Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun

7. DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING AV RESULTAT
Inga mottagningar återfanns där verksamheten avslutats efter att Miljöbalken trädde i
kraft. I framtiden kommer dock sådana fall att inkomma till tillsynsmyndigheten, verksamheten
är då ansvarig för sanering av förorenade rör enligt Miljöbalken.
Tillsynsmyndigheten kan rikta ett föreläggande för att få verksamheten att genomföra
sanering motsvarande Miljöbalkens regler. Verksamheten är skyldig att vidta efterbehandling
enligt 10 kap 2 och 4 §§ samt med hänvisning till 2 kap 3 och 1 §§. I
sammanhanget är det viktigt att förtydliga att efterbehandlingsansvaret inte enbart gäller
inom klinikens fyra väggar utan så långt som föroreningen har spridit sig. Efterbehandlingen
ska i första hand innebära att avlägsna förorenade rör. I de fall det inte är
möjligt eller skäligt och rören är i gott skick kan högtrycksspolning genomföras.
Västerviks Miljö- och byggnads kontor har haft ett fall där verksamhetsutövaren efter
överklagande till Länsstyrelsen var tvungen att avlägsna förorenade rör från mottagningen
samt undersöka om angränsande ledningar var förorenade. Fallet visar att det
finns möjlighet för tillsynsmyndigheten att ställa hårda krav på efterbehandlingen när en
tandläkarverksamhet lägger ner. Om flera tandläkare bedrivit tandläkarverksamhet i
lokalen är den sista verksamhetsutövaren inte ensam ansvarig utan ansvaret kan delas
solidariskt.
I en kartläggning av historiska mottagningar som genomfördes i Upplands Väsby år
2002 återfanns 9 historiska mottagningar i en kommun med 8 befintliga mottagningar
(Berglund, 2002). Studien är jämförbar eftersom metoden är snarlik och kartläggningen
sträcker sig från 1930-talet och framåt. Jämfört med kartläggningen från Upplands
Väsby kan det tyckas lite att 30 historiska tandläkarmottagningar återfunnits i Lunds
kommun som i dagsläget har 49 befintliga mottagningar. Min uppfattning är dock att de
allra flesta historiska mottagningar från tidsperioden återfunnits. Många av de befintliga
mottagningarna i kommunen har varit verksamma i många år, mottagningarna har i
många fall gått i arv. Vidare har Lunds tätort inte haft tandläkarmottagningar på skolor,
skolbarnen har istället fått tandvård vid en stor mottagning på Lilla Tvärgatan.
För befintliga tandläkarmottagningar finns dels problemet med gamla föroreningar som
ligger kvar i ledningsnätet och dels problemet med det amalgam som fortfarande släpps
ut. Det är viktigt att motverka att ny förorening lagras upp, det är generellt mycket
enklare och billigare med förebyggande insatser än efterbehandling. Från de
mottagningar som har väl fungerande och modern amalgamavskiljare, som sköts enligt
instruktionerna, samt har nya rör av plast eller rostfritt stål kommer troligen inte särskilt
mycket nytt amalgam ansamlas i rören. Det amalgam som passerare amalgamavskiljaren
är huvudsakligen i mycket fina partiklar och kommer till största delen att
transporteras direkt till reningsverket. I gamla gjutjärnsrör fastnar amalgam som släpps
ut idag i större utsträckning eftersom slam ofta ansamlas i den här typen av rör.
Ett bra sätt för verksamheten och tillsynsmyndigheten att kontrollera att företaget sköter
sin amalgamavskiljare på fullgott vis är genom regelbunden provtagning nedströms
avskiljaren. Det kan göras genom utökad funktionskontroll av amalgamavskiljare. En
sådan kontroll kan rymmas inom egenkontrollen. Det finns möjlighet till regional
samverkan om utökad funktionskontroll. Med hjälp av analysresultaten från kontrollen
kan beräkning göras av ungefär hur mycket kvicksilver som släpps ut från kliniken.
VA-verken runt i landet kan på så sätt få en bättre uppskattning av hur stor del av kvicksilvret
till reningsverken som härrör från samtida drift av tandläkarmottagningar.
35