Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

Utsöknings Balk.
I. Cap.
Om Konungens Befalningshafwande, och the betiente, som under honom lyda.
1. §.
KOnungens Befalningshafwande skal alla utsöknings mål med flit och omsorg skiöta, och
ingen, rik eller fattig, i sin rätt uppehålla, eller hielplös lemna.
2. §. Ej må Konungens Befalningshafwande befatta sig med thet, som Domareembetet
tilhörer: hafwe doch macht at tilse, thet Lag och Rätt wid Underrätterna tilbörliga skipad
warder. Finner han annorlunda skedt wara, gifwe Hofrätten thet tilkänna. Ej måge ock
Domare befatta sig med utmätning, utan i the mål, ther särskilta stadgar thet tillåta, och i
brottmål, som ej under högre Rätt skiutas.
[ 289 ]3. §. Ingen betient, som under Konungens Befalningshafwande lyder, driste sig at giöra
någon utsökning, ther han ej hafwer sin Förmans befalning: men å dom, som wunnit laga
krafft, ther wärdet ej stiger öfwer femtijo daler, måge Borgmästare och Råd utmätning giöra,
så ock Kronofogde å landet, ther wärdet ej går öfwer tiugu daler.
4. §. Hwar som griper Konungens Befalningshafwande i embetet, och sielf pantar något til
sig; warde genast skild wid thet han tilgripit hafwer; och sedan fälle honom Domaren at böta
tiugu daler, och rätta skadan up. Orkar han ej böta; plichte som i 10 Cap. i thenna Balk sägs.
5. §. Dierfwes någor missfirma Konungens Befalningshafwande i hans embete, med ord,
skrifter, eller åtbörder; warde therföre dömd af Rätten i then ort, ther brottet skedt. Är brottet
groft; tå skal han i Hofrätten anklagas och dömas. Missfirmar någor Konungens
Befalningshafwande i Stockholm; gånge thermed, som särskilt stadgadt är.
6. §. Brukar någor, in för Konungens Befalningshafwande, ohöfliga eller håniska ord emot sin
wederpart, eller giör oliud, eller brister ut i swordom; hafwe Konungens Befalningshafwande
macht, at fälla honom til böter, högst tijo daler.