Den okända hästen från Aten

5 7
Gud är folket. Folket är Gud
Folkets gemensamma längtan är därför viljan hos Gud.
Demokrati som uttrycker denna längtan är därför viljan hos Gud
William D Carper (författarens översättning)
Ett par dagar efter att demoex blir invalt i Vallentuna får jag ett mejl med
dikten ovan. Många demokrativänner världen över blir hoppfulla efter vår
lilla framgång i valet. Det finns ett enormt sug efter lyckade gemensamma
projekt som motvikt till den individualism som präglat utvecklingen de
senaste 30 åren. Är detta början på något nytt? En ny era av demokrati?
Nyheten om ett digitalt direktdemokratiskt parti sprider sig som en löpeld
och vi får gratulationer och lyckönskningar från världens alla hörn. Många
vill uppmuntra oss att genast börja arbeta internationellt medan andra
tycker att vi ska bilda en riksorganisation i Sverige. Vi blir naturligtvis
smickrade av uppmärksamheten, men samtidigt nervösa. Magen fylls av
oro inför alla höga förväntningar. Experimentet har ju inte börjat än. Vi
har ingenting att komma med, inga erfarenheter. Det är alldeles för tidigt
att säga om det kommer bli fiasko eller succé. Vi svarar artigt på mejlen
och berättar att vi vill försöka genomföra experimentet lokalt först för att
se om det fungerar.
Intervju med en ung Gustav Fridolin, 19 år, nybliven riksdagsman för
Miljöpartiet 2002:
»Demoex har tagit plats i kommunfullmäktige i Vallentuna. Kommentar?«
»Det är en bra idé med ett parti som flyttar makten närmare väljarna.«
»Kan ett samhälle få för hög grad av demokrati?«
»Nej. Inte om man med demokrati menar att folk är med och fattar beslut
som rör de själva.«
»Har du några råd till demoex?«
»Se till att dra med er så många människor ni kan!«
Tre dagar efter valet ringer en modig representant från folkpartiet i
Den okända hästen från Aten