Ett europeiskt socialt medborgarskap? - Ekonomisk-historiska ...

och sätter press på de etablerade nationella systemen. Människors rörlighet ökar också,
och invandringen växer.
Den stora frågan är: Hur ser svaret ut? Är svaret fortfarande huvudsakligen nationellt,
eller krävs det nu ett europeiskt svar? Ska vi försöka backa tillbaka, och resa vissa gränshinder
igen – är det en tänkbar väg?
Utan tvekan står EU inför betydelsefulla utmaningar, som vi ser exempel på varje dag
i en allt hetare europapolitisk debatt. Svårigheterna att forma en ny konstitution för ett
utvidgat EU med 25 medlemsstater, stabilitetspaktens osäkra ställning och oron att
invandring från de nya medlemsländerna ska leda till lönedumpning eller rent av ”social
turism” hör alla ihop med detta dilemma.
Hur går EU framåt mot en europeisk social modell?
I många medlemsländer, liksom i den europeiska fackföreningsrörelsen, talas det om en
europeisk social modell. Men det finns inga tydliga föreställningar om hur en sådan
modell ser ut, vad den innebär eller vad den bör utvecklas till i framtiden.
Magnusson och Stråth menar att EU-kommissionens nuvarande svaghet och den av
detta följande allt starkare block- och maktpolitiken i EU visar på vikten av att klargöra
vad detta ”sociala Europa” eller rent av ett ”europeiskt socialt medborgarskap” – som
ofta definieras i kontrast mot en amerikansk modell - egentligen betyder.
Förutsättningarna för ett socialt Europa är ingen lätt fråga. Idén om ett europeiskt
medborgarskap har funnits sen 1970-talet, men har hittills medfört mer otydlighet än
klarhet. Till en början diskuterades mest ett slags formellt medborgarskap, att man
genom EU skulle få rätt till skydd också av andra EU-länders ambassader, gemensamma
regler för rösträtt vid Europaparlamentsvalen m m. Så småningom fick vi alltfler sociala
regler för vad som gäller vid rörlighet, och på 2000-talet en europeisk stadga om breda
grundläggande rättigheter. Fortfarande har man dock knappast vågat diskutera ett fullt
socialt medborgarskap med lika rätt till politiskt inflytande och sociala rättigheter och
skyldigheter till välfärd i hela EU. Och frågan är hur det skulle gå till om vi skulle vilja
gå den vägen för att möta internationaliseringens utmaningar.
I denna forskarbok pekar man på två möjliga vägar framåt på välfärdsområdet:
1) Europeiska välfärdsregler för att motverka risken för social dumping, som innebär något slags
harmonisering eller konvergens (närmande) mellan olika europeiska välfärdssystem (socialbidrag,
arbetslöshetsersättningar, sjuk- och läkemedelsersättning, pensioner m m).
Hur långtgående ett sådant tillnärmande skulle behöva vara är omdiskuterat. Räcker det
att lagstifta om minimiregler som gradvis höjs, eller behöver vi på vissa områden total
harmonisering, exakt lika regler för alla i EU?
Lika omdiskuterat är hur en sådan utveckling skulle gå till. En möjlighet är att
utveckla institutioner och procedurer som skulle fördjupa Europaprojektets federala
karaktär. Detta skulle dock kräva en ny konstitutionell ordning som för samarbetet ännu
längre än det nyligen avvisade fördragsförslaget, som trots allt fortfarande i hög grad bygger
på mellanstatlighet.
2) En mera mellanstatlig metod att nå samma mål, t ex den s k öppna samordningsmetoden, där
man sätter gemensamma mål i EU, men där medlemsstaterna åtar sig att själva genomföra dem.
HÅLLBARA ARBETSPLATSER 7