Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

8. §. Nu sökas död mans arfwingar i oskift bo; gånge tå en stemning å alla arfwingarna
tilsammans, och ej å hwarthera särskilt: Och ware then skyldig, som i boet sitter, ehwad han
är arfwinge eller sysloman, at samma stemning anamma, och sedan låta hwar arfwinge en
trowärdig afskrift få, och niuten the stemningstid efter then ort, ther then wistas, som är längst
borto. Är bo skift; tå äger hwar arfwinge särskilt stemmas.
9. §. Ställer ej käranden sn wederdeloman stemningen tilhanda inom then tid, nu sagdt är;
ware stemningen ogild, och tage han ny stemning ut.
10. §. I brottmål bör then, som käres till, genast å Rättens bud til swars komma: Giör han thet
ej; tå må han genom Kronones eler Rättens betiente til Rätten hemtas.
XII. Cap.
Huru förfaras skal, när stemning försittes; och om laga förfall.
1. §.
NU är lagliga stemdt, tå skola kärande och [ 341 ]swarande, å dag förelagdan, fö rRätten
komma, ther the ej laga förfall hafwa. Thesse äro laga förfall: om man siuk är: om man i
Konungens och Rikets tienst är upbodad, eller faren: om man i hächtelse sitter: om man af
fienden, eller annan fahra, wådeld, eller watuflod hindras: om man ifrån sinnen kommen är:
om man eller hustru, barn eller föräldrar dö then tid, man bör sig för Rätten inställa: om man
förut til annan Rätt är stemd, at swara å samma tid. Pröfwe doch Domaren omständigheterna i
thessa fall. Nu kunna andre förfall gifwas före; äge Domaren ock them pröfwa, om the äro af
then wigt, at the gälla måte. Är förfallet lagligit; skiute tå Domaren saken up, å landet til nästa
Ting, och i staden lägge han parterna annan dag före, och waren the skyldige, å landet och i
staden, utan ny stemning til Rätta komma.
2. §. Är någor förfallelös borto, tå han ropas af Rätten fram at kära eller swara; böte wid
Häradsting och Kämnersrätt en daler, i Lagmans och Rådstufwurätt twå daler. Kommer
hwarken kärande eller swarande, innan Tingets slut; böte hwarthera dubbelt. Kommer
swaranden å första Ting, innan thet ändas, och blifwer käranden ute; böte som sagdt är, och
gälde han swaranden thes kostnad, ther han ej wid nästa Ting å landet, eller [ 342 ]inom en
månad i staden, gitter wisa, thet han laga förfall haft, och at han ej kunna tRätten thet
kungiöra. Stemmer ej käranden, saken in, doch then fullföljer å then tid, som nu är sagdt;
ware swaranden för hans käromål fri.
3. §. Nu kommer käranden til första Ting, eller i staden å föresatt dag til then Rätt, tit saken