Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

ther flere bröder äro, the alle, taga theras delar först ut, ehwem arfwet faller efter, och lotte
sedan sig emellan, hwilken del hwarthera få skal. Om the öfriga delarna lotte systrarna sig
emellan. [ 49 ]Broders barn äge ock lika tagelott som broder. Delen ock altid andre arfwingar
fasta gods å landet så sig emellan, at then, som större del ärfwer, niuter tagelott för then, som
mindre får, och lotten skilje them emellan, som lika del hafwa.
6. §. Faller ej mer än en sätesgård til arfs; äge tå broder taga sin lott theri, och syster niute sin
lott i strögods, med sådan förbättring, som emot sätesgården swarar.
7. §. Nu få flere del i sätesgård, eller annan jord; kan then ej wäl delas, eller klyfwas; hafwe tå
then rätt, sm större delen äger, at efterlaga wärdering lösa the andra ut, antingen med
penningar, eller jämngod ränta, hwilket thera then hälst wil, som lösn taga skal.
8. §. Alt thet gods, som man i staden ärfwer, ehwad thet är fast eller löst, gånge til skiftes,
efter thy som lotten faller. Ej hafwe ther någor tagelott, hwarken broder eller syster.
9. §. Hafwer fader eller moder gifwit åt sina barn något förut; är thet af wärde, och hafwer ej
fader eller moder therom annorlunda stadgadt; warde thet tå beräknadt, doch ej räntan eller
nyttan theraf, som i Giftermåls Balken om hemfölgd sagdt är.
10. §. Hwad föräldrar kostat på sina barn, [ 50 ]til theras nödtorftiga födo, kläder, uptuchtelse
och bröllopskost, thet må ej räknas; stånde doch föräldrarna fritt, om the wilja, ther emot
lägga the andra sina barn något til, som mindre nutit hafwa.
11. §. Alla arfskiften skola underskrifwas af arfwingarna, eller theras ombudsmän, så ock af
the goda män, som delningen biwistat hafwa.
XIII. Cap.
Om jämnkning, sedan arf skiftadt är.
1. §.
FInner någor sin lott sämre wara, och wil jämnkning hafwa; söke then hos Domaren, å landet
inom natt och åhr, och i staden inom tre månader, sedan skiftet skedde; och nämne Domaren
twänne goda män, som lotterna öfwerse och jämnka, om något ther i brister, doch så, at hwar
sin hufwudlott behåller, och ej å nyo skiftes. Låta arfwingarne sig med then jämnkning nöja;