nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

som.nu

nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

ättades tillsammans med Ulla, där det framgick

att besöken skulle inledas med tandvård. Först i

slutet av besöken skulle vi avsluta med att tala om

övriga symptom, men inte upprepa det vi redan

visste. Fördelen med detta var att vi varje gång

kunde utföra tandvård. Under resans gång fick vi

flera bakslag och uppehåll i behandlingarna, men

tack vare vår terapiplan har vi och Ulla numera en

plattform att falla tillbaka på.

Slutsatser

Det gemensamma för dessa fall är att odontologin

är underordnad psykiatrin. För att vi skall behandla

med framgång behöver vi inse att vi är tandläkare,

och inte psykoterapeuter. Vi måste hålla fast vid vår

profession, men använda Sherlock Holmes inom

PATIENTFALL - ETT NYTT KARIESTRÄSK?

av Inger Wårdh, Pia Gabre

oss, för att försöka finna orsak till problemen och

arbeta i samråd med läkare, som ofta inte känner till

att vanföreställning drabbar munhåla. Det berättar

inte patienten för doktorn. För en förtroendefull

relation till patient är det viktigt att vi respekterar

patientens symptom, även om de är svåra att

förstå, men också att patient vet vår begränsning.

Med ett sådant förhållningssätt minskar risken att

det blir vandringspatienter, som många patienter

med psykiatrisk sjukdom ofta blir. Vi lyckas ofta,

med vår kompetens, psykiatriska kunskap och

långa erfarenhet, bygga en förtroendefull relation

och med denna som bas utföra den tandvård som

behövs. Med en förtroendefull och reflekterande

relation till våra patienter får vi även kunskap om

de vanföreställningar som kan finnas.

Vi blir allt äldre och behåller allt fler tänder högt upp i åldrarna; ett tecken på förbättrad livskvalitet

- eller?

Det nya scenariot avseende de äldres orala hälsa,

är inte helt lätt att hantera. De kvarvarande tändernas

antal är många gånger ett dåligt mått på

oral hälsa eftersom det inte säger någonting om

deras kvalitet. Ofta har patienten många lagningar

och ibland såväl kronor som broar och implantat

vilka kräver underhåll både av tandvården och den

enskilde – som i hög ålder inte alls förmår att sköta

sin munhygien – inte heller att upprätthålla sina

tandvårdskontakter. Den goda tanken med ”uppsökeriet”

får här se sig omsprungen. Tandvården

kommer in alldeles för sent.

I slutet av 1930-talet började folktandvården

att byggas upp, för att rädda barnens tänder.

Idag behöver vi rädda de äldres tänder. Utan att

fördjupa oss i vilka allmänna hälsoeffekter svårt

destruerade bett kan tänkas ha för en redan skör

individ, visar nedanstående fallbeskrivningar på

situationer som påtagligt och negativt inverkar

på den äldres livskvalitet. Riskfaktorerna hos äldre

med funktionsnedsättningar är större (1) och fler

och de profylaktiska åtgärderna måste anpassas

till de äldres speciella problematik med dålig oral

clearance, nedsatt fysisk förmåga och kognitiva

begränsningar (2). Om patienter som skött sina

tänder ska få behålla sina fina bett även under de

allra sista åren, krävs kunskap och ett multidisciplinärt

omhändertagande med fokus både på den

allmänna och orala hälsan. Det finns behov av

gerodonti på kvalificerad nivå som kunskaps- och

behandlingsstöd för allmäntandvården och som

forskningsfält.

Karolinska institutet (KI) har numera en särskild

avdelning för gerodonti med specialkunniga

tandläkare. Gerodonti är också ett separat ämne

i grundutbildningen för tandläkare. För tandhygienister

finns gerodonti inlagd i det tredje året

som är en påbyggnadsutbildning, både på KI och

Sahlgrenska akademin. I Västra Götaland finns ett

nätverk för äldretandvård. Det är en god början

men långt ifrån tillräckligt.

SVENSK SJUKHUSTANDLÄKARTIDNING NR 2 2010 ÅRGÅNG 35 39

More magazines by this user
Similar magazines