Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun

SAMMANFATTNING
SAMMANFATTNING
Kvicksilver är giftigt för djur och människor. Sedan 1850 har kvicksilver använts
allmänt inom tandvården i Sverige, under största delen av 1900-talet var amalgamet det
vanligaste fyllnadsmaterialet. Mycket av det amalgam som blivit över vid tandfyllning
har transporterats ut genom spillvattenledningar till reningsverk eller recipient, en del
kvicksilver har också lagrats upp i våra avloppsrör. Länsstyrelsen i Skåne har som mål
att arbetet med inventering och sanering av kvicksilver i fastigheter ska intensifieras.
Senast år 2004 ska inventering ha genomförts och senast 2008 sanering. Uppsatsens
syfte är att belysa problemet med kvicksilverförorenade rör i Lunds kommun. Särskilt
beaktas var i kommunen föroreningsproblem finns, vem som är ansvarig för efterbehandling
och hur Miljöförvaltningen i Lund kan arbeta för att avhjälpa problemet. För
att undersöka var problem finns har en kartläggning av historiska tandläkarmottagningar
gjorts. Information om mottagningarna har inhämtats genom telefonkataloger, ritningar,
intervjuer och litteratur.
År 1985 blev det krav på amalgamavskiljare på tandläkarmottagningar. Avskiljaren
minskar kraftigt utsläppen från mottagningarna men avskiljningsgraden är inte 100procentig
och därför kommer det fortfarande ut kvicksilver i våra avloppsledningar.
Sanering och avlägsnande av förorenade rör i Stockholm har visat att efterbehandling
kan resultera i kraftigt sänkta kvicksilverhalter i slammet på det lokala reningsverket.
Miljöbalkens kapitel 10, om förorenade områden, är tillämpbart på befintliga och historiska
mottagningar som är i behov av efterbehandling. Det primära ansvaret för efterbehandling
ligger på verksamhetsutövaren i de fall där verksamhet bedrivits efter den 30
juni 1969. Fastighetsägaren har sekundärt ansvar. För mottagningar som lades ner innan
Miljöskyddslagen trädde i kraft kan endast fastighetsägare ställas till ansvar för efterbehandling.
Det kan ske om det framkommer av någon annan lagstiftning än Miljöbalken,
om fastigheten är förvärvad efter Miljöbalkens ikraftträdande eller den dag då
fastighetsägaren avser vidta åtgärder som innebär spridning av föroreningen.
I Lunds kommun finns 49 befintliga tandläkarmottagningar. Genom kartläggningen har
30 nedlagda mottagningar återfunnits. För 24 av de 30 fastigheterna bedöms risk
fortfarande finnas för att rörsträckan från tandläkarstol och rengörningsvask fram till
anslutningspunkten är kvicksilverförorenad. I fyra fastigheter har rörbyten alternativt
högtrycksspolning skett i delar av rörsystemet. En byggnad är riven och för en fastighet
kan ingen bedömning göras eftersom gatunumret är okänt. De fall där kvicksilverförorening
misstänks bör skrivas in i Miljöreda och MIFO-databasen. Information om
problemet bör sändas till berörda fastighetsägare. Ett förebyggande föreläggande bör
också riktas mot dem för att minska risken att föroreningen sprids vid framtida
förändringsarbeten i fastigheten. I samband med föreläggandet bör uppgifterna skrivs in
i fastighetsregistret. På befintliga mottagningar bör tandläkarna ombedjas att sättas upp
varningsetiketter på förorenade rör. För att verksamhetsutövaren och tillsynsmyndighet
ska kunna kontrollera att avskiljare fungerar väl bör regelbundna prover på kvicksilverhalt
nedströms amalgamavskiljarna tas. I de fall sanering ska genomföras ska anmälan
inkomma till tillsynsmyndigheten i god tid innan åtgärden vidtas. Det är sedan upp till
tillsynsmyndigheten att bedöma huruvida efterbehandlings förslaget är tillräckligt omfattande
för att Miljöbalkens krav ska uppfyllas.
Nyckelord: kvicksilver, tandläkarmottagningar, avloppsrör, efterbehandling
2