Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

9. §. Rånar man, och med fullt wåld tager af annan, i hans hus, gård, skiep, å gato, eller å wäg,
något, hwad thet helst wara kan, mer eller mindre; miste lif sitt.
10. §. Går man i annars trägård, som stängd är, och tager frucht med wåld, och wilja ägaren
eller hion hans thet wärja; kommer tå slag them emellan, och sker å ägaren, eller hans hion,
sår, blånad eller blodwite: ther är edsöre brutit. Få the annan skada; ligge i tweböte, och för
hemfridsbrottet bötes fyratijo daler, som förr är sagdt. Sker dråp; miste högra hand och lif sitt.
11. §. Nu kan någor af ondsko, eller af sielfswåld och öfwermod, hugga neder, förderfwa,
eller å hwarjehanda sätt onyttiga giöra, annars mans fruchtbärande trä, eller sådana, som wid
thes gård til prydnad planterade äro; rätte up skadan efter mätismanna ordom, och böte för
wåldswärkan å hwart trä tijo daler.
12. §. Rifwer man, utan rätta nöd, med wåld neder, eller förderfwar annars mans bygnad eller
plank; böte tiugu daler, och för gärdesgård [ 229 ]tijo daler, gälde ock skadan åter. Bryter eller
rifwer man annorledes; böte, som i Bygninga Balken urskildt är.
13. §. Går man af berådde mode och giör skada å bonda, eller hans hion, tå the arbeta å åker,
äng, eller andra thes ägor, eller drifwer man någon ifrån sin teg och ägodel, å annars mans,
och giör honom ther skada; böte fyratijo daler för wålet, och ligge såramålet i tweböte.
Hugger man med wåld sönder, eller förderfwar annars åkerredskap, fiskeredskap, eller annan
redskap, som til hans arbete hörer; böte tiugu daler, och åter skadan.
14. §. Nu hafwer man annars mans fä ur åker eller äng intagit, och kommer then, som fä äger,
och tager thet åter med wåld; böte tiugu daler. Tager han thet lönliga bort; böte, som i
Bygninga Balken sagdt är.
XXI. Cap.
Om almän landsfrid, och wägafrid.
1. §.
LÄgger sig någor at röfwa til lands, eller watn, å landet, eller i staden, ehwad han röfwar mer
eller mindre; tå skal han, och alle the, med [ 230 ]honom i samma wilja och gierning woro,
mista högra hand, halshuggas och steglas. Öfwerfalla the någon, och gitta ej sin onda wilja
fullborda; misten äntå lifwet.