Cardell, Malin - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

151). På så vis har jag en förhoppning om att intervjupersonens berättelse får stå i fokus,
samtidigt som jag kan kontrollera intervjusituationen genom min guide. Jag avser alltså inte
att på förhand ställa några speciella utarbetade frågor, utan mina intervjudeltagare förväntas
berätta fritt kring de olika temana (Thomasson 2002, s 62).
Min intervjuguide utgick från tre teman: information, bemötande och empati. Vissa av dessa
är i sin tur indelade i underkategorier. Dessa teman är baserade på den forskning som jag har
tagit del av innan jag genomförde intervjuerna och främst då forskning från Lindgren och
Holmberg.
Lindgren menar att brottsoffer saknar information från polisen. ”Den information som
brottsoffer främst efterfrågar rör utvecklingen i det egna ärendet samt allmän information om
vad som händer efter anmälan” (Lindgren 2002, s 258). Information är med andra ord en
faktor som påverkar brottsoffers förtroende för polisen, därför vill jag föra ett samtal med
utredarna kring detta ämne. Vilken information ger utredarna till brottsoffren, vilken
information tror de är viktig och hur och när ges informationen?
Lindgren framhåller också i sin avhandling att bemötande är en betydelsefull faktor för hur
mötet med polisen uppfattas (Ibid, s 251). Lindgren belyser hur Van de Vijver ”menar att
brottsoffer inte i första hand är upptagna med huruvida polisen griper gärningsmannen. Det är
viktigare att polisen är uppriktig och behandlar offret med respekt” (Ibid). Jag vill att
utredarna under intervjuerna ska prata kring deras bemötande av brottsoffer, för att kunna
skapa mig en bild av hur de behandlar brottsoffrena. Anser de att det är viktigt att visa respekt
och vara uppriktiga, och hur och med vilka hjälpmedel kan utredarna uppfylla det efterfrågade
goda bemötandet?
Det sista ämnet bland mina teman är empati. Holmberg har precis som mig intervjuat poliser
men hans avhandling handlar om polisförhör. Han menar att en förhörsstil som bygger på ett
humanistiskt förhållningsätt ger polisen mer information och då främst när brottsoffer eller
gärningsmän ska beskriva känslomässiga händelser (Holmberg 2004, s 155). Han menar att de
bästa förhörsledarna hos polisen är poliser som visar medkänsla och empati. Detta eftersom
förnekande av brott är vanligare vid förhör som präglas av dominans medan erkännande är
vanligare vid en förhörsstil som präglas av respekt och humanitet. Det är alltså viktigt att
utredarna har en förmåga att kunna prata om känslosamma händelser med brottsoffrena. Jag
vill under tema empati diskutera med utredarna kring hur de känner inför att prata om svåra
17