Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

LEd och grind, ther byawäg fram går, skola af alla grannar byggas och uppehållas. Led til
egen åker eller äng må hwar för sig bygga och wårda.
2. §. Grannar, som ligga i byalag med hwar andra, böra stänga och hägna om the ägor, som
the tilsammans hafwa, hwar efter sin ägodel. Wil enthera i by stänga något särskilt in, af sin
lott, och thet utan annars mehn ske kan, hålle then hägnad allena. Möter by annan by i åker
och äng, och wil then ene sitt ifrån annars skilja; kan thet ske [ 103 ]utan hans förfång; tå
gifwes honom witsord, som stänga wil, och gärde then by mer, som för mera ligger, och then
mindre, som för mindre ligger. Möter skog, beteshage, eller utmark, åker eller äng; hålle then
gården allena, som åker eller äng äger.
3. §. Gärdesgård bör stängas tät och fast, twå alnar hög, och twå alnar emellan hwart par stör;
och hålle byamän hand theröfwer, at hwar så stänger, som nu sagdt är. Ther gård af sten, eller
annat, efter ortens lägenhet, giöres, bör ock then wara så fast, at then ej lätteliga rifwas eller
falla kan, och så hög och tät, at boskap och swin måge hållas ute.
4. §. När mark bar är, och kiäle ur jord; tå bör om sädesåker täppt wara, och hwar hafwa sin
gård gild, när tiden inne är at så, ehwad thet är höst eller wår. Försummar någor thet; böte twå
öre för hwart par stör. Sker skade therigenom; gälde ock then åter. Ligger led eller grind
neder; böte en daler. Äng bör första dag i Maji månad stängd wara. Ligger gård eller grind
sedan neder för äng; böte hälften mindre. Stänger eller bättrar han ej, tå han af thes grannnar
therom tilsagd warder; böte dubbelt. Nödgas byamän stänga för then, som brister; niute
therföre wedergällning til fullo.
[ 104 ]5. §. Äng och åker böra i hägn stå, til thes hwarthera bärgad är. Ej måge the förr til
boskaps bet upgifwas, wid bot som i 9. Cap. sägs.
6. §. Hafwer någor hö eller säd ute, sedan hans grannar sitt infördt hafwa; tå äga the säga
honom til, at han ock förer sitt in. Gitter han wisa hinder och trång; tå måge the fä sitt ej
insläppa, utan biuden sig til, at hielpa honom, för skiälig lön, bärga och införa, eller hö i stack,
och säd i dös sätta, och ther om stänga. Wil han thet icke, eller fins ej nöd och trångmål;
hafwe sielf then skada, som han å sitt hö eller säd får af annars boskap, sedan honom så
tilsagdt är. Säga the ej til, och skada af fä theras sker; fylle then up, och böte, som i 9. Cap.
stadgas.
7. §. Står annars mans åker oskuren i wägen för then, som sin säd införa wil; säge tå honom til
at undanskära. Sker thet ej; tå må han, som införa wil, then andras säd undanskära, ther
skadan minst är, i band binda, och ax undanhemta, och sedan saklöst ther framåka. Är ock äng
oslagen, tå skal i sådant fall både slås och undanräfsas. Far någor annorledes öfwer åker eller
ängsteg; böte en daler för hwar teg, och skadan åter.