Ett europeiskt socialt medborgarskap? - Ekonomisk-historiska ...

inte utgå ifrån begrepp som ursprung, historia och etnicitet, utan kan ha andra värdegrunder.
Dagens ”demos” definierar sig själv genom en konstitution och öppen kommunikation
i ett gemensamt offentligt rum. Habermas översätter de tyska erfarenheterna
efter 1945, där förkrigsnationalismen överfördes till en demokratisk ”författningspatriotism”,
till ett tänkt framtida Europa.
Vad skulle då ett europeiskt medborgarskap kunna vara?
Kandil ifrågasätter vad ett ”Europeiskt socialt medborgarskap” egentligen betyder. Det
handlar inte bara om passiva formella rättigheter och skyldigheter: det senare är inte tillräckligt
för att skapa ett riktigt socialt medborgarskapsbegrepp, det handlar också om
politisk medvetenhet och agerande i Europa. Därmed ingjuter hon nytt liv i frågan om
en europeisk identitet, och gör det mot bakgrund av att nationalstaterna håller på att
försvagas, fragmentiseras, och bli alltmer multikulturella. Det uppstår alltfler nära relationer
över gränserna: språkliga, regionala, religiösa, etniska, som allt oftare överskrider
nationalstatens gränser. Kandil påminner om vad Michael Walzer kallar ”den nya tribalismen
(stamkänslan)”. Möjligen kan den europeiska dimensionen på vissa områden
ersätta det som har gått förlorat i den nationella. När Assyriska kom upp i fotbollsallsvenskan
följdes lagets öden av syrianer över hela Europa och Mellanöstern.
Detta värderingsmässiga, närmast moralfilosofiska angreppssätt påminner, fast inte helt,
om Habermas perspektiv. Ulrike Liebert menar å andra sidan att ”solidaritet” på europeisk
nivå aldrig har blivit något mer än en tom paroll. Allmänt tal om värderingar och
identitet räcker inte. Vi kommer inte att få någon verklig europeisk social modell så
länge man inte utrustar unionen med mer makt, med omfördelande rättigheter och riktlinjer.
Problemet är att det är få politiker som vill eller vågar gå den vägen, hur socialt
inriktade de än är i andra sammanhang. Orsaken är förstås att politikerna i många länder
har folkligt stöd för sin skepsis mot en kraftfull europeisk roll på denna punkt, eftersom
medborgarna är delade i frågan om en europeisk välfärdsstat. Å andra sidan skulle säkert
en majoritet i Europa idag stödja de tankar och idéer som ligger bakom konceptet den
europeiska sociala modellen, liksom principen om jämlikhet som ett grundläggande värde.
Det ser vi i t ex franska opinionsundersökningar efter folkomröstningen 2005. Många
röstade nej, därför att de menar att dagens Europa är alltför lite socialt, har för lite makt
att sätta gränser för marknadskrafterna, alltför liten förmåga att bekämpa arbetslösheten.
Men de flesta är inte beredda att ta de konkreta politiska konsekvenserna av dessa värderingar.
26
HÅLLBARA ARBETSPLATSER