Ett europeiskt socialt medborgarskap? - Ekonomisk-historiska ...

1. Översikt över debatten om ett
europeiskt socialt medborgarskap
Den berömde brittiske professorn, författaren, Blair-rådgivaren och numera ”labourlorden”
Anthony Giddens skriver så här:
”Europas välfärdssystem ses ofta som juvelen i kronan – kanske det kännetecken som
mest av allt ger de europeiska samhällena deras kvalitet. I maj 2003 skrev två av Europas
mest framträdande intellektuella, Jürgen Habermas och Jacques Derrida, ett öppet brev
om den europeiska identitetens framtid i skuggan av Irakkriget. Det handlade om välfärdsstatens
”garantier för social trygghet”, ”européernas förtroende för statens civiliserande
kraft” och dess förmåga att ”korrigera marknadsmisslyckanden”. De flesta andra
observatörer som är sympatiskt inställda till den europeiska unionen lär hålla med. ”Det
sociala Europa” eller ”den europeiska sociala modellen” är en fundamental del av vad
Europa står för.”
Mot den bakgrunden är det inte underligt att många i dessa tider funderar över vad
denna europeiska sociala modell innebär för framtiden – och att t o m ett helt EU-toppmöte
under det brittiska ordförandeskapet 2005 ägnas åt att försöka uttolka dess innebörd.
Därmed är det också väldigt viktigt att SALTSA har lyckats samla en rad europeiska
forskare för att producera en antologi om just detta tema.
Spänningar mellan det nationella och det europeiska på välfärdens område
Lars Magnusson och Bo Stråth inleder SALTSA-boken ”A European Social Citizenship”
(Ett europeiskt socialt medborgarskap?) med en överblick över den sociala europadebatten.
Välfärdsstatens framgång hittills har byggt på förmågan att nationellt förena ett brett samhälleligt
medborgarskap, där medborgarna har känt sig delaktiga i samhällsutveckling och
välfärd, med fenomen som full sysselsättning, breddutbildning och fungerande relationer
på arbetsmarknaden. Denna syn har utvecklats bl a av den välkände danske forskaren
Gösta Esping-Andersen (numera professor i Barcelona).
Den stora frågan, som nu diskuteras alltmer i spåren av den allt djupare ekonomiska
integrationen och rörligheten över gränserna inom och utanför EU är:
Kan dessa historiska nationella framsteg på välfärdens område överföras till europeisk
nivå? Trycket i frågan blir extra stort inför den dubbla kris som forskarna menar att vi
står mitt i – välfärdsstatens och nationalstatens, under trycket av den samhällsutveckling
och de ekonomiska nätverk som inte längre känner några nationsgränser. Kan då de
hotade nationella välfärdssamhällena stödjas av eller utvecklas till ett europeiskt ramverk
av sociala rättigheter som på sikt kommer att upplevas som ett nytt europeiskt socialt
medborgarskap?
Att ta klivet från denna historiska utveckling av välfärden, djupt rotad i national-
staten, till ett europeiskt projekt innebär i varje fall ytterst osäkra framtidsutsikter. Frågan
blir bl a: Hur hanterar vi spänningen mellan å ena sidan en nationellt formad och förankrad
välfärdsstat, å andra sidan en europeisk gränslös inre marknad? Hur hanterar vi välfärdens
och arbetsmarknadens brännande frågor i ett ännu otydligt EU-projekt och samtidigt
med den dramatiskt växande globaliseringen? Hur hanterar vi det faktum att
demokratin i huvudsak upplevs som, och är, ett i huvudsak nationellt projekt, medan de
4
HÅLLBARA ARBETSPLATSER