Ett europeiskt socialt medborgarskap? - Ekonomisk-historiska ...

2. Historisk bakgrund till välfärdsstaten
och EU:s sociala dimension
Välfärdsstatens framväxt
Välfärdsstaten är en europeisk uppfinning. Men de historiska förutsättningarna för välfärden
är i huvudsak – fast inte bara - nationella, det fastslår forskarna. Välfärdssamhällets
framväxt är djupt rotad i nationalstatens historia och i demokratins och partiväsendets
utveckling. Än idag är det tydligt i olika opinionsmätningar att de områden där medborgarna
främst vill behålla den nationella beslutsmakten är utbildning, kultur och social
välfärdspolitik.
Peter Wagner & Bénédicte Zimmermann citerar Gustav Schöneberg från 1871:
”Med den nationella frågans lösning kommer kanske den s k sociala frågan att nu bli den
viktigaste för framtiden.” Med Tysklands enande var den nationella frågan löst, menade
han, vilket förvisso i historiens ljus kan ifrågasättas. Det intressanta är dock att man redan
då tydligt såg den sociala frågan – välfärden, kampen mot fattigdomen - som nästa steg.
Med nationalstaten hade man skapat det nödvändiga verktyget för att kunna organisera
den samhälleliga solidariteten. Den liberala idén om nationen som garanti för medborgerliga
rättigheter och ett politiskt medborgarskap, väckte också tankar om en fortsättning
i form av ett ”socialt medborgarskap”, även om termen skapades långt senare.
De europeiska nationalstaterna formade den sociala välfärden genom en framgångsrik
social integration. Men denna utveckling var inte självklar och blev inte enhetlig. Före,
under och efter första världskriget hotades denna ordning både från höger och vänster –
där högern ofta ville bygga på familj, kyrka och välgörenhet, medan vänstern ville gå den
kommunistiska planhushållningens väg, med ett alltomfattande ansvar för staten.
Efterdyningarna av den stora depressionen framkallade kris både för nationalstaten och
välfärdsstaten under trycket av fascism, nazism och kommunism.
12
HÅLLBARA ARBETSPLATSER