Läs/ladda ner hela Sveriges Rikes lag år 1734 här. - Gamla Stan i ...

Hofrätten: ware fri för doms och utslags fullbordan, och ställe ther full borgen före. Huru thet
lyftas må, som utgifwas skal, urskils i 26. Cap. 7. §.
6. §. Säger någor, at han så fattig är, at han ej äger i löst och fast gods, som för gäld ej häftar,
femhundrade daler, at ther med fullgiöra, hwad i 1. och 3. §. §. sägs; styrcke thet strax med ed
sin, om wederparten ther med åtnöjes: eljest låte Hofrätten undersökas om gods hans af
Domaren i orten, och gifwe han sedan bewis ther öfwer. Å landet nämne Häradshöfding
twänne af Nämnden, eller andra edsworna män, som i partens hemwist hans egendom uptekna
och wärdera och gifwe Häradshöfding sedan sielf witnesbörd ther om. Finnes thet, som
upgifwit är, ej stiga til femhundrade daler, och fäster parten thet med ed sin, in för Hofrätten,
eller, med Hofrättens tilstånd, in för närmasta Domare i orten, ther han wistas, at han ej mera
äger; tå må han saken fullfölja hos Konungen utan penningar: ställe doch för thet, som dömdt
är, full borgen, i thy fall som sagdt är, så ock för kostnad och skada. Förmår han thet ej; sätte
borgen [ 408 ]för sig sielf, eller träde i fängelse til sakens slut. Then som wachten underhålla
kan, må sitta hemma i hus sitt. Finnes han mera gods äga, än föregifwit är; eller gitter han ej
eden gånga: hafwe ej widare talan i saken. Faller honom gods eller penningar til, innan han
saken hos Konungen fortsätta bör; fullgiöre ther af, hwad som i 1. och 3. §. §. föreskrifwit är.
Then så stor lön för sitt embete, eller åhrlig benådning hafwer, at hälften ther af hinner til
femhundrade daler, må ej utan penningar få Hofrättens dom under Konungens skärskådan
draga, äntå at han ej annat gods äger.
7. §. Alt hwad i thessa fall är stadgadt, warde i Hofrätten fullgiordt, inom then tid, at parterne
skola ställa sig hos Konungen in. Brister något ther i; må saken ej til Konungen komma: utan
stånde wid Hofrättens dom, och behålle Hofrätten the tuhundrade daler, som ther insatte äro.
Är alt rätteliga fullgiordt; gifwe Hofrätten ut til parten, eller sände inom then tid, som sagdt är,
til Konungen in, the inlagor, med hwad thertil hörer, som afskrifna äro: jämnföre them doch
parten först med hufwudskrifterna, och witne tillika med en betient wid Hofrätten, genom
underskrift, at the i alt äro lika. I the fattigas eller theras saker, som någon [ 409 ]särskilt
befrielse hafwa, så ock i them, som föras å Konungens och Kronans, eller någor Stads, eller
meninghets wägnar, gifwe Hofrätten ut, eller insände sielfwa skrifterna, som ther inlagda äro.
Kan thet, som är i saken munteliga talat och swaradt af parterna i Hofrätten, med skiälen til
domslutet, ej wara tillika färdigt; tå skal thet sedan, utan drögsmål, försegladt insändas.
8. §. Then utrikes bor, och frånwarande är, niute sex månaders tid, at dom fullgiöra, och
borgen ställa: i alt annat rätte sig hans ombudsman efter thet, som sagdt är.
9. §. I the saker,som i Swea Hofrätt dömda äro, skola parterne ställa sig hos Konungen in, förr
klockan tolf, twå månader ther efter; från Götha Hofrätt tre månader; ifrån Hofrätten i Finland
fyra månader: hwar månad til trettijo dagar räknad, och ej then dag, tå domen föll. Falle rthen
tid å Helgedag; gånge ther om, som i 25. Cap. 23. §. sagdt är. I wäxel och siörätts sak ware
tiden ifrån Swea och Götha Hofrätt hälften kortare; från Hofrätten i Finland, tre månader.
10. §. Å then dag nu föresatt är, gifwe then [ 410 ]sökande sina påminnelser i saken hos
Konungen in, med the afskrifter, han i Hofrätten undfått; och wederparten tage tå them emot,
och sware sedan ther å, then tiugunde andra dagen ther efter, then oräknad, när han sin