medd_statens_skogsforskningsanst_027_07.pdf

258 SVEN PETRINI
Vid detaljgranskningens utförande stå uppgifter till förfogande endast med
avseende på plantantalet, och jag har valt att uttrycka detta per har. Viktigast
äro härvidlag granplantorna, då förekomsten av tall- och lövåterväxt
tydligen ofta har påverkats av i detta sammanhang okontrollerade faktorer.
Endast då lövåterväxten är riklig eller då skillnaderna i detta avseende äro
stora har hänsyn tagits därtill.
Järnpodsolmarkerna.
Detaljgranskning.
I tabell S nedan återgivas resultaten av 1932 års taxering för de olika järnpodsolområdena,
fördelade på markvegetationstyper och samlade i serier
efter luckstorlek, med särskiljande av de ytor som behandlats på olika sätt.
I anslutning till tabell S vilja vi nu först pröva behandlingens inverkan
på det uppkomna antalet plantor per har. Spridningstaxeringen gav en skillnad
på 37,5% för de brända arealerna och på II% för de hackade ytorna
i jämförelse med de orörda.
Se vi nu på jämförbara områden i tabell S, finna vi material för belysande
av bränningens betydelse endast inom V accinium-typen, där emellertid å
den brända ytan 7II 31,1% flera granplantor uppträda per har än på motsvarande
områden å den orörda ytan 7I; och inom 40 m:s luckorna sn och sr
blir den positiva skillnaden på samma sätt 27,z %· För 30 m:s luckorna srv
och sv få vi däremot 20,5% mindre plantor å den brända parcellen. Huru förhåller
det sig då med arealernas jämförbarhet inom de olika serierna?
En granskning av kartorna (fig. 10, II) visar, att områdena av järnpodsol­
Vaccinium inom ytorna 7I och 7II måste anses väl jämförbara. Höjden över
havet är så gott som alldeles lika, arealernas exposition och belägenhet i förhållande
till skogskanterna måste också jämställas. En detaljgranskning har
utförts av siffrorna från avdelningarna 10 och 19, vilka avdelningar äro så lika
belägna som det gärna är möjligt att åstadkomma på två skilda ytor. Basmineralindex
för provet från avd. 10 på 7I var 20,4, under det att provet från
avd. 19 på 7II gav ett index av 1g,o. Det kan sålunda ej påstås, att den mineraliska
beskaffenheten gynnat den brända arealen, möjligen motsatsen. Skillnaden
i plantantalet per har visar sig vara mycket starkare framträdande än i tabellS,
i det att antalet lövplantor är så gott som alldeles lika på de båda områdena
(resp. 1312 och 1343 per har), medan den orörda avdelningen 10 på ytan 7:I
uppvisar endast 2 1So granplantor gentemot 4S15 per har å den brända avd. 19
på ytan 7: II. Effekten av risbränningen synes här alltså ha varit
tillräcklig för att mer än fördubbla antalet granplantor.
En liknande granskning av kartorna (fig. 13, 14) för 40 X 40 m: s ytorna S:I
och S: II ger vid handen, att dessa ytor äro svårare att jämföra. Ifrågavarande
arealer å ytan S: II ligga 7 till 10m högre, de ha en brantare och mera ostlig
exposition än å ytan S: I. A andra sidan äro arealerna å den jämnare ytan 8: I