Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

samma bot, swedja, utan alle jordägare therom ense äro, och lof thertil gifwes, som här
stadgadt är. Lägge ock ut til muhlbete, thet han thertil swedjadt, sedan han thet try åhr
nyttiadt, eller böte, som i 10. Cap. sagdt är.
3. §. Ej måge synemän annan mark til swedjeland utsyna, wid tijo dalers bot, eller Rätten
[ 122 ]bewilja, än nu sagdt är. Ej måge the ock för arfwode sitt eller lofsedel betalning taga;
hwar som thet giör, miste ett åhrs lön.
4. §. Å frälsejord må ägaren sielf swedja, eller thet annan tillåta, å sin enskilta skog, inom,
eller utom hägnad. Swedjer landbo å frälsejord, utan ägarens lof och minne; böte som i 2. §.
sagdt är.
5. § Ther bruk och bergwärk nu äro, eller uprättade warda, må ingen swedja inom then ort
Konungen biuder, ej eller å almänning, wid hundrade dalers bot. Sker thet å Konungens
enskilta parkar; ligge i tweböte, Konungens ensak, och skadan åter.
XV. Cap.
Om skogseld.
1. §.
WIl man swedjeland bränna; afrödje tå skogen näst omkring, gräfwe up jorden, och hafwe
watn ther hos och annan redskap, som tienar at släcka elden med. Tilsäge ock nästa grannar at
wara wid handen, och komma til hielp, ther så omtränger. Hwar som förr, än han thet alt
giordt hafwer, eller tå starckt wäder, stor torka och hete är, [ 123 ]tänder eld å swedjeland, eller
går therifrån, innan elden aldeles utsläckt är; böte tijo daler, ändoch ingen skada sker. Sker
skada; gälde af gods sitt, och böte hundrade daler.
2. §. Nu hafwer han tagit thet i acht, som här sagdt är, och händer sig, at elden äntå widare
går, eller hafwer elden sig så fördölgdt, at then ej kunnat märkas, och giör sedan skada; tilsäge
tå, wid tijo dalers bot, flera grannar, och låte klämta wid nästa Kyrkio, at ther med folk til
hielp kalla. Brinner tå byaskog, böte fem daler wådabot för hwarthera, ägarens ensak, och ther
til för hwar ek och bok sexton öre; plantere ock sådana trän i stället, som förr är sagdt. För by
och Kyrkio bötes, som i 24. Cap. urskils.
3. §. Tänder någor up eld på marken, af annan orsak eller tilfälle, eller giör thet wägfarande
man, och släcker ej sedan wäl ut; böte tiugu daler. Tänder man up, tå starckt wäder är, eller
långsam torka, eller ther skog och annat kan itändas, och släcker ej elden; ligge i tweböte, äntå