OMJU 2005:1, Nordiska initiativ för aktivt medborgarskap utgående ...

22
Den nordiska diskussionen om aktivt medborgarskap och livslångt lärande skedde under 1990talet
rätt långt med direkta eller indirekta hänvisningar till en liberal demokratidiskurs (frihet,
jämlikhet, tolerans och andra liknande honnörsord) eller genom att tillföra begreppen kommunitära
betydelser (vilket skedde t.ex. under seminarier med artikulerad nordisk värdegemenskap).
Ur ett deliberativt demokratiskt perspektiv framstår diskussionen om folkbildningens roll för att
stärka demokratin som en ”å ena sidan” –”å andra sidan”-argumentation. Under seminarier och
andra samtalsarenor framhävdes å ena sidan folkbildningens idelogiska innehåll och historiska
betydelse för nordisk demokrati och välfärd. Å andra sidan betonades förändringsfaktorerna
- globaliseringen, individualiseringen, den europeiska integrationen, teknologin – som delvis
tömde den traditionella folkbildningen på dess argumentation som demokratins främsta banérförare
inom vuxenutbildningen.
I 1990-talets diskurser framhävdes de instrumentella aspekterna av livslångt lärande – nordisk
nytta, anpassning till arbetsmarknaden och informations-teknologins användning – som viktiga
komponenter, även i diskussionerna om aktivt medborgarskap. Dessa diskurser har klara
internationella paralleller. NFA:s dåvarande rektor Arne Carlsen uttrycker i artikeln Kundskab,
demokrati og det aktive medborgerskab en syn som kombinerar det ideologiska med det instrumentella
imperativet, vilket utgör en belysande syntes av de nordiska diskussionerna om aktivt
medborgarskap och livlångt lärande:
”Så många medborgare som möjligt skall aktivt delta i den kontinuerliga konstruktionen av demokratin
genom föreningslivet. Och de beslut som görs i föreningslivet, skall politikerna ta på
allvar och lyssna till. Det är inte riktigt nordisk demokrati om man aktivt deltar i NGO-arbete,
men inte har möjlighet att få infl ytande på de politiska beslutsprocesserna. Vi kan därför kortfattat
säga att den nordiska demokratin i den traditionella uppfattningen består av representativ
demokrati plus deltagande plus infl ytande. Det civila samhället har fungerat som en skola där
medborgarna har lärt sig medborgarskapet. // Civilsamhället har idag fått konkurrens från arbetsplatserna
om att vara lärande instanser för levnadskunskap, samtidigt som arbetsmarknaden
har ägnat större uppmärksamhet på vikten – för arbetsmarknaden och den ekonomiska tillväxten
– av den upplysta medborgaren, av det sociala kapitalet.” 52
Retoriken i Carlsens artikel går ut på att påvisa nya konstellationer och arenor för att lära
sig aktivt medborgarskap, nämligen arbetslivet och –marknaden, som dels övertagit folkbildningens
traditionella demokratiska metoder (t.ex. studiecirkeln) och dels brutit civilsamhällets
monopol som ”skola i demokrati”. Men istället för att se detta som något negativt ger Carlsen
folkbildningen en positiv laddning i dess framtidsuppdrag att befrämja (de aktiva) medborgarnas
kompetensutveckling och upprätta nya gränsöverskridande partnerskap och nätverk mellan
stat, näringsliv och civilsamhälle.
FOVU:s handlingsplan 2000-2004 följde i allt väsentligt upp den föregående handlingsplanens
riktlinjer. Handlingsplanen hänvisar till NMR:s överordnade plan för utbildnings-och forskningssamarbetet
2000-2004, Norden som foregangsregion for utvikling av menneskelige ressurser
53 , med betoning på livslångt lärande i ett brett kompetensperspektiv, men även tvärsektoriellt
samarbete inom rådgivningen mellan skolsamarbete (NSS), högre utbildning (HÖGUT),
samt folkbildning och vuxenutbildning (FOVU).
52 Arne Carlsen 1998, sid. 43. Min övers. från danska.
53 NMR:s övergripande utbildningsstrategi för 2000–2004.