Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun

2. KVICKSILVER
2. KVICKSILVER
Kvicksilver är mycket giftigt för människor och djur. En viktig förklaring till metallens
giftighet är att kvicksilverjonen kan binda till –SH-grupper i vissa proteiner och
enzymer (Birgersson och andra, 1999). Bindningen kan leda till att den normala funktionen
störs. Sedan början på 1800-talet har det funnits kännedom om förgiftningssymtomen
kopplade till kvicksilver (Svidén, 2003). Det har inträffat flera katastrofer där
många människor fått i sig höga halter kvicksilver från livsmedel. Den mest omtalade är
kanske den i Minamata i Japan i mitten av 1950-talet. Katastrofen orsakades av att en
kemisk industri i området släppte ut stora mängder kvicksilver till Minamatabukten.
Kvicksilvret ackumulerades som metylkvicksilver (CH3Hg) i fisken. På grund av höga
halter metylkvicksilver i födan drabbades tusentals personer av metylkvicksilverförgiftning.
Många människor dog i plågsamma kramper och hjärnskador var vanligt
bland de barn som föddes. (Sveriges Natur, 2003)
Kvicksilver är ett grundämne och som sådant är det oförstörbart. Metallen har mycket
låg benägenhet att urlakas från jord och sediment. Det gör att utsläpp från långt tillbaka
fortfarande bidrar till dagens höga halter i miljön (Svidén, 2003). Rent kvicksilver och
många kvicksilverföreningar är mycket giftiga för människor och djur men graden av
skadlighet är kopplat till vilken form ämnet befinner sig i. I det här kapitlet kommer
elementärt och organiskt kvicksilver och dess påverkan på människa och miljö att
presenteras.
2.1 Elementärt kvicksilver
Elementärt kvicksilver (Hg 0 ) förekommer i flytande form eller som kvicksilverånga.
Smältpunkten är - 39°C vilket innebär att kvicksilver har den bland metaller unika egenskapen
att vara flytande vid rumstemperatur. Kokpunkten är 357°C men metallen avdunstar
redan vid rumstemperatur. Elementärt kvicksilver är lösligt i vatten, 60 µg/l
vatten vid en temperatur på 20°C. Luft kan få kvicksilvret att oxideras och oxiden har
högre löslighet i vatten än vad kvicksilvret har (A. Hallinder, muntlig inf.). Metalliskt
kvicksilver har bland annat använts i mätinstrument, inom kloralkaliindustrin och för att
framställa amalgam inom tandvården.
Det är främst genom amalgam vi får i oss oorganiskt kvicksilver (Socialstyrelsen och
andra, 2001). Endast ca 0,01 procent av det kvicksilver som vi får i oss oralt tas upp i
mag- och tarmkanalen (Birgersson och andra, 1999). Att svälja kvicksilver är därför
relativt ofarligt. Vid inandning av kvicksilverånga tas däremot ungefär 80 procent upp i
kroppen (Hogland och andra, 1990). Vilka skador som exponeringen av kvicksilverånga
kan orsaka är beroende på dosens storlek och hur lång tid exponeringen sker. Höga
halter kan ge svåra lungskador medan långtidsexponering i lägre halter främst orsakar
skador på det centrala nervsystemet (Birgersson och andra, 1999). Kvicksilvret passerar
blod-hjärnbarriären i form av elementärt kvicksilver, när ämnet når hjärnan sker en
oxidation till kvicksilverjoner. Vid engångsdos är halveringstiden i hjärnan något år. För
resten av kroppen går utsöndringen av ämnet snabbare, halveringstiden är ungefär 1-2
månader (Birgersson och andra, 1999). Växter kan ta upp kvicksilverånga via klyvöppningarna.
2.2 Organiska kvicksilverföreningar
Organiska kvicksilverföreningar har historiskt haft flera olika användningsområden. De
har använts som bekämpningsmedel, bakteriedödandemedel och som ingrediens i
mediciner. Idag är användningen av organiska kvicksilverföroreningar begränsad. Det
7