medd_statens_skogsforskningsanst_027_07.pdf

242 SVEN PETRINI
svårighet fqryngra sig på hyggena, där de genom sin snabbare tillväxt framgångsrikt
konkurrera med barrträden. I fråga om granen visar det sig att
den minsta luckstorleken, 20 X 20 m, är för liten för att detta trädslag skall
kunna gå väl till. r Nästa luckstorlek, 30 X 30 m, visar det bästa resultatet med
mer än en planta per mz i genomsnitt. Luckorna med 40 m:s sida ha också
givit gynnsamt resultat, ehuru sämre än det som uppnåtts på 30 m:s-luckorna.
På hyggena, 40 X 120 m, har granen .självsått sig i mindre utsträckning, så att
plantantalet per kvadratmeter i medeltal endast utgör 0,53.
Detta resultat ansågs vara av så pass stort intresse, att siffrornas säkerhet
borde kontrolleras genom en felberäkning. För detta ändamål utfördes sommaren
1933 en specialtaxering för undersökande av spridningen av antalet granplantor
per kvadratmeter, varvid kvadratiska rutor med en meters sida utlades
i 5 m:s kvadratförband. Inom dessa rutor, som sålunda kommo att
sammanlagt täcka 4 % av arealen, räknades alla granplantor, och antalet
antecknades för varje ruta.- De iakttagelser som redan blivit gjorda år 1932
beträffande förekomsten av lövåterväxten ansågos tillräckliga. Likaså ansågs
det vara fastslaget, att 20 m:s luckorna visat sig vara för små, och då en spridningstaxering
i 20 m:s luckorna skulle få ett alltför litet material att räkna
med, ha dessa ej medtagits vid undersökningen.
Taxeringsmaterialet har inom varje lucka ordnats i klasser, då antalet plantor
per kvadratmetersruta blir klassnummer. En mycket stor del ~v de utlagda
rutorna sakra plantor, därnäst äro de rutor talrikast, som uppvisa r
planta o. s. v. Fördelningen blir därför skev, och fördelningskurvan blir av det
slag som CHARLI:i