Ett europeiskt socialt medborgarskap? - Ekonomisk-historiska ...

4. Kräver ett välfärds-Europa, ett socialt EUmedborgarskap,
en gemensam europeisk
identitet och gemensamma värderingar?
Vilken roll spelar begrepp som nation och identitet?
Utmaningen att skapa ett europeiskt socialt medborgarskap har inte bara med välfärdsmodellernas
olikhet och skillnaderna mellan öst och väst att göra, utan också med frågan
om det finns – eller kan skapas - en gemensam europeisk identitet, gemensamma värden
och värderingar. Eller sitter vi fast i eviga nationella och politiska motsättningar?
Wagner & Zimmermann analyserar hur begreppet nation har uppfattats genom historien.
Den franska republikanska traditionen bygger på att alla medborgare i republiken
har samma rättigheter och skyldigheter och fritt kan kommunicera med varandra oavsett
språklig eller kulturell tillhörighet. I tysk tradition har det snarare varit så att nationen är
ett språkligt-kulturellt begrepp. Alla tyskspråkiga utgör i princip en ”tysk nation”, oavsett
om de sedan råkar bo i Danmark, Polen eller Tjeckien. Dessa olika uppfattningar har
givit upphov till olika typer av nationalism, där den språkligt-kulturella varianten har
ansetts som farlig, där den egna gruppen anses som förmer, medan den ”medborgerliga”
nationalkänslan är brett accepterad. Dessa frågor har diskuterats intensivt i samband med
nationella befrielsekrig (Vietnam, Algeriet osv), vid Jugoslaviens och Sovjetunionens
upplösning och numera inte minst i samband med Turkiets demokratisering.
Maciej Zaremba skrev i sina DN-reportage om den europeiska konstitutionen att
historien i de flesta fall visar att den nationella identiteten skapades först efter det att
medborgaren och staten blivit till. Fransmannen föddes ur ”citoyen”, eller samtidigt med
honom, men inte tvärtom. Det är också kontentan av antologin ”Reflections on
European Identity”, som ställts samman på uppdrag av EU-kommissionen. ”Europé” är
inte i första hand en kulturell, utan en gryende politisk identitet.
Mot denna bakgrund är det förstås viktigt och känsligt att analysera vad en ”europeisk
nation”, ett ”europeiskt folk” eller en ”europeisk identitet” egentligen innebär.
Många, inte minst i den EU-skeptiska debatten har menat att demokrati bara kan utövas
av ett ”demos”, ett folk som delar en stat och en identitet. Om det inte finns något
europeiskt folk kan det inte finnas någon europeisk demokrati, hävdar man. ”När vi ger
EU lagstiftningsmakt så innebär det att vi godkänner en mycket tvivelaktig demokratisk
princip, nämligen att andra än valda representanter stiftar lagarna för ett land”, skriver
t ex s-riksdagsmannen Sören Wibe.
Och den franske ledamoten av konventet, William Abitbol, håller med. I Zarembas
DN-reportage säger han: ”Det kommer aldrig att finnas något europeiskt folk, och därför
är EU-demokratin en chimär.” Han är en fransk republikan och en motsträvig ledamot
av det konvent som i Bryssel försöker skriva en grundlag för EU. För Abitbol är det
ett dödfött projekt. ”Folk tänker nationellt, basta. Tror ni verkligen att svenskar skulle
finna sig i att bli nedröstade av spanjorer? De skulle inte säga som man gör i en demokrati:
Majoriteten har segrat, vi ger oss. De skulle säga: Spanjorerna sätter sig på oss!”
Men han får mothugg av nuvarande EU-kommissionären Danuta Hübner. ”Nej”,
säger Hübner trött i Zarembas reportage. ”Man kan inte tala om någon europeisk identi-
24
HÅLLBARA ARBETSPLATSER