Den okända hästen från Aten

6
millenniet kom. Domedagsprofeterna varnade för att kärnkraftverk skulle
explodera, banksystem kollapsa, flygplan störta och hundraåringar få
barnbidrag. Dramatiken skruvades upp av medierna inför det ödesdigra
millennieskiftet när alla siffror skulle slå om och bli nollor. Det hände
ingenting. Absolut ingenting onormalt. För datorerna var övergången från
1999-12-31 till 2000-01-01 helt enkelt en icke-händelse. Siffrorna i
datorernas binära talsystem slår nämligen inte om samtidigt som vårt
tiodecimala tideräkningssystem. Men datorexperterna talade tyst om den
saken, för de tjänade pengar på rädslan.
Jag ska inte driva med millenniehysterin för jag var själv smittad av
skriverierna och oroade mig i onödan. Du också antar jag. Tidsandan var
skruvad. Du kunde inte kontrollera dina tankar då och du kan inte göra
det nu heller om du inte isolerar dig helt från omvärlden. Jag skrev i
början av boken att jag inte tror att vi kan välja våra idéer, utan att de
väljer oss. Vi vill ju gärna tro att vi själva styr våra tankar, fast jag tror att
vi smittas av dem på samma sätt som vi smittas av förkylning: genom
kontakt. Skillnaden är att idéerna gör att det kliar i skallen medan virus
gör att det kliar i halsen och näsan. Vuxna män drabbas dubbelt, både av
förkylningsviruset och idéviruset »jag är sjuk« samtidigt. Därför är det
väldigt, väldigt synd om oss när vi blir sjuka.
Richard Dawkins menar i Den själviska genen (1992) att idéer är en sorts
virtuella gener som han kallar memer och som förökar sig via
kommunikation. Om generna innehåller ritningarna till vår biologiska
organism så innehåller memerna en slags verksamhetsplan. Gener styr
vem man är och memer styr vad man tänker och gör. Hur en idé uppstår
och vad den kommer ifrån är det annars ingen som vet. I Platons grotta
symboliseras idéerna av ljus, därför talar vi om »upplysning« när vi
menar kunskap. Vissa idéer är svåra att undvika. Demokrati är en
urgammal idé som debatteras intensivt med jämna mellanrum och som
fanns redan på Platons tid. Platon själv tyckte inte alls om demokrati av
förklarliga skäl. Hans lärare Sokrates blev dömd till döden av en
demokratiskt vald domstol. Sokrates höll sitt klassiska försvarstal, tömde
därefter den beska bägaren dödligt gift, yrade om en tupp och dog.
Demokrati är varken lätt att förstå eller utöva, men alternativet är att vi
rör oss i riktning bort från friheten. Pierre Rosanvallon skriver i boken
Demokratin som problem (2009) att »Demokratin är oupplösligt
förbunden med ett arbete av utforskande och experimenterande i dess
Den okända hästen från Aten