Ett europeiskt socialt medborgarskap? - Ekonomisk-historiska ...

22
HÅLLBARA ARBETSPLATSER
höga tillväxten kommer det att ta en generation (ca trettio år) innan de är ifatt resten av
EU, om dagens tillväxttakt fortsätter.
Trots det finns det, enligt Hemerijck, inget som tyder på att inte utvecklingen av
EU:s sociala agenda mycket väl kan förenas med utvidgningen. Men det beror på hur
man gör det. Ingen har velat återuppta de idéer som luftades på 1990-talet om en
gemensamt EU-finansierad minimiinkomst för medborgarna i de nya medlemsländerna,
där syftet ibland antyddes vara att få deras medborgare att stanna där de är istället för att
fly västerut och söka jobb. Att lägga fast faktiska minimininivåer för ekonomiska stöd blir
också allt mindre realistiskt i och med att skillnaderna t ex i lönenivå är så stora som de är
(upp till 1:6). En miniminivå hamnar antingen för lågt för att kunna appliceras i öst och
blir då betydelselös i väst, eller så högt för att ha någon betydelse i väst att den blir omöjlig
att implementera i öst.
Salais menar att utvidgningen kan utvecklas till ett slags socialt laboratorium där olika
idéer om social och ekonomisk utveckling i Europa får mäta sig med varandra, och till
sist utvecklas till något mera slagkraftigt nytt. Europa behöver inte EN modell, menar
han, utan öppenhet och en pragmatisk inställning till sociala framsteg.
I Östeuropa menar Salais, och hänvisar till Nobelpristagaren Amartya Sen, måste
utvecklingen handla om att mobilisera allas resurser. Sens ”capability approach” (att politiken
bör sträva efter att utveckla inte bara formella rättigheter utan människors faktiska
handlingsmöjligheter) skulle kunna spela en stor roll i Östeuropa. Den sociala dialogen
bör breddas till en regional och nationell dialog, som inkluderar kommuner, regioner,
småföretag osv. För att släppa in stora utländska investerare bör man kräva att de moderniserar
infrastrukturerna, köper tjänster av lokala småföretag, utbildar arbetarna osv. EU
borde fokusera mera på att bidra till faktiska ekonomiska och sociala utvecklingsmöjlig-