Ett europeiskt socialt medborgarskap? - Ekonomisk-historiska ...

genomslag för ett synsätt som ser jämställdhet och social rättvisa som en drivkraft för
ekonomisk effektivitet. Lieberts bedömning av EU´s sätt att behandla jämställdhetsfrågan
är något mer positiv än Millns. Sedan Maastrichtfördraget har man stegvis gått vidare –
med det sociala protokollet, en allt starkare roll för arbetsmarknadsparterna, med den
sociala stadgan och med konkreta regelverk och avtal om rätt till föräldraledighet osv.
Frågan om välfärden som en produktiv investering har också sina könsaspekter. Det
politiska begreppet ”det ska löna sig att arbeta” handlar fortfarande nästan helt om att
premiera lönearbete, och huvudsakligen i den privata sektorn – allra helst exportindustrin.
Men det lika nödvändiga, ofta reproduktiva arbete med barn, familjer, äldre osv
som kvinnor oftare står för, i hemmen och i den offentliga sektorn, värderas sällan på
samma sätt. Och det är alltid mycket mera självklart att utbildning ses som en investering
än att barn- och äldreomsorg gör det. Det blir också allt vanligare att denna typ av
arbete, för att ses som riktigt produktivt, ska utföras på marknaden, inte som en del av
välfärdssystemet.
Skulle då EU kunna tänkas utveckla strategier för att vända på dessa förhållanden?
Obalans i flyktingpolitiken
Magnusson och Stråth hänvisar också till forskaren Miriam Aziz som menar att EU alldeles
för lite har diskuterat det principiella problemet med suveräna nationalstater sammanslutna
inom ramen för en transnationell – och i första hand ekonomisk – gemenskap.
Aziz pekar på ett exempel: EU-länderna har utvecklat en positiv syn på invandring som
ekonomiskt fenomen, men det finns ingen motsvarande politik för att hantera de politiska
och kulturella problem som följer av det – och inga gemensamma regler för flykting-
och invandringspolitiken. Inte minst på det området finns en tydlig klyfta mellan
den luddiga idén om ett europeiskt medborgarskap så som det beskrivs i
Maastrichtfördraget och synen på Europa som en statsbildning som ger fullödiga rättigheter.
Icke-EU-medborgare, t ex turkiska invandrare i Tyskland, befinner sig i ett mellanläge,
där de kan ha rätt till vissa sociala förmåner men t ex sakna rösträtt. Så var går
gränserna för vem som blir medborgare i detta nya Europa?
HÅLLBARA ARBETSPLATSER 43