Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

4. §. Finnes å almänning, eller å skatte eller Kronojord, gammal och förtorkad ek eller bok,
eller stå the åker eller äng til mehn och skada; söke then, som thet trä fälla wil, eller skada
theraf lider, Konungens Befalningshafwandes lof, och låte han, genom jägeri betienta och
twänne af Nämnden, thet trä syna, och förordne sedan hwad skiäligt och nyttigt pröfwas:
Doch må ej något sådant trä fällas, förr än thet med Kronones hammar utmärkt är. Witna
synemän här om annorlunda än sant är; böte hwarthera tijo daler. Apel och oxel må i thy fall
saklöst fällas.
[ 120 ]5. §. Alle the ther bärande trän å skatte eller Kronojord hugga, skola plantera för hwart
trä tu af samma slag, men fyra, ther hygget å Konungens park skedt: wårde ock them sedan,
til thes the undan boskaps bet wuxne äro, eller böte för hwart trä, som ej planteras och wårdas,
fierdung af bot för olofligit hygge. Fäller, eller tager man up lönn, lind, alm, ask, eller annat
sådant trä, som större nytto med sig hafwer, än andre ofruchtbare trän: plantere andra i stället,
och wårde som sagdt är. Giör han thet ej; böte en daler för hwart trä.
6. §. När trä fälles, antingen til timmer, wed, gärdsel, eller hwad thet helst är; skola topp och
qwistar borttagas, at muhlbetet ther af ej skadas må, wid sex marckers bot, och skola, wid lika
bot, torre trän, windfällen, ris och stubbar, efter handen utrödjas.
XIV. Cap.
Om swedjande.
1. §.
I Åkergärde, äng och beteshaga, må hwar och en fälla och swedja små oduglig skog; doch at
bärande trä, masteträ, skieps eller timmer wärke ej thermed skadas, eller thet missbruk sker, at
skog och [ 121 ]mark til äng och åker gärdet stänges, och skogen, under sken af rödning,
bortswedjes. Bryter någor här emot; böte för bärande trä, masteträ och timmerstock, som i 10
och 13. Cap. sagdt är.
2. §. Utom hägnad må ingen swedja, ther han åker och äng ej rödia wil, och lägenhet ej thertil
finnes inom wärn och hägnad, eller thet för muhlbetet nödigt är. Wil någor å skatte eller
Kronojord för then orsak swedja; gifwe thet Häradshöfdingen tilkänna, och förordne han
twänne af Nämnden, som med någon jägeri eller Kronobetient then lägenhet skåda; sedan the
hörde äro, pröfwe Tings Rätten, om thet tilstädjas kan, eller ej; låte ock Konungens
Befalningshafwande thet weta, som ther til lof gifwer, om han thet nyttigt finner. Swedjar
någor utan lof, eller mera, än han hafwer lof til; plichte tijo daler, och miste arbetet sitt och
grödan. Är han åbo och sielf ej jordägare; rätte ock up allan skada. I oskift skog må ingen, wid