Cardell, Malin - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

More documents

Recommendations

Info

Utredarna uttalade att de kände att det ställdes krav på dem som går utanför deras arbetsuppgifter. Utan att vara vidare insatts i andra yrkesgrupper har jag via media fått känslan av det här även gäller lärare och läkare. Den förförståelsen har gett mig en trygghet i att detta fenomen även kan upplevas i polisyrket. 6.2 Informationsflödet mellan brottsoffer och polisen Magnus Lindgren menar att det finns ett samband mellan information och brottsoffers upplevelser av polisen. De brottsoffer som får muntlig och skriftlig information av polisen har större förtroende jämfört med dem som inte fått någon information. (Lindgren 2004, s 262). Min uppfattning från intervjuerna är att utredarna vet vilken information brottsoffer efterfrågar: allmän information och frågor som rör utvecklingen i det egna ärendet. Enligt alla utredare som jag har intervjuat förstår de vikten av att lämna skriftlig information angående vilka rättigheter ett brottsoffer har och var de kan få stöd och hjälp. De har utarbetade skrifter för att kunna uppfylla detta informationsbehov. Utredarna ser dessa skrifter som ett komplement till den muntliga informationen, då de av erfarenhet vet att en person som har upplevt en traumatisk händelse har svårt att ta till sig vad som sägs och beskrivs. ”Jag försöker att prata med målsägande om var och hur de kan få hjälp men det kan vara svårt att nå fram till personen. Då har vi skrifter som vi kan dela ut, det är alltid bra för då kan de gå hem och när chocken har lagt sig läsa det jag redan har berättat.” Utredarna vet också att det är viktigt för brottsoffer att få information angående utvecklingen i det egna ärendet. Dock har det under intervjuerna beskrivits som mycket svårt att kunna bidra med den informationen. En anledning är att utredarna, på grund av tidsbrist, har svårt att upprätthålla en kontinuerlig kontakt med brottsoffren. ”Vid misshandelsbrott hinner man inte med att ge den kontakten som brottsoffrena önskar, det ligger ju ett krav på oss om skyndsamhet. Ett ärende ska inte ligga länge hos oss utan komma fort till åklagaren, man räknar ju antalet redovisade ärenden. Det tänket finns inte: Att det här ska ta extra lång tid så brottsoffren får prata av sig.” Några av utredarna har också beskrivit det som svårt att ge den informationen som brottsoffer efterfrågar under utredningens gång, på grund av sekretess. 27
”Jag kan inte ge massor av information under utredningens gång på grund av utredningssekretess.” ”Informationen kan också vara känslig att dela ut till brottsoffrena. Det finns ju vissa risker: Tänk om det är din granne som är misstänkt?” Magnus Lindgren menar att ”om inte personalen förstår helheten, har relevant kunskap och kan omsätta denna i praktiken, kommer de aldrig kunna vidta de rätta stöd- och skyddsåtgärderna eller lämna den rätta informationen. De kommer därför inte kunna handla och uppträda professionellt” (Ibid s 349). Jag anser att intervjuerna har gått i linje med tidigare forskning när det gäller vilken information som brottsoffer efterfrågar, samma information har även utredarna framhållit som viktig för att uppnå nöjda brottsoffer. Min tolkning av intervjuerna är att utredarna inte har brister i kunskap om vilken information som är viktig, utan bristerna ligger i att inte kunna förverkliga kraven i praktiken. Till skillnad från Lindgren anser jag inte att det brister i kunskapsnivån, men jag ställer mig bakom Lindgren när han menar att det inte omsätts i praktiken. Då jag under intervjuerna har försökt att förstå varför utredarna inte omsätter detta informationsbehov i praktiken har jag tolkat det som att tidspress, effektiviseringar och prioriteringar är möjliga förklaringar. En del gick så långt att de menade att ledningen inte prioriterar tiden som läggs ned på varje brottsoffer, utan att det var antalet ärenden som prioriterades. ”Om jag skulle ringa eller kontakta målsägande så mycket som de själva vill, skulle jag inte få något annat gjort. I grövre brott blir det naturligt med en kontinuerlig kontakt men misshandelsbrott är för oss vardagsmat.” ”Det handlar om att prioritera sin tid och då prioriteras grövre brott.” ”Det är inte med i målstyrningen att i verksamheten ta sig tid med brottsoffren och ringa det extra samtalet. Verksamhetsmålen är att man ska redovisa snabbt.” ”Det ligger inte på vårt jobb att ringa sociala samtal.” ”Det finns glapp i kontakten i misshandelsbrott och då saknar målsägande det personliga bemötandet.” 28
Page 1: Kriminologiska institutionen Utreda
Page 5: Innehållsförteckning 1. Bakgrund.
Page 8 and 9: Frågan är hur det kan komma sig a
Page 10 and 11: Den mest grundläggande definitione
Page 12 and 13: Avhandlingen börjar med att diskut
Page 14 and 15: tillmötesgående och den hörde bl
Page 16 and 17: med dåligt rykte, han borde inte h
Page 18 and 19: kommer du upptäcka nya sätt att f
Page 20 and 21: 151). På så vis har jag en förho
Page 22 and 23: att mäta verksamheten. Det betyder
Page 24 and 25: det som något problem, då Lindgre
Page 26 and 27: spelades in med min telefons MP3-sp
Page 28 and 29: även om den ställde samma frågor
Page 32 and 33: En annan tolkning som jag har gjort
Page 34 and 35: individen känner sig bekräftad oc
Page 36 and 37: och kanske till och med medverkat i
Page 38 and 39: ara kan vara grovheten i brottet so
Page 40 and 41: har slagit sig i slang med. Han kan
Page 42 and 43: Christie, N. (2001) ”Det ideala b
Page 44: Empati Vilka egenskaper skall e

Cardell, Malin - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?