Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

skrifteliga skiäl och bewis, som the wid sina inlagor fogadt, hwart efter thes åhr och dagetal.
Sidst upteknes inlagorna, at kunna Rätten föreläsas, efter then tid, som the inkommit; och
Rätten gifwe sedan then berättelse til parterna ut, med förelagd tid och wite, i Hofrätten tijo, i
Rådstufwurätten fem daler, at then hwar för sig genomse, underskrifwa, och återställa.
Försummar parten thet utan laga förfall; gifwe witet ut, och Rätten sätte honom annan kort tid
och nytt wite före. Finner parten nödigt, at något wid berättelsen påminna; hafwe ther lof til.
Giör han thet obeskedeliga, eller utan skiäl; böte som nu sagdt är, eller mera, efterthy som
rättwist pröfwas.
[ 377 ]3. §. Är någor frånwarande, och hafwer ej fullmächtig, som när är; thet må ej slut i saken
hindra, äntå han ej berättelsen underskrifwit.
4. §. Åtnöjas begge parterne, at låta dom i saken gå, utan skriftelig berättelse; tå må thet ock
ske.
XXIII. Cap.
När Rätten är domför: så ock om omröstande til dom.
1. §.
Å Härads och Lagmansting, såock wid laga syn i jordatwist, må ej dömas, ther ej siu i
Nämnden äro. I Kämnersrätt måge tre döma. I the städer, ther Kämnersrätt äger b rottmål
afgiöra, som å ära och lif gå, måge ej färre än fem i thy mål döma. Rådstufwurätt ware ej
domför, ther ej fem i Rätten sitta. I Hofrätten måge ringare mål urskilias af fem, så ock af
fyra, ther alle fyra om slutet ense äro: I wigtiga saker böra ther siu i Rätten wara.
2. §. När Dom å Härads eller Lagmansting fällas skal; underrätte HÄradshöfding och Lagman
Nämnden om saken, och the skiäl ther i äro, så ock hwad Lag i thy fall säger. Warder Nämnd
ifrån [ 378 ]Häradshöfding eller Lagman skiljachtig; gälle then mening, som Nämnden faller
på, och sware then för dom sin. Äro ej alle i Nämnden ense; stånde wid thet, som
Häradshöfding eller Lagman rättwist pröfwar.
3. §. Kunna Rättens Ledamöter i andra domstolar ej alle om slutet ense warda; gånge dom i
saken efter thy, som the fleste säga. Ther rösterna skiljachtiga äro, och på hwarthera sidan lik
amånga; gälle thet, som then främste i Rätten bifallit: men i brottmål, theras mening som fria,
eller then lindrigast är.