medd_statens_skogsforskningsanst_027_07.pdf

256 SVEN PETRINI
solen står rakt i söder, och endast under de fyra dagarna 20-23 juni. De
dagar, då solen för ifrågavarande område mitt på dagen befinner sig mellan
50° och 51° över horisonten, äro den 5 juni-den 8 juli. 1 Om den avskärmande
skogskantens höjd är h meter och solhöjden över horisonten är V 0 ,
beräknas lätt bredden b av det område norr om skogskanten, dit solstrålarna
aldrig kunna nå, enligt formeln b=h cot v. Är alltså solens höjd över horisonten
45°, blir på plan mark det beskuggade områdets bredd lika med höjden på
den avskärmande skogskanten. Försöksområdets latitud är 62°27'; bredden
blir i detta fall Sr% resp. 84% av den omgivande skogens höjd, om maximisolhöjden
sättes till 5I 0 resp. 50° över horisonten; då den omgivande skogens
höjd här kan sättas till c:a 20 meter,Z) kan det av en skogskant i söder
totalt beskuggade områdets bredd beräknas till r6 a 17 m.
På en kvadratisk lucka, orienterad i N-S, med sidan =b nå inga solstrålar
marken, ty då solen står i annat väderstreck, befinner den sig lägre än då den
står i söder. Upptages ett hygge med bredden b i norr-söder, som ges en mera
betydande utsträckning i öster-väster, kan marken emellertid mottaga solstrålning
från andra väderstreck än från söder.
Ovanstående resonemang torde i varje fall vara tillräckligt för att klargöra,
varför man på dessa nordliga breddgrader, där marken behöver utsättas
för en viss grad av solverkan, icke kan påräkna någon nämnvärd föryngringseffekt
i så små luckor som 20 x 20 m.
Sammanfattningsvis skulle det beträffande den inom försöksområdet
iakttagna kantverkan kunna anföras följande.
På hyggena och luckorna med 40 m:s nord-sydlig bredd uppträder
ett optimumbälte för granföryngring, som börjar 4-6
m från skogskanten och som är av högst 5 m:s bredd. Detta
optimumbälte är tämligen lika föryngrat, vare sig det ligger i
kalytans norra eller södra del, trots en påvisbar större förekomst
av gynnsammare markvegetationstyper mot ytornas
södra kant.
Från optimumbältet avtar granföryngringens riklighet såväl
in emot skogens nordbryn - sannolikt beroende på den tilltagande
beskuggningen - som in emot skogens sydbryn - sannolikt
beroende på att en starkare uttorkning i humuslagrets
yta gör sig gällande i den omedelbara närheten av det solexponerade
skogsbrynet. Försämringen av granföryngringen är
emellertid avsevärt mera utpräglad mot det solexponerade
skogsbrynet än i närheten av skogens nordbryn.
1 Siffrorna för solens deklination från himmelsekvatorn äro tagna ur I933 års statskalender.
Höjden över horisonten fås genom att minska go 0 med latituden och lägga till deklinationen.
2 ) Den längsta höjdmätta granen inom området uppnådde 26,5 m.