaknad av inflammatoriska tecken 

och en röntgenbild som inte var förenlig med en 

vanlig marginal parodontit föranledde remiss. Det 

är viktigt att vi som tandläkare är observanta på 

kliniska tecken som inte är förenliga med de vanliga 

odontologiska diagnoserna och tillser att patienten 

i dessa fall remitteras för fortsatt utredning. 

TANDVÅRDENS LÄKEMEDEL 2010, NY UPPLAGA 

Under redaktion av sjukhustandläkare Lena Rignell, Mölndal, och apotekare 

Susanne Mirshahi, Göteborg, har den 16:e upplagan nu färdigställts i samarbete 

med representanter från de 14 deltagande landstingen och 

ytterligare sakkunniga, främst farmakologisk expertis. Boken 

kommer att distribueras kostnadsfritt till legitimerad 

personal (tandläkare och hygienister) i de landsting som 

medverkat. Övriga kan beställa den på e-post tandrek@ 

vgregion.se (150 kr + moms). 

Denna bok har till syfte att fungera som stöd och hjälp 

i behandlingssituationen. Det som skrivs är inte heltäckande 

inom alla områden utan önskar man djupare 

information får man gå vidare till andra källor. I boken 

ges förslag på ytterligare informationskanaler. 

Boken innehåller en behandlings- och preparatdel, 

en del med en del övergripande frågor och slutligen 

en del med genomgång av del gällande lagar och 

förordningar. 


PATIENTFALL - SNEDTÄNDNING I TANDVÅRDEN 

av Inger Stenberg 

Snedtändning i tandvården - då tanden inte är huvudproblemet. 

Vid tandvård till patienter med psykiatrisk sjukdom är det inte enbart odontologiskt stora vårdbehov 

som gör vården krävande. Det är när de psykiska sjukdomssymptomen påverkar tandvård som det 

blir speciellt. Här beskrivs två patienter med olika problem som är vanliga och med det gemensamt 

att tänderna blivit en del i den psykiatriska symptombilden. 

Patient med tvångsbeteende 

Per född 1963, har varit svårt sjuk i schizofreni 

med mycket tvångstankar sedan tonåren. Han har 

aldrig varit ute i arbetsliv eller studerat. Han bor i 

eget boende med tät psykiatrikerkontakt. För tio 

år sedan fick Per porslinskronor i överkäksfronten, 

på tänderna 13-24. Samtidigt sattes fluorprofylax 

in med sugtabletter efter varje måltid. Detta ledde 

Per in i en psykos. Vi visste inte att Per åt tvångsmässigt 

varannan timme och att han då inte fick 

ihop detta med ordinationen av en sugtabletter 

högst 6 gånger per dag. Eftersom vi varit tydliga på 

receptet och skrivit in en tablett efter varje måltid, 

så räckte inte 6 tabletter per dag om man äter varannan 

timme och han kunde inte avgöra vid vilka 

måltider han inte skulle ta fluortablett. Vi noterade 

periodvis kraftig gingivit omkring kronorna men 

inte omkring övriga tänder. Munhygienen var god, 

odling visade inget ovanligt och en biopsi visade 

på kronisk ospecifik inflammation. Klorhexidin, 

senare klobetasolgel, insattes utan effekt. Vi började 

misstänka att det förelåg mekanisk påverkan. 

Per medgav att han ibland kände om tänderna 

satt fast. Vi var därmed problemet på spåret och 

informerade patientens psykiatriker. Psykiatern 

ändrade psykosmedicinering. I samband med en 

38 

ny period med försämring av psykossjukdomen 

utvecklade patienten ett självdestruktivt rivande 

på hudkostym samt intensiv manipulering med 

tänderna. Detta resulterade i ett flertal fakturerade 

vitala kronor. 

Patient med vanföreställningar 

Ulla, född 1961 med personlighetsstörning, har 

arbetat som gymnasielärare fram till de senaste fem 

åren, då hennes psykiska problem blev för stora. Ulla 

kom till oss på remiss från allmäntandläkare som 

under många år försökt hjälpa henne. Ulla inledde 

varje besök med en lång beskrivning av hur hon 

haft vatten i käkhålorna som gav kramp i käkar 

och nu även i benen. Hon var tidigare utredd av 

ÖNH-läkare, neurolog och bettfysiolog utan fynd 

som kunde förklara symptom. Hon upplevde sina 

krampsymptom så besvärliga att de upptog hela 

hennes liv. Hon klarade inte arbete, skötte inte 

personlig hygien, och var mycket hjälpsökande. 

Odontologiskt hade hon ett omfattande vårdbehov 

med snabb kariesprogression, men detta sköt 

Ulla åt sidan, det var kramperna hon ville ha hjälp 

med. Med sin stora ångest och sina behov av att 

berätta sin historia försvann lätt hela den avsatta 

behandlingstiden. En preliminär terapiplan upp- 


ättades tillsammans med Ulla, där det framgick 

att besöken skulle inledas med tandvård. Först i 

slutet av besöken skulle vi avsluta med att tala om 

övriga symptom, men inte upprepa det vi redan 

visste. Fördelen med detta var att vi varje gång 

kunde utföra tandvård. Under resans gång fick vi 

flera bakslag och uppehåll i behandlingarna, men 

tack vare vår terapiplan har vi och Ulla numera en 

plattform att falla tillbaka på. 

Slutsatser 

Det gemensamma för dessa fall är att odontologin 

är underordnad psykiatrin. För att vi skall behandla 

med framgång behöver vi inse att vi är tandläkare, 

och inte psykoterapeuter. Vi måste hålla fast vid vår 

profession, men använda Sherlock Holmes inom 

PATIENTFALL - ETT NYTT KARIESTRÄSK? 

av Inger Wårdh, Pia Gabre 

oss, för att försöka finna orsak till problemen och 

arbeta i samråd med läkare, som ofta inte känner till 

att vanföreställning drabbar munhåla. Det berättar 

inte patienten för doktorn. För en förtroendefull 

relation till patient är det viktigt att vi respekterar 

patientens symptom, även om de är svåra att 

förstå, men också att patient vet vår begränsning. 

Med ett sådant förhållningssätt minskar risken att 

det blir vandringspatienter, som många patienter 

med psykiatrisk sjukdom ofta blir. Vi lyckas ofta, 

med vår kompetens, psykiatriska kunskap och 

långa erfarenhet, bygga en förtroendefull relation 

och med denna som bas utföra den tandvård som 

behövs. Med en förtroendefull och reflekterande 

relation till våra patienter får vi även kunskap om 

de vanföreställningar som kan finnas. 

Vi blir allt äldre och behåller allt fler tänder högt upp i åldrarna; ett tecken på förbättrad livskvalitet 

- eller? 

Det nya scenariot avseende de äldres orala hälsa, 

är inte helt lätt att hantera. De kvarvarande tändernas 

antal är många gånger ett dåligt mått på 

oral hälsa eftersom det inte säger någonting om 

deras kvalitet. Ofta har patienten många lagningar 

och ibland såväl kronor som broar och implantat 

vilka kräver underhåll både av tandvården och den 

enskilde – som i hög ålder inte alls förmår att sköta 

sin munhygien – inte heller att upprätthålla sina 

tandvårdskontakter. Den goda tanken med ”uppsökeriet” 

får här se sig omsprungen. Tandvården 

kommer in alldeles för sent. 

I slutet av 1930-talet började folktandvården 

att byggas upp, för att rädda barnens tänder. 

Idag behöver vi rädda de äldres tänder. Utan att 

fördjupa oss i vilka allmänna hälsoeffekter svårt 

destruerade bett kan tänkas ha för en redan skör 

individ, visar nedanstående fallbeskrivningar på 

situationer som påtagligt och negativt inverkar 

på den äldres livskvalitet. Riskfaktorerna hos äldre 

med funktionsnedsättningar är större (1) och fler 

och de profylaktiska åtgärderna måste anpassas 

till de äldres speciella problematik med dålig oral 

clearance, nedsatt fysisk förmåga och kognitiva 

begränsningar (2). Om patienter som skött sina 

tänder ska få behålla sina fina bett även under de 

allra sista åren, krävs kunskap och ett multidisciplinärt 

omhändertagande med fokus både på den 

allmänna och orala hälsan. Det finns behov av 

gerodonti på kvalificerad nivå som kunskaps- och 

behandlingsstöd för allmäntandvården och som 

forskningsfält. 

Karolinska institutet (KI) har numera en särskild 

avdelning för gerodonti med specialkunniga 

tandläkare. Gerodonti är också ett separat ämne 

i grundutbildningen för tandläkare. För tandhygienister 

finns gerodonti inlagd i det tredje året 

som är en påbyggnadsutbildning, både på KI och 

Sahlgrenska akademin. I Västra Götaland finns ett 

nätverk för äldretandvård. Det är en god början 

men långt ifrån tillräckligt. 


Två patientfall som demonstrerar olika grad av 

pågående förfall i munnen 

Astrid är 82 år och bor kvar i sin ordinarie bostad. 

Hon har beviljats hjälp från kommunen i form av 

daglig tillsyn och hjälp med städning/tvätt. Astrids 

behov av omvårdnad är inte tillräcklig för att få 

intyg om uppsökande och nödvändig tandvård. 

Astrid 

Astrid tar fl era mediciner mot hjärtsvikt och är 

muntorr. Hon har också en begynnande demens 

och har inte kunnat ta hand om sitt bett. Ett akutbesök 

i tandvården har resulterat i ett förtvivlat 

försök att löda ihop och rädda den sviktande 

bron. Astrid har nu ont i munnen och kan inte 

äta normalt. Endast utdragning av alla tänder och 

helprotes återstår. Det man velat undvika blir till 

sist ändå verklighet. Munstatus har successivt försämrats 

utan att någon har försökt förhindra det. 

Bertil 

Bertil är 86 år och även han bor kvar i sin ordinarie 

bostad med visst stöd av kommunen. Bertil har 

haft ett gott tandstatus med många tänder kvar 

och relativt få av hans tänder är lagade. Nu har han 

fått en stroke och klarar inte längre sin munvård. 

Patienten har tydliga tecken på något vi annars 

mest sett hos ungdomar; kritkaries. Snart är även 

detta bett ödelagt om inte adekvata åtgärder sätts 

in snabbt. 

Konklusion 

För de beskrivna fallen fi nns inget utrymme för 

vårdköer. Rotkaries är de betandade äldres gissel, 

40 

vare sig tänderna är kronförsedda eller ej och är en 

kariesform som progredierar mycket snabbt. Om 

en äldre person med reducerad salivavsöndring, 

dåliga kostvanor, dålig motorik/syn/hörsel och 

bristande insikt i sin egen munvårdssituation ska 

få en fungerande profylax/sjukdomsbehandling, 

hjälper inte ordinarie vårdprogram för kariesriskpatienter. 

Fluorprofylax av en omfattning som vi inte 

är vana vid måste sättas in om kariesutvecklingen 

ska kunna hejdas. Allmäntandvården kan klara 

många av dessa fall men behöver ökad kunskap. 

Gerodontin/sjukhustandvården som remissinstans 

ger hjälp i svåra fall och kan förmedla utbildning 

till allmäntandvården. 

Referenser 

1. Wårdh I, Wikström M, Sörensen S. Oral bacteria and 

clinical variables in dependent individuals at a special facility. 

Int J Dent Hyg. 2004 Nov;2(4):185-92. 

2. Gabre P. Strategies for the prevention of dental caries in 

people with disabilities: a review of risk factors, adapted preventive 

measures and cognitive support. Journal of Disability 

and Oral Health (2009) 10/4 184-192. 


Jag är också 

torr i munnen! 

Vem som helst 

kan drabbas av 

muntorrhet! 

Min medicin gör mig 

torr i munnen. 

Finns på 

apoteken! 

Medac Box 120, 432 23 Varberg Tel: 0340 - 64 54 70 Fax: 0340 - 64 54 79 info@medac.se www.medac.se

PATIENTFALL - NK/T-CELLSLYMFOM 

av Karin Garming Legert 

Nekros av maxillan orsakad av nasalt NK / T-cellslymfom samt sekundär resistent Candida krusei 

infektion 

I den dagliga verksamheten som sjukhustandläkare 

ingår bland annat intraoral utredning och 

behandling av patienter som behandlas med högdos 

cytostatika för olika hematologiska maligniteter. 

Då högdos behandlingar med cytostatika medför 

grav neutropeni drabbas patienterna av och till av 

svårdiagnostiserade och ibland svårbehandlade 

tillstånd i munhålan. 

Vi rapporterar här ett fall av allvarlig nekros av 

maxillan orsakad av nasalt NK/T-cells lymfom med 

sekundär lokal resistent Candida krusei infektion 

hos patient med neutropeni på grund av cytostatikabehandling. 

Risken för lokala och systemiska 

komplikationer i samband med hematologisk 

malignitet eller behandling bestäms i första hand 

av graden och längden av förväntad neutropeni. 

Därutöver kan graden av trombocytopeni, användning 

av slemhinneskadande cytostatika samt 

benägenheten hos sjukdom respektive behandling 

att ge defekter i cellmedierad immunitet vara av 

betydelse för uppkomsten komplikationer. 

Bakgrund 

Lymfom är ett samlingsnamn för ett antal tu- 

42 

mörer som utvecklas ur det lymfatiska systemet. 

Lymfom kan uppstå ut vissa vita blodkroppar, Bceller, 

T-celler och NK-celler. Ca 1700 individer 

diagnostiseras varje år med lymfom. Lymfomen 

indelas i två huvudgrupper, Hodgkins sjukdom 

(HD) och non-Hodgkin-lymfom (NHL). NHL 

delas i sin tur upp i två grupper, högmaligna NHL 

och lågmaligna NHL. 

NK/T-cellslymfom, nasal typ är ett diffust växande 

extranodalt lymfom som oftast är beläget i ansiktet. 

I tumören ser man mikroskopiskt en infiltration 

och kärlinvasion av små lymfocyter, immunoblaster, 

samt ibland även eosinofiler, plasmaceller och 

histiocyter. Detta leder till kärlocklusion och/eller 

granulombildning. Hemofagocytos förekommer 

(då makrofagerna fagocyterar andra blodceller) och 

ett samband med Epstein Barr Virus (EBV) tycks 

föreligga. Kliniskt ter tumören sig som nekroser 

och/eller granulom i näsa, hårda gommen (midlinegranuloma), 

lunga (pulmonary lymphomatoid 

granulomatos), men även i hud förekommer. 

Candida krusei är en vanligtvis apatogen jästsvamp, 

som ibland kan ge infektion hos patienter med 


nedsatt immunförsvar, efter långvarig behandling 

med antibiotika, steroider, cytostatika. Patienter 

med diabetes och drogmissbrukare har också 

ökad risk. Dödligheten till följd av C. krusei sepsis 

(blodförgiftning) är mycket högre än vid sepsis 

på grund av Candida albicans. Svampen har också 

nedsatt känslighet för flukonazol, itrakonazol och 

flucytosin. 

Patientfall 

63-årig man sökte sjukvården och diagnostiserades 

år 2007 med ett nasalt NK/T-cellslymfom. Vid 

debut av sjukdomen hade patienten endast diskreta 

symtom i form av ensidig nästäppa och värk i 

höger öra som behandlades med antibiotika. Vid 

utredning på Öron-Näsa-Hals-klinik två månader 

senare fann man med fiberoptik adenoidliknande 

förändring bakom koanen som biopserades. Från 

PAD samt vidare utredning diagnostiserades EBVpositivt 

NK/T-cellslymfom utan benmärgsengagemang 

Behandling insattes med cytostatika samt 

lokal strålbehandling, 40 Gy, mot nasopharynx. 

Patienten fick ett recidiv av lymfomet i slutet av 

2008. Patienten erhöll då fyra cytostatikakurer med 

skörd av celler och autolog stamcellstransplantation 

genomfördes. Därefter fick patienten ytterligare 

strålning, 30 Gy, samt lokal brachyterapi. Under 

hela tiden hade patienten enbart diskreta symtom 

som illaluktande sekret från näsan, krustabildning 

samt nästäppa. 

Nytt recidiv inträffade i slutet av 2009. Patienten 

inkom då akut med orkeslöshet, infektionstecken 

och symtom från höger öga och öra. CT-röntgen 

samt nytt PAD visade ett utbrett lokalt recidiv. 

Cytostatikabehandling insattes omgående. I 

näshålan hade nekroser bildats och vid klinisk 

undersökning av munhålan noterades en nekrotisk 

vävnad i gomtaket (Fig. 1). Tänderna 13 – 23 var 

nonvitala. Svampodling från nekrosen i munhålan 

visade positiv växt av Candida krusei varvid 

patienten insattes på V-fend® (Voriconazol). 

Resistensbestämning visade dock att svampen var 

resistent mot Voriconazol. Nekrosen rengjordes 

regelbundet med tork och Oral Cleaner ATL för 

att förhindra uttorkning och minska beläggningar. 

På grund av tilltagande oklar feber samt långvarig 

neutropeni efter cytostatikakurerna beslutades att 

skjuta på följande planerade kurer så att patienten 

fick en chans att återhämta sig. Efter ett par veckor 

i hemmet kom patienten åter in akut med kraftig 

värk samt hörselnedsättning från höger öra, svullet 

höger öga samt hög feber. Dessutom besvärades 

patienten av läckage av mat och dryck genom näsan. 

Klinisk undersökning av munhålan visade nu en 

extensiv svampväxt över hela maxillan och ned i 

svalget. Hur stor del av vävnaden som var nekrotisk 

var svårt att avgöra på grund av svampinfektionen. 

I mjuka gommen noterades en kommunikation 

upp mot näsan ca 5 mm i diameter. Svamp- och 

bakterieodlingar togs från gommen. Gommen 

och övriga munslemhinnor rengjordes regelbundet 

och lös nekrotisk vävnad avlägsnades. 

Svampodlingen från gommen visade växt 

av C. krusei och C. tropicalis. 

Inom kort utvecklade patienten en ethmoidalsinuit 

orsakad av svampinfektionen 

och insattes omgående på såväl antibiotika 

Meronem® (Meropeneme) liksom antifugal 

behandling med AmBisome® (Amfotericin 

B). Trots viss förbättring vad gällde 

allmäntillståndet bröt, efter ca två veckors 

behandling, nekrosen/svampinfektionen 

Fig. 1 Nekrotisk vävnad i 

gomtaket 


genom huden vid höger näsvinge (10 x 5 mm) samt 

på näsryggen (20 x 15 mm). Ungefär samtidigt 

försvann även hörseln bilateralt. 

I munhålan noterades nu kommunikationen upp 

till näsan ha ökat och var nu av storlek ca 40 x 20 

mm (Fig 2). Patienten besvärades mycket av att 

inte kunna äta samt svårigheterna med att tala. 

44 

Fig 2. Kommunikation upp till näsan 

Enbart genom att täcka för näsan kunde 

ljud frambringas. För att hjälpa patienten vad 

gällde födointag samt tal togs ett avtryck för 

framställning av temporär obturator även om 

stora delar av kommunikationen upp till näsan 

låg långt bak i mjuka gommen. Det förelåg nu 

en lymfomprogress och inte bara nekros och 

svampinfektion. För att möjliggöra terminal 

hemgång utsattes all kurativ behandling. Patienten 

avled inom kort efter hemgång och 

innan obturatorn blivit framställd. 

Slutsats 

I detta patientfall var destruktionen av 

maxillan aggressiv då fallet komplicerades 

av att svampen var resistent mot tillgänglig 

antifungal behandling liksom långvarig neutropeni 

som förhindrade planerad cytostatikabehandling. 

Ett nära samarbete mellan sjukvården och sjukhustandläkare 

är nödvändig för tidig diagnos och 

behandling av komplikationer i munhålan till följd 

av sjukdom eller dess behandling och för att minska 

onödigt lidande hos dessa patienter. 

PATIENTFALL - ORALA PROBLEM SOM UTREDS INOM 

SJUKVÅRDEN 

av Johan Blomgren 

Patienter söker inte sällan sjukvården för problem från munhålan men där sjukvården inte alltid 

besitter nödvändig och adekvat kompetens. 

Bakgrund 

Diffusa smärtor, sår, svullnader etc. är exempel 

på symtom som kan få en patient att söka sin 

vårdcentral och där sjukvården börjar utreda och 

det i slutändan kan leda till inläggning på sjukhus 

– fortfarande utan att någon diagnos har kunnat 

fastställas. 

Patientfall 

Patient 1 Neutrofil dermatos 

Patient 2 Smärtutredning i 7 veckor 

Patient 1 insjuknade i diffusa symtom (halsont, 

mm) efter en semesterresa i Karibien. Hon sökte 

först till vårdcentral men ingen diagnos kunde 

ställas och i takt med att besvären utvecklades mer 

och mer genomgick patienten allt fler utredningar. 

Till slut las hon in på sjukhus. På en multicenterrond 

(flera olika specialistläkare) berättade man 

för patienten att man inte visste vad man skulle 

göra. Patienten överfördes till infektionsklinik och 

man började utreda om det ev. kunde röra sig om 

någon udda tropisk infektionssjukdom. Under 

dessa utredningar (och nu hade patienten så svåra 


Patient 1 Patient 2 

problem från munnen att hon måste få morfin 

som smärtlindring för att bara kunna svälja) kom 

patienten till Sjukhustandvården. Hon hade då 

sårbildningar intraoralt och på huden generellt. 

Sjukhustandläkaren säkerställde diagnosen neutrofil 

dermatos, och patienten fick adekvat behandling 

(högdos systemisk kortison) och tillfrisknade. 

Patient 2, en ung tidigare väsentligen frisk man, 

hade utretts under sju veckor för svåra smärtor i vänster 

ansikte, sista veckan inneliggande på sjukhus. 

Antibiotikabehandling gavs, blodprover togs vid 

flera tillfällen och migränutredning och behandling 

mot migrän genomfördes. Också borreliautredning, 

lumbalpunktion, datortomografier, hudbiopsi och 

antiviral behandling genomfördes. Patienten fick 

tung smärtlindring och flera olika medicinska 

specialister samt sjukgymnast konsulterades. När 

patienten sedan skickades till sjukhustandvården 

kunde det konstateras att en molar i överkäken 

var gravt karierad och att en annan molar hade en 

rotfraktur vilket var orsaken till patientens besvär. 

Konklusion 

Sjukhustandvården utgör en remissinstans inom 

sjukhuset som bör konsulteras på ett tidigt stadium 

i utredningen när det gäller bl.a. inneliggande 

patienter med svårbedömda intraorala problem. 

PATIENTFALL - INTRAORALA SÅR RELATERADE TILL 

CYTOSTATIKABEHANDLING 

av Johan Blomgren, Lars Vilén 

Cytostatika och andra läkemedel som används vid behandlig av maligna tumörer kan många gånger 

ge problem från munslemhinnan. 

Bakgrund 

Cytostatika påverkar både sjuka och friska celler 

i kroppen. Olika celler har olika känslighet för 

denna typ av medicinering men slemhinneceller 

hör generellt sätt till de celler som är känsligast. 

Av denna anledning får cytostatikabehandlade 

patienter ofta problem med munslemhinnan. 

Patientfall 

Patienterna på bild 1-3 behandlades vid tidpunkten 

då bilderna togs med cytostatika. När denna typ 

av patienter kommer till Sjukhustandvården har 

de mycket svårt att äta, dricka och, för att inte 

tala om, att sköta sin munhygien. De är kraftigt 

smärtpåverkade och är uttalat muntorra. Allt är ett 

resultat av den medicinska behandling som pågår. 

Sjukhustandvården sätter i dessa fall in behandling 

med smärtlindring (systemisk och lokal), ibland 

antiinflammatorisk behandling (lokal behandling 

med starka steorider), vid behov behandling med 

antibiotika (bakteriella infektioner), antimykotika 

(vid förekomst av svamp), och antivirala läkemedel 


(vid t ex reaktivering av herpes). Detta kompletteras 

vanligtvis med intensiva munhygienåtgärder. 

Resultatet brukar bli en snabb symtomlindring, ett 

snabbare tillfrisknande 

och mindre 

allmänkomplikationer. 

Bild 2 Patient 

m e d l y m f o m 

före och efter behandling 

i sjukhustandvården 

Diskussion 

När patienterna får sår i munslemhinnan uppstår, 

förutom problem med smärta och obehag, ett 

flertal andra allvarliga problem. Såren försämrar 

t.ex. möjligheterna till nutrition, vilket är ett stort 

problem då god näringstillförsel är en förutsättning 

för lyckad medicinsk behandling. Såren 

utgör också ingångsportar för mikroorganismer, 

som tillsammans med rådande infektionskänslighet 

i sin tur kan ge upphov till svårbehandlade 

allmäninfektioner. 

46 

Bild 1 Patient 

med tarmcancer, 

före och efter 

sjukhustandvårdens 

behandling 

Kort konklusion 

Det är av yttersta vikt att dessa patientgrupper 

tidigt får information om risken för orala problem 

i samband med sin medicinska behandling och 

att det också finns tandvårdspersonal som på ett 

kompetent och patientsäkert sätt kan behandla 

dessa patienter och deras problem. På så sätt kan 

sjukdomsbehandlingen bli säkrare och mer komplikationsfri, 

samtidigt som den enskilda patienten 

förhoppningsvis drabbas av mindre subjektiva besvär 

i form av smärta, blödningar och muntorrhet. 

Bild 3 Patient med 

ulcerös kolit och 

munbesvär. Bild 

tagen före och efter 

behandlingen 

i sjukhustandvården. 


Munhålans sjukdomar och deras betydelse för vården av 

kroniskt njursjuka patienter 

Av Royne Thorman 

Munnen, en ”spegel” av kroppens sjukdomar. En ”gammal sanning” som får fler dimensioner när 

forskningen pekar på att sjukdomsförlopp lokalt i munhålan kan ha stora konsekvenser på förloppet 

av en kronisk njursvikt. 

Ny kunskap 

Vi sjukhustandläkare pratar ofta om hur kronisk 

sjukdom och medicinering leder till sämre oral 

hälsa, något som vi dagligen tycker att vi ser bevis 

på. I många situationer kan det dock vara svårt att 

avgöra om sjukdom i munhålan faktiskt grundlagts 

innan systemsjukdomen och dessutom medverkar 

till att försämra prognosen och snabba på förloppet 

av den allmänsjukdom som vi förväntas ta hänsyn till 

i vårt arbete med tandvård. Den dåliga munhälsan 

kan ju även vara ett resultat av grundsjukdomen i 

sig och den behandling som patienten genomgår. 

I avhandlingen ”Oral Health in patients with 

Chronic Kidney Disease” presenteras resultat som 

pekar på att systemförändringar vid kronisk njursvikt 

förvärras av munhålans sjukdomar. En väl skött mun 

minskar belastningen på njurarna, och de processer 

som styr njurens sekretion kan förväntas fungera 

under längre tid. Det kan finnas skäl att fortsätta 

forskning och kartläggning av många andra kroniska 

sjukdomsförlopp för att väga in betydelsen av en 

dåligt skött munhälsa. Denna artikel presenterar 

ny kunskap som kan öka förståelsen för sådana 

samband. 

Avhandlingen som försvarades den 4 december 

2009 består av en klinisk del och en preklinisk del. 

Den prekliniska delen av arbetet bestod dels i att 

finna markörer för inflammatorisk aktivitet i saliven, 

så kallade cytokiner och chemokiner. En del av arbetet 

gjordes också för att utvärdera DNA-skador 

i salivkörtelparenkymet som förklaringsmodeller 

till minskad salivproduktion och att orala följdsjukdomar 

därmed uppträder. Den kliniska delen 

kartlägger munhålans sjukdomar i grupperna 

predialyspatienter, peritonealdialyspatienter och 

hemodialyspatienter. 

Oxidativ stress 

Genom att använda sig av en ny teknik där DNA 

från cellkärnor i accessoriska körtlar analyserades, en 

så kallad Comet assay teknik framkom att kroniskt 


njursjuka patienter som har en objektiv muntorrhet 

uppvisar en kraftig aktivitet av DNA reparation. 

Oxidativ stress i cirkulationen hos de njursjuka 

patienterna aktiverar perifer motreaktion, tvärt 

emot vad liknande djurmodeller har uppvisat, vilket 

var arbetshypotesen från början. Denna aktivitet i 

körtelvävnaden tycks i sin tur höra ihop med en 

ökad kronisk inflammatorisk aktivitet och sänkt 

salivsekretion. DNA skadorna kan undersökas på 

flera olika sätt men i avhandlingen låg fokus på 

oxidativa DNA lesioner och regelrätta strängbrott 

av DNA. Skillnaden mellan kontrollpatienter och 

njursjuka återfanns främst i de skador som beskrivs 

som strängbrott. Strängbrott betyder att båda DNA 

kedjorna har en skada och inte bara den ena kedjan 

som anses vara orsakad av oxidation av DNA. 

Störd funktion 

Vid mätning av markörer för inflammation i saliven 

framkom att gruppen kroniskt njursjuka har en 

förhöjd aktivitet av inflammatorisk nedreglering. 

Denna aktivitet kan tolkas på flera sätt nämligen som 

ett resultat av lokal inflammation men också såsom 

symptom av en systemisk inflammatorisk aktivitet. 

Saliven hos de njursjuka innehåller större mängder 

av chemokiner som signalerar leukocytmigration ut 

till körtlarna och dessa ämnen ser därmed till att 

vita blodkroppar letar sig ut i körtelvävnaden för 

att skydda vävnaden. Resultatet kan bli en ansamling 

av leukocyter lokalt och därmed en aktivitet 

i körteln som närmast kan beskrivas som kronisk 

inflammation. Slutsatsen blir att de processer som 

framför allt aktiveras för att skydda kroppen leder 

till en störd funktion i körtelvävnaden med muntorrhet 

som följd. Avhandlingen beskriver även den 

kroniskt njursjuka gruppen som ett urval överlevare 

med högre benägenhet till kronisk inflammation 

och detta skulle också kunna vara en förklaring till 

högre prevalens av kronisk sjukdom även oralt. Det 

är tidigare känt att den största orsaken till för tidig 

död hos kroniskt njursjuka återfinns i hjärt-kärl 

sjukdom. Det så kallade MIA syndromet leder till 

att patienten utvecklar arteroskleros och hjärtinfarkt 

i en snabbare takt än vad som skulle vara fallet hos 

en njurfrisk individ. 

MIA 

MIA står för Malnutrition, Inflammation och 

48 

Arteroskleros. Litteraturen presenterar övertygande 

bevis på att kronisk njursvikt leder till en degenerativ 

process i organ som kliniskt kan tolkas som ett för 

tidigt åldrande. Dagens medicinska behandling 

syftar i allt väsentligt till att bromsa processer av 

betydelse för denna komplikation. Det är möjligt att 

munhålans inflammatoriska sjukdomar bidrar till 

att utveckla MIA syndromet. I avhandlingen presenteras 

ett fall där en patient med glomerulonefrit 

behandlades oralt för att avlägsna tandinfektioner 

och den snabba försämringen av njursjukdomen 

bromsades som ett resultat av detta. 

Kostråd 

Vid kliniskt arbete med gruppen njursjuka bör 

tandläkaren vara insatt i de olika patientgrupperna 

som man kommer i kontakt med. Den första och 

mycket heterogena gruppen är de patienter som 

går på kontroller vid njurmedicinsk mottagning. 

Patienternas medelålder är relativt hög, ca 70 

år. I denna grupp jobbar läkarna mest med att 

försöka minska belastningen på njurarna genom 

blodtryckssänkande mediciner. Ibland ordineras 

även antiinflammatoriska läkemedel och läkemedel 

för att motverka arteroskleros. Kostbehandlingen 

innefattar en reduktion av proteinintag och en 

ökning av kolhydratintag, gärna små portioner vid 

många tillfällen. Kostråden leder hos de patienter 

som redan missköter sin munvård till att kariesaktiviteten 

kan tillta. En del i denna grupp av kroniskt 

njursjuka avlider utan att ha gått vidare till annan 

behandlingsform eftersom njurfunktionen trots allt 

har kvarstått på en acceptabel nivå. I jämförelse med 

friska ålders- och könsmatchade kontroller uppvisar 

denna grupp ett högre DMFT och dessutom 

ett något sämre parodontalt status. Förklaringen 

återfinns dels i socioekonomiska skillnader eftersom 

flera studier har belyst att njursjukdom precis som 

karies och parodontit är vanligare bland lågutbildade 

än högutbildade. En annan orsak kan vara kronisk 

sjukdom av annat slag som i sig lett fram till njursvikt 

och dessutom sämre tandstatus. 

I gruppen av patienter som kräver någon form av 

dialys kan urskiljas två huvudgrupper, de patienter 

som klarar att dialysera sig genom bukhåledialys 

och de patienter som kräver bloddialys. 


Resultat 

Avhandlingen visar att de patienter som klarar 

bukhåledialys, den så kallade CAPD dialysen, har 

avsevärt bättre munhålestatus än den grupp av 

patienter som kräver hemodialys. Patienterna med 

CAPD kan i stort liknas vid sina friska kontroller i 

fråga om tandhälsa. Munvården fungerar ofta bra 

och man klarar en vardag så som den såg ut innan 

njursvikten. Här fanns frågeställningen om det 

kunde vara så att de 3 till 4 liter glucoslösning som 

patienterna ständigt bär på i buken skulle kunna 

orsaka följdsjukdomar i munhålan? Något som 

studien klart kunde avfärda. 

Munhälsa 

Sämst munhälsa återfanns inte helt oväntat bland 

de patienter som fick hemodialys. I denna grupp 

fanns en skillnad med högre värden av DMFT, 

parodontit och apikala lesioner jämfört med de 

ålders- och könsmatchade kontrollpatienterna. 

Avhandlingen understryker även risken för att en 

uremisk stomatit orsakad av höga serumvärden 

av ureametaboliter förväxlas med svampstomatit. 

Det bästa sättet att skilja förändringarna åt är en 

utvärdering av hur väl patienten är dialyserad och 

genom analys av smearlayer prov från munhålan. 

Generellt sett är gruppen muntorr och atrofiska 

smaklökar gör att patienterna får en sämre aptit. 

Dialysbehandlingen ger en kraftig svängning av 

vätskebalansen, om man drar vatten ur kroppen, 

varje gång patienten dialyseras och detta påverkar 

förstås salivkörtlarnas möjlighet att producera 

framför allt stimulerad saliv. Hemodialysen tar bort 

de slaggprodukter som njurarna skulle ha tagit bort 

men dessutom även nödvändiga proteinkomplex så 

Uremisk stomatit 

på patient 

med total 

njursvikt 

som antikroppar och andra ämnen som finns lösta i 

blodplasma. Dialysmaskinen påverkar det humorala 

immunsystemet negativt genom att en leukocytskada 

uppstår. Skadan minskar leukocyternas förmåga 

att fungera normalt i inflammationssvaret. Denna 

effekt har blivit mindre påtaglig i takt med att man 

utvecklat filter med bättre biokompatibilitet men 

problemet kvarstår fortfarande i viss utsträckning. 

Det finns många skäl till att patienter med hemodialys 

får en försämrad tandhälsa och det kan även 

vara så att patientens dialysvård försvåras genom 

att munhälsan kräver invasiv tandvård i ett skede 

när patienten annars skulle ha fragminbehandlats 

och dialyserats. 

Munhälsoinformation 

Det finns skäl att uppmana tandvårdare att vara så 

tidigt ute som möjligt med munhälsoinformation till 

patienter som riskerar en dialyskrävande njursvikt. 

Vinsterna med en god munhälsa hos patienten är 

framförallt en långsammare progress av njursjukdomen 

och lägre risk för hjärt-kärl sjukdom. Att som 

njursjuk patient ha en frisk mun förbättrar förstås 

även möjligheten att kunna nutriera sig vilket leder 

till ett bättre liv med njursvikt. 

Framtiden 

Forskningen understryker också att vi saknar 

kunskap om hur intracellulära försvarsmekanismer 

aktiveras i ett sekretoriskt organ som salivkörteln när 

vätskebalansen sätts ur spel och cirkulatorisk proton 

retention gör blodet surare. Kroppens humorala 

försvar aktiveras men vad styr denna aktivering och 

vilka konsekvenser får detta för munhålan? Många 

frågor återstår att besvara men förhoppningen är att 

avhandlingen kan ge nya uppslag för forskningen 

om oralmedicinska samband med systemsjukdom. 

Framtidens njurmedicinska vård strävar förstås efter 

att ge patienterna en opåverkad vätskebalans samtidigt 

som man blir än mer effektiv i dialysering av 

slaggprodukter och dessutom inte avlägsnar ämnen 

som är viktiga för kroppen. En viktig reflektion i 

avhandlingen är att risken för påverkan av munhålan 

tilltar ju längre överlevnad vi kan erbjuda patienterna 

med en livshotande kronisk sjukdom. Här kommer 

sjukhustandläkarens kunskap att bli ännu viktigare 

som en del i vårdteamets arbete runt patienten. 


50 

Möte & Mingel 

Svensk förening för Orofacial Medicin har sitt konstituerande möte, för alla 

intresserade, torsdag 18 nov. kl. 17.00‐ 18.00 på Riksstämman i Göteborg. 

Direkt efter mötet är alla välkomna en stund på mingel upp till Kliniken för 

Sjukhustandvård/ Oral medicin på Odontologen. Lite att äta och dricka och 

möjlighet till studiebesök i de nyrenoverade lokalerna. 

Håll utkik efter mer information som kommer senare! 

Välkomna ! 

Inger v. Bültzingslöwen 

Ordförande för interimsstyrelsen 

Svensk förenings för Orofaclal Medicin 

Johan Blomgren 

Vice ordförande för interimsstyrelsen 

Svensk förenings för Orofaclal Medicin 

ST‐tandläkare i 

Orofacial Medicin ‐ 

Maria Westin 

Undervisning för 

tandläkarkandidater 

Tillvänjningsbehandling hos 

psykolog – Ulla Wide Boman 

Catharina Hägglin med 

tandvårdsrädd patient 

Per-Olof Rödström 

Klinikchef 

Kliniken för sjukhustandvård/ Oral medicin 

Odontologen, Göteborg 

Kliniken för 

Sjukhustandvård/ 

Oral medicin har 

under 2009 

genomgått en 

fullständig 

ombyggnad och 

har nu helt nya 

lokaler anpassade 

för verksamheten 


Agne Nihlson (vice ordf.) 

Landstinget Gävleborg 

Lednings- och verksamhetsstöd 

801 88 Gävle 

Tel: 026-15 56 26 (sekr) 

Mobil: 0768-35 30 11 

e-post: agne.nihlson@lg.se 

Bostad: Halmvägen 23 

691 48 Karlskoga 

Tel: 0586-543 92 

Cecilia Rånge (sekreterare) 

Sjukhustandvården 

Vrinnevisjukhuset 


Arb.tel: 010-104 50 36 

Mobil: 0702-39 04 29 

e-post: cecilia.range@swipnet.se 

Bost tel: 0121-108 17 

Inger von Bültzingslöwen (ordförande) 

Tandhälsovården 

Folktandvården Värmland 

Älvgatan 47 

652 30 Karlstad 

Tel: 054 - 15 03 60 

Mobil: 0703 - 54 16 50 

e-post: inger.von.bultzingslowen@liv.se 

Bostad: Danska vägen 71 

416 59 Göteborg 

Mobil: 0703 - 92 20 72 

Glöm inte anmäla adressändring till kassören 

Sten Hellström (kassör) 

Sjukhustandvården Kronparken 

Eva Lagerwalls väg 1 

756 43 Uppsala 

Arb tel: 018-611 86 70 

Fax: 018-611 86 76 

e-post: 

sten.hellstrom@lul.se eller 

hellstrom.torgils@telia.com 

Bost tel: 018-54 57 35 

Mobil: 0709-52 56 68 

Gunnel Håkansson (övr ledamot) 

Ekonomiavd/tandvård 

Landstinget Kronoberg 

351 88 Växjö 

Tel: 0470-58 85 73 

Mobil: 0767-68 41 62 

e-post:gunnel.hakansson @ 

ltkronoberg.se 

Bostad: Slottsbrovägen 84 

352 62 Växjö 

Tel: 0470-62257. 

Medlemskap i Svensk Sjukhustandläkarförening kan sökas genom inbetalning 

av årsavgiften 300 kronor på Plusgiro 84 21 41 - 4 eller Bankgiro 

445-2306 


zendium Saliva 

Produkter som tillför fukt till munnen 

• Används vid torra och känsliga slemhinnor 

• Bildar en skyddande hinna och tillför fukt till munnen 

• Mild, behaglig smak och konsistens 

• Rekommenderas som komplement till tandborstning 

med t.ex. zendium Sensitive 

Finns på Apoteket och 

hos din dentalgrossist 

Stärker munnens eget försvar

nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?