Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

tage wederlag. I hwarje kiöpstad böra ock wara gästgifware och formän, så månge, som ther
behöfwas.
2. §. Häradet bygge å gästgifware gård på Kronojord nödiga hus för wägfarande, gästestufwu
med sina kamrar, stall och wagnslider med alt innanrede; och hålle gästgifware them sedan
wid macht; eller böte, som om almänna hus i 26. Cap. sagdt är. The hus, som gästgifware til
egen nödtorft brukar, bygge han, och wårde sielf. Wil någor å Kronojord på egen kostnad hus
bygga, at ther gästgifweri få uppehålla, ware tå häradet för bygnaden fritt. Å frälse och
skattegrund bygge jordägaren, ther han wil gästgifweriet nyttia. Wil han thet ej, och kräfwer
ortens belägenhet, at gästgifweri ther nödwändigt läggas måste, och åtnöjes han ej, at af
Kronan wederlag taga; tå bygge Häradet, som sagdt är.
3. §. Gästgifware skal för skiälig betalning åt wägfarande hus låna och stallrum. Wårde ock
alt thet, som gästen i hans giömo antwardar, eller gälde strax åter hwad af hans husfolk, eller
af hans egit wållande förkommer, eller förderfwas. [ 155 ]Komma flere gäster, än gästgifwarens
hus tilräcka; tå lägge han them til nästa grannar, så många til hwarthera, som han pröfwar ther
rum få, och bärgning för theras penningar. Wägrar någor at taga them til sig; böte, som sägs
om gästgifware i 7. §.
4. §. Gästgifware må sälja win och öl kanne och stopetals, och matwahror, sm han gitter och
förmår hålla. Bor han å landet; hafwe wåld, at thet, som ther finnes, til sin nödtorft upkiöpa,
och i sitt hus utspisa. Husmans kost och dricka, säng, lius, wed och hästefoder skal han altid
för wägfarande i förråd hafwa. Konungens Befalningshafwande bör stadga, för hwad pris
hwart och ett säljas skal; ware ock skyldig, at hafwa ther noga inseende å, at thet ej högre
stegras. Hästar, sadlar, wagnar, kärror, slädar och båtar, hålle gästgifware så många, som
honom ålagdt är. Giör han thet ej, eller är ej alt så godt och färdigt, som thet wara bör; böte
som i 7. §. skils.
5. §. Nu tafwas flere hästar, än gästgifware sielf äger hafwa och hålla; tå skola näste grannar
honom til hielp komma. Är ther större farwäg, än at skiutsen så kan uppehållas; lägge Härads
Rätten thertil hållskiuts, efter som thet nödigt och skiäligt pröfwes, och af Konungens
Befalningshafwande [ 156 ]gilladt warder. I Staden, ther ombyge är, skola borgare skiutsen
uppehålla.
6. §. Ej må gästgifware åtaga sig at hålla skiutsen för någon annan, eller fria någon ther ifrån,
som unde rskiutsen hörer. Giör han thet; böte tijo daler. Låter gästgifware någon annan
skiutsa, än then som bör och gitter, och gifwer then sielf ej lof ther til; böte fem daler. Leger
någor ut sina hästar och tyg längre, än til nästa omskifte i staden, eller å landet; ware bot
samma.
7. §. Wid hwarje gästgifwaregård skal en tafla sättas ut, som wiser mihletalet til nästa
ombyge, och huru mycket i båta och hästalego betalas bör. Hwilken gästgifware, eller forman
ej hafwer sin tafla ute, eller tager mer för häst eller annat, än stadgadt är; böte tijo daler, annan
gång dubbelt, och gifwe åter thet han theröfwer tagit. Samma bot ware, ther han ej hafwer