OMJU 2005:1, Nordiska initiativ för aktivt medborgarskap utgående ...

a) samtal där skilda synsätt ställs mot varann och olika argument ges utrymme,
12
b) att deliberativa samtal alltid innebär tolerans och respekt för den konkreta andra, det
handlar bl.a om att lära sig lyssna på den andres argument,
c) med inslag av kollektiv viljebildning, dvs.strävan att komma överens eller åtminstone
komma fram till temporära överenskommelser,
d) och där auktoriteter/traditionella uppfattningar må ifrågasättas som föräldrars eller ”den
egna gruppens”,
e) samt med inslag utan direkt lärarledning, dvs argumentativa samtal för att lösa olika
problem respektive belysa olika problem utifrån skilda synsätt men utan närvaro av läraren.
21
Deliberation på basis av diskursetik i Habermas mening uttrycker naturligtvis ett demokratiideal
som även innehåller komplikationer. En vanlig kritik är att diskurserna utsätter sig för
rådande makt- och exklusionsmekanismer, samt att (över)betoningen av rationell förståelse
och argumentation i sig verkar exkluderande och bortser från bl.a. estetiska aspekter hos deltagarna.
22
I vilken mån kan maktrelationer och förhållanden beaktas inom deliberativa samtalsarenor?
Risken fi nns ju att formella och informella hierarkier och maktkonstellationer osynliggörs, eller
åtminstone skjuts i bakgrunden.
En möjlighet är att sätta deliberationen i förbindelse med vad jag kallat för demokratiutrymme
(democratic space). Ett system eller en organisation kan vara ”på pappret” (de jure) demokratisk,
men ändå erbjuda liten rörelsefrihet t.ex. för lokala initiativ på grund av byråkratiska
hinder, informell maktutövning eller andra begränsningar som minskar möjligheterna att agera
demokratiskt (de facto).
Förutsättningarna för deliberation skapas både vertikalt och horisontellt varmed ”...demokratin
existerar enbart i den mån den får spelrum i sociala nätverk” 23 Detta diskursiva spelrum – demokratiutrymme
– korrelerar med förekomsten av socialt kapital i putnamsk betydelse: socialt
förtroende, normer för ömsesidighet och nätverk av medborgerligt engagemang. 24
21 Englund 2003, sid. 68-69 samt även 2004, sid. 62.. John Deweys viktigaste verk i detta sammanhang anses
vara Demokrati och lärande (1916/1999) samt The Public and its Problems (1927/1988).
22 Bl.a. den norske folkhögskollektorn Sigurd Ohrem 2000, sid. 110f. framför dylik kritik.
23 Se Wallén 2000, sid. 118.
24 Se Robert D. Putnams klassiker Den fungerande demokratin 1996,sid.201f.