medd_statens_skogsforskningsanst_027_07.pdf

NATURFöRYNGRING I RÅHUMUSGRANSKOG 247
praktisk synpunkt måste procenten nollrutor sägas vara den viktigaste mätaren
på huru föryngringen har lyckats.
Det erhållna genomsnittliga plantantalet per m• eller per har är likväl också
av stort intresse.
studera vi tabell 7 b närmare, finna vi att det genomsnittliga antalet plantor
på hela föryngringsytan uppvisar tydlig påverkan av behandlingen. Genomsnittliga
plantantalet per m• är för de hackade arealerna nära II %
större än för de orörda, och på de brända arealerna finns det i genomsnitt
37,5 % flera granplantor än på de orörda. Differensen mellan plantantalet
på de hackade och de orörda är o, o 7 ±o, I I 3, differensen mellan de brända och
de orörda är 0,24±0,I2o. I det förra fallet kan ingen påverkan av hackningen
med statistisk säkerhet konstateras, då medelfelet är större än differensen
själv, men ifråga om bränningens effekt måste man tillmäta differensen betydelse,
i det att den är dubbelt så stor som sitt medelfeL Detaljgranskningen får
emellertid även här ge närmare besked om huru försöken utfallit i detta avseende.
Vi ha därvid att vänta oss att i varje fall en effekt av bränningen för
den erhållna granföryngringens riklighet skall kunna konstateras, dock torde
denna komma att bli något svagare än siffrorna i tabell 7 b ange. I fråga om
hackningen kan man ej förvänta sig så påtagliga resultat som för bränningen.
I detta sammanhang kan det vara skäl i att framhålla, att såväl hackningen
som den inom försöket utförda risbränningen i högar rent allmänt sett kan förväntas
medföra en effekt av det slag, som ovan konstaterats, då bearbetningen
av marken sker fläckvis i båda fallen. Inom vissa fläckar har man alltså att
påräkna ett stort plantantal, men det ligger nära till hands att förstå, att en
taxering med utläggning av kvadratmeterstara rutor skall kunna ge samma
procent tomma rutor på de behandlade arealerna som på de orörda ytorna.
Det har övervägts huruvida spridningstaxeringens material skulle kunna
ytterligare utnyttjas till att studera föryngringseffekten inom de olika podsoltyperna
och markvegetationstyperna inom försöken. Vid en dylik undersökning
måste de olika luckstorlekarna hållas i sär. Sedan det nu också har
konstaterats, att behandlingen inverkar på antalet erhållna plantor på
ytorna, bleve det nödvändigt att ävenledes hålla de olika behandlade ytorna
åtskilda. Därigenom skulle materialet smulas sönder alltför mycket, så att
det ej längre bleve någon mening med en medelfelsberäkning. Analysen av
de nyssnämnda frågorna måste alltså överlämnas åt detaljgranskningen, varvid
taxeringsresultaten ju äro mycket säkrare bestämda än vid spridningstaxeringen,
eftersom taxeringsprocenten i det första fallet utgör 40 % men i
det senare endast 4% av arealen.
Det enda avseende, i vilket spridningstaxeringens material har kunnat
18. Meddel. från Statms Skogs.försöksanstalt. Häft. 27.