Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun

More documents

Recommendations

Info

Amanda Engman 000 kr samt att ärendet lämnas vidare för brottsutredning (Miljökontoret Helsingborg, 2004). Relevant information som ska inkomma till tillsynsmyndigheten i samband med anmälan av efterbehandling i tandläkarmottagning kan vara: • Uppgifter om verksamheten (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) • Fastighetsbeteckning och fastighetsägare (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2003) • Eventuell tidigare högtrycksspolning samt rör- och stambyte (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) • Eventuellt provtagningsresultat från analys av kvicksilverhalt i rören (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) • Typ av rör i fastigheten (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2003 och Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) • Skisser av VA-ledningarna i fastigheten (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2003) • Vilka ledningar som varit i kontakt med vatten från tandkliniken (Miljö- och Byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2003) • Uppskattad mängd kvicksilver som kommit ner i avloppet (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2004) • Saneringsmetod och motivering därtill (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2003) • Tidsplan (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2004) • Uppgifter om hur långt ut i ledningsnätet sanering ska ske och motivering därtill (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2003) • Kontrollmetod för att visa att saneringen är fullgod (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2003) • Eventuella överenskommelser med fastighetsägaren gällande omhändertagande av farligt avfall i form av förorenade rör som lämnas kvar i fastigheten (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2003) • Kostnadsjämförelser mellan olika saneringsmetoder (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks kommun, 2003 och 2004) • Transportör av farligt avfall (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) När anmälan inkommit till tillsynsmyndigheten fattar nämnden beslut om föreläggande för att säkerställa att efterbehandlingen genomförs så olägenhet inte uppstår för människa och miljö. (Bygg- och miljökontoret i Eskilstuna kommun, 2002) 4.3 Verksamhetsutövarens ansvar Verksamhetsutövaren har det primära ansvaret för efterbehandling av förorenade områden. Detta beror på att det är han/hon som har störst möjlighet att förhindra utsläpp från verksamheten. Förebyggande arbete är också billigare och mer effektivt än efterbehandling (Rudin, 2000). Den 30 juni 1969 trädde Miljöskyddslagen i kraft. En tandläkare som stängde sin mottagning innan ikraftträdandet kan inte göras ansvarig för efterbehandling eftersom det då inte fanns några lagar som ställde dem till ansvar för eventuell förorening. (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) Miljöskyddslagen ställde krav på verksamheterna att ”avhjälpa olägenheter” till exempel i form av förorening. Miljöbalkens bestämmelser om vem som är ansvarig för efterbehandling enligt 2 kap 8 § och 18
4. LAGAR OCH REGLER 10 kap 2 § tillämpas på miljöfarlig verksamhet vars faktiska drift pågått efter Miljöskyddslagens ikraftträdande, där olägenhet kvarstår samt det finns behov av att avhjälpa problemet (SFS 1998:811, 8 §). Det innebär alltså att skyldigheten att efterbehandla förorenade områden inte omfattas av Preskriptionslagen. När en verksamhet ställs till ansvar för efterbehandling av förorenat område ska det juridiskt särskilt beaktas hur lång tid som förflutet sedan föroreningen spreds, hur dåtidens lagar och övriga krav efterlevdes samt övriga omständigheter (MB 10 kap 4 §). Det har visat sig komplicerat att tillämpa regelverket i fall rörande äldre verksamheter där utövarna skiftat över åren (Rubenson, 2002). Reglerna om efterbehandling preciserades 1989 med att skyldigheten att avhjälpa olägenhet skulle kvarstå även efter att verksamheten upphört (Rudin, 2000). I förarbetena ansågs att ändringen endast var ett förtydligande av den gamla texten (Rudin, 2000). Skyldigheten gäller tills olägenheten inte längre kvarstår. En tandläkare som hade en mottagning fram till 1961 och därefter flyttade till ny lokal där han stannade till 1975 kan allmänt bara anses ansvarig för efterbehandling av den andra lokalen. Detta beror på att flytt av verksamhet tolkas som start av ny verksamhet. Undantag från principen kan ske ifall flytten var mycket kort, till exempel till lokalen bredvid. Var exakt gränsen går för en ”mycket kort” flytt måste bedömas från fall till fall. (H. Rudin, muntlig inf.) För befintliga tandläkarmottagningar är efterbehandlingsansvaret mycket tydligare än för historiska. Den nuvarande utövaren ställs i först hand till ansvar för föroreningen (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). Detta framgår också av förarbetena till Miljöbalken (Rudin, 2000). Kostnaden för efterbehandling kan delas upp på alla parter som bidragit till föroreningen, i detta fall alla verksamheter som förorsakat kvicksilverutsläpp från lokalen efter Miljöskyddslagens ikraftträdande. Detta kallas solidariskt ansvar och finns beskrivit i nästa avsnitt. Då en klinik ska överlåtas till en ny verksamhetsutövare finns inget formellt anmälningsansvar eller efterbehandlingsansvar. Trots det kan det vara en fördel för verksamhetsutövaren som ska lämna över lokalen att genomföra sanering eftersom det är avdragsgillt för en verksamhet. Genom sanering säkras tandläkare att inte som privatperson behöva ställas inför solidariskt ansvar när mottagningen någon gång i framtiden lägger ner. (Sweden Recycling, 2004b) Den som driver en tandläkarmottagning och misstänker att rören är kvicksilverförorenade bör informera fastighetsägaren om detta. Informationsskyldighet finns i många fall inskriven i hyreskontraktet. Med information minskar risken för att fastighetsägaren vidtar åtgärder som leder till spridning av föroreningen samt strider mot bestämmelserna i Miljöbalken. Den som övertagit en gammal klinik har ansvar för att föroreningarna i rören inte sprids vidare, det gäller oavsett hur gammal föroreningen är (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). Ansvaret gäller även om verksamheten inte själv orsakat nya föroreningar. Om verksamheten finner att rören är kvicksilverförorenade har de en skyldighet att rapportera detta till tillsynsmyndigheten (MB 10 kap 9 §). 4.3.1 Solidariskt ansvar Regeln om solidariskt ansvar tillkom med Miljöbalken. Ansvaret att bekosta efterbehandling kan delas solidariskt när flera parter har bidragit till föroreningen. Kostnadsfördelningen ska bestämmas efter hur mycket var part varit bidragande (MB 10 kap 6 19
Page 1: abcd Institutionen för naturgeogra
Page 5 and 6: ABSTRACT ABSTRACT Mercury is poison
Page 7: INNEHÅLLSFÖRTECKNING INNEHÅLLSF
Page 11 and 12: 2. KVICKSILVER 2. KVICKSILVER Kvick
Page 13 and 14: 3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄ
Page 21: 4. LAGAR OCH REGLER 4. LAGAR OCH RE
Page 25 and 26: 4. LAGAR OCH REGLER kvicksilverför
Page 27 and 28: 5. FALLSTUDIE, LUNDS KOMMUN 5. FALL
Page 29 and 30: 5. FALLSTUDIE, LUNDS KOMMUN regelbu
Page 31 and 32: 6. RESULTAT 6. RESULTAT I detta kap
Page 33 and 34: 6. RESULTAT 6.2 Mottagningar som la
Page 35: 6. RESULTAT Solrosvägen 4, Dalby F
Page 38 and 39: Amanda Engman kräva en utövare ti
Page 40 and 41: Amanda Engman Miljöförvaltningen
Page 43 and 44: REFERENSER REFERENSER Akademiska F
Page 45 and 46: REFERENSER Setterlid, Rikard, 2000,
Page 47: Nilsson, Börje, arbetade länge p
Page 50 and 51: Adress samt fastighetsbeteckning Bo
Page 52 and 53: Adress samt fastighetsbeteckning Kl
Page 54 and 55: Adress samt fastighetsbeteckning Re
Page 56 and 57: Adress samt fastighetsbeteckning St
Page 59 and 60: BILAGA 2 Bilaga 2: Befintliga tandl
Page 61: BILAGA 3 Bilaga 3: Tandläkarmottag

Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?