Den okända hästen från Aten

2 3
Skriftlig och muntlig debatt
När politikerna bredde ut sig så tystnade eleverna. Den livfulla debatten
på nätet ersattes av ett offentligt samtal mellan elever och politiker som
alla var tvungna att följa. Samtalet handlade om demokrati, men det var
tydligt att politikerna också hade en dold agenda. De konkurrerade om
elevernas röster i kommande val. De lyfte fram sig själva och sina partier
och passade gärna på att trampa lite på sina meningsmotståndare. En
patriarkal, hierarkisk ordning uppstod i aulan som inte hade funnits under
det inledande IT-arbetet. Högst upp i rang befann sig ett antal manliga
politiker som med sina mörka och klangfulla röster fick allt de sade att låta
självklart. Eleverna som vågade ifrågasätta dem möttes av milt
tillrättavisande tonfall som fick dem att känna sig dumma.
»Vi lever faktiskt i en demokrati, det betyder att man får komma med
förslag till förändringar«, säger jag. »Det är idéerna som konkurrerar med
varandra. Om ni har en bättre idé om hur demokratin ska fungera så får
ni bilda ett parti och ställa upp i valet.« Så slänger jag fram förslaget att vi
ska registrera ett parti som har »demokrati på internet« som idé, och som
inte har några andra vallöften är att »vi röstar om saken«. Eleverna blir
stormförtjusta. Denna händelse är starten på demokratiexperimentet i
Vallentuna.
Du undrar säkert hur jag som tycker att partier närmast påminner om
klaner kan vara så dum att jag föreslår att vi ska starta ett nytt parti. Men
det politiska systemet blir kvar så länge väljarna spelar med och ger
partierna förnyat förtroende. Det behövs någonting att rösta på som inte
är ett nytt parti, snarare en plattform för beslutsfattande på nätet.
Experimentet går inte ut på att ändra politisk inriktning utan att försöka
ändra det politiska systemet. I Sverige skiljer vi normalt inte mellan
politik och det politiska systemet, men det är faktiskt två helt olika saker.
Den okända hästen från Aten