Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

XXII. Cap.
Om qwinnofrid.
1. §.
TAger man qwinnomed wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder
lagliga thertil wunne; miste lifwet, och qwinnan ware saklös. Ej må ock någor henne thet
förwita, wid fyratijo dalers bot. Gitter han ej fullborda sin onda wilja; böte äntå för wåldet
hundrade daler. Warder han i thy dräpen; ligge ogild. Häfdar man [ 233 ]afwita qwinno, eller
then, som ej fyllt tolf åhr; ware lag samma.
2. §. Nu är qwinna wåldtagen, och gifwer thet ej genast tilkänna, och kärer ej ther å wid nästa
Häradsting, eller inom en månad in för Rätten i staden, hafwe sedan ej macht at öfwer wåldet
klaga, ther hon ej laga förfall wiser.
3. §. Hwar som med wåld tager och bortförere annars mans hustru, eller fästeqwinno, mot
hennes wilja; miste lifwet, äntå at han henne ej hädadt hafwer. Kommer häfd ther til; hafwe
ock förwärkadt alt sitt lösa gods.
4. §. Förer någor bort med wåld mö, eller enka, som ej fäst är; hafwe förbrutit sitt lösa gods,
och plichte thertil med en månads fängelse wid watn och bröd. Häfdar han henne, mot hennes
wilja; miste lif och lösören, som sagdt är.
5. §. Hwar som lockar, eller bortförer, qwinno från sin man, eller dotter ifrån fader, eller
moder, eller ifrån them, som i theras ställe äro; böte hundrade daler, eller mera, eller plichte
med kroppen, efter som brottet är til.
6. §. Af thet gods, som i alla thessa fall förbrytes, tage halft Konungen, och halft
målsäganden. [ 234 ]7. §. Dräper någor then qwinno, han wet hafwande wara; miste högra
hand, och lif sitt. Slår han henne så, at fostret ther af förgås; böte full mansbot. Wiste han ej,
at hon hafwande war, tå han henne slog; ökes sårabot hans med femtijo daler.
XXIII. Cap.
Hwad the förwärkadt hafwa, som edsöre bryta.