Den okända hästen från Aten

2 5
förrän vi har prövat«, säger jag. Men tjejerna vill gärna vara med och
försöka. Jag frågar om de inte kan försöka få med sig ett par kompisar,
t.ex. Jonas Bard och Kalle Rodmar.
Jonas och Kalle går på naturvetenskapliga programmet och jag
undervisar dem i estetik. De intresserar sig för grafitti och studerar New
Yorks berömda fullklottrade tunnelbanevagnar med stort intresse. Jag
frågar vad de tänker göra som examensarbete på kursen och de svarar att
de helst vill vara lite hemliga. »Vi får se vad det blir.« När vi får in deras
beställning av konstnärsmaterial blir jag och min kollega Hertha Wyke
lite oroliga. De vill att vi ska köpa burkar med sprayfärg. Vi diskuterar
saken och bestämmer att de ska få sprayburkarna mot att de de lovar dyrt
och heligt att inte göra något olagligt. Med det löftet åker burkarna ner i
Jonas gamla träningsbag och grabbarna lämnar skolan.
En vecka senare dimper ett C4-kuvert ner i mitt postfack. Avsändaren är
ett känt övervakningsföretag och kuvertet innehåller några svartvita
fotografier och ett brev. I brevet står att bilderna är tagna av en
övervakningskamera. Övervakningsföretaget ber oss att låta våra elever
försöka identifiera personerna på bilderna. De har nämligen anledning att
misstänka att personerna på bilderna kan ha anknytning till Vallentuna
gymnasium. Bilderna, som är svartvita och tagna snett bakifrån,
föreställer två killar i full färd med att måla grafitti. Killarna har svarta
huvor som nödtorftigt skymmer deras ansikten, men de är ändå alltför
lätta att identifiera. Vid deras fötter står en träningsbag. Brevet förklarar
att skadegörelsen är polisanmäld och att straffet kan bli upp till ett års
fängelse. Först blir jag alldeles kall, men när jag studerar brevet närmare
märker jag att det är något som inte stämmer. Företagets logotype i övre
högra hörnet är inte knivskarp. Upplösningen verkar vara 72 dpi, den
upplösning som de flesta bilder har på internet. Och
övervakningskameran verkar dessutom sitta ovanligt lågt. Jag läser upp
brevet med allvar i rösten på nästa estetiklektion och skickar runt
bilderna i klassrummet för identifiering. »Känner ni igen dem?« Tystnad.
Sen beslutar sig gruppen för att de inte har en aaaning om vilka
personerna på bilden skulle kunna vara. Det är två helt främmande
individer för dem, trots att Jonas och Kalle sitter i klassrummet och tittar
djupt ner i bänken.
Allting var ett enda stort experiment. Jonas och Kalle hade fejkat alltihop.
Brevet, bilderna, förberedelserna - allt hade de iscensatt med djävulsk
Den okända hästen från Aten