medd_statens_skogsforskningsanst_027_07.pdf
medd_statens_skogsforskningsanst_027_07.pdf
medd_statens_skogsforskningsanst_027_07.pdf
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
282 SVEN PETRINI<br />
längre in på hygget torde granföryngringen i regel bli sämre. På de mindre<br />
luckorna visa optimumzonerna en tendens att flyta ihop, varvid största<br />
antalet plantor koncentreras mot luckans mittparti, där plantorna också<br />
bli kraftigast utvecklade. Vid ytterligare minskad luckstorlek färskjutes<br />
föryngringszonen mot luckans norra kant för att till slut helt försvinna.<br />
I fråga om behandlingens betydelse för föryngringsresultatet har det<br />
framgått av spridningstaxeringen, att antalet nollrutor ej påverkats<br />
av den utförda behandlingen, i det att mycket nära samma nollruteprocent i<br />
genomsnitt erhållits på orörda, brända och hackade ytor, då luckstorlekens<br />
inverkan eliminerats. Vinsten av de vidtagna åtgärderna inskränker sig därför<br />
till ett större antal granplantor per kvadratmeter i medeltal för alla<br />
undersökta rutor. I detta senare avseende har risbränningen givit en betydligt<br />
starkare och säkrare konstaterad effekt än markberedningen medelst<br />
hackning. Dock har enligt de vid provplanteundersökningen framkomna<br />
resultaten såväl bränningen som hackningen fört med sig att procenten<br />
dåliga granplantor blivit lägre på de behandlade arealerna; enligt detalj<br />
granskningens resultat är likaledes det genomsnittliga totala antalet<br />
granplantor större på de brända och hackade områdena, oavsett om dessa<br />
ligga på järnpodsol eller på humuspodsol och oavsett om de tillhöra Vaccinium-typen<br />
eller Dryopteris-typen.<br />
Beträffande olikheterna med avseende på föryngringens riklighet på de<br />
olika marktyperna är att säga, att humuspodsolområdena uppvisa<br />
ett bättre medeltal än järnpodsolområdena, varvid dock är att märka,<br />
att det ej är likgiltigt, vilken vegetationstyp järnpodsolmarkerna tillhöra.<br />
För de olika vegetationstyperna har det kunnat konstateras, attrelativa<br />
antalet mindervärdiga granplantor är större på V accinium-typen än på de allmänt<br />
såsom bättre ansedda Dryopteris- och Geranium-typerna. Även det totala<br />
antalet granplantor är i regel större på de bättre typerna än på V acciniumtypen-<br />
dock gäller denna regel säkrast för järnpodsolmarkerna. Med hjälp<br />
av spridningstaxeringens siffror kunde det påvisas, att relativa antalet<br />
nollrutor var betydligt större på typen järnpodsol Vaccinium<br />
än på de övriga typerna, vilka i detta avseende kunde ungefärligen jämställas.<br />
Sett i sammanhang med resultatet av detaljgranskningen av det totala<br />
plantantalet på de olika typerna ger detta resultat anledning att avskilja<br />
skogstypen Vaccinium på järnpodsol såsom den för granföryngring i regel<br />
mest otacksamma typen, under det att alla de övriga typerna kunna rubriceras<br />
såsom relativt gynnsamma ur föryngringssynpunkt.
Change language