Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

Domaren, och gifwe sitt utslag theröfwer. Nöjes enthera parten ej theråt; gifwe han thet
Rätten tilkänna genast, eller sidst innan näste dagen til ända gått, och lägge sedan thes beswär
in i Hofrätten; inom hälften af then tid, som i lagwadda saker ifrån Lagmans och
Rådstufwurätten föreskrifwen är: ware ock Domaren skyldig, at tekna å utslaget, hwad dag,
klockan fö rtolf, thet ske bör. Försummar then missnögde någotthera, som nu sagdt är; hafwe i
thy mål ej widare talan; och tå i [ 357 ]saken dömes; böte han tiugu daler, eller mera, om thet
pröfwas, at han thet inkast giordt upsåteliga, at saken ther med uppehålla.
2. §. Gifwer han sina beswär i Hofråtten in i rättan tid; lägge Hofrätten wederdelomannen
wiss dag före wid wite at swara, efter thy han när eller fierran stadd är: Fordre ock Domarens
förklaring in, om thet tarfwas. Sedan döme Hofrätten ther öfwer utan upskof; och then
ohemult klagadt, böte tretijo daler, eller mera, som saken är til. Ej må hos Konungen i thet
utslag ändring sökas. Giör någor then inwändning emot Hofrätten, i the saker, som ther strax
instemmas eller uptagas; kungiöre then, som tappadt, sitt missnöje inom klockan tolf å tridie
dagen, then oräknad tå utslaget föll, och sätte tillika så många penningar in, som framdeles i
thet 30. Cap. urskils: ställe ock sedan full borgen för kostnad och skadestånd, och lägge sina
beswär in hos Konungen, inom hälften af then tid som i samma Cap. sägs.
3. §. Wänder någor in, thet flere hafwa i saken del, och at the instemmas böra, och tillika med
honom swara; gånge ther med på samma sätt, som nu föreskrifwit är.
4. §. Giör någor annan inwändning, än nu [ 358 ]sagdt är, ehwad thet är emot Domaren, eller
emot wederpartens person, eller at han ej wil inlååta sig i twisten med honom, eller emot
witnen, eller ehwad eljest inwändes, antingen förut, eller sedan han begynt i saken swara;
gifwe Domaren sitt utslag ther öfwer särskilt, om målet thet fordrar: och antingen thet i
hufwudsaken binder, eller ej, fortfare han ej thes mindre genast ther på med hufwudsaken,
äntå at någorthera parten sitt missnöje förklarar inom then tid, som i 1. och 2. §. §. stadgadt är.
Ej må Öfwerdomaren beswär öfwr fel i rättegången emottaga, innan Underdomaren i
hufwudsaken dömdt. Söker then, som tappadt, högre Rätt i hufwudsaken; ståndehonom tå
fritt, sina beswär i the fall, som sagdt är, tillika framföra.
5. §. Alla inwändningar skola i rättegångens början på en gång företes, ther the sådana äro, at
thet ske kan. Finnes någor hafwa ther med innehållit, at sakens slut hindra; böte tijo, tiugu,
tretijo daler, eller mera, efter som saken är til.
6. §. Nu söker enthera parten upskof i saken, för thy, at han wil flera bewis skaffa, eller för
annan orsak: finner Domaren skiäl til thet upskof; lägge honom wiss tid före, antingen wid
wite i penningar, eller at saken äntå afgiöras skal, alt som [ 359 ]omständigheterna thet fordra.
Öfwer thet upskof må ingen klaga, utan så är, at man menar sig kunna wisa, thet saken
allenast ther med onödigt uppehålles; söke tå ändring i Hofrätten.