Cardell, Malin - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

More documents

Recommendations

Info

och kanske till och med medverkat i det brottsliga övergreppet. Utredarna menade att dessa krogrelaterade misshandelsbrott med fylla och slagsmål ofta är röriga och svårhanterliga. Därmed blir också anmälan från platsen ostrukturerad och svåröverskådlig. De som sedan skall utreda brottet, det vill säga vad som har hänt och vem som gjort vad, ställs inför en svår uppgift. ”Vid misshandelsbrott kan det vara svårt att veta vad som har hänt, vem som gjort vad och vem som är gärningsman eller brottsoffer. De vill bara att man ska reda ut den stökiga situationen, men det är svårt när det är fylla, slagsmål och ett helt gäng. Avrapporteringen från platsen blir då rörig och här inne är det ännu svårare att reda ut.” ”Man är ju ganska trött på krogbråk, det är vardagsmat för vår del. Det slåss ju hejvilt jämt, ute, helger, tunnelbana. Det finns mycket konstiga attityder där ute. En anmälan som kommer in och är välstrukturerad har större chans att redas ut annars är risken att det läggs ner.” Jag tolkar utredarna som att de uppfattar att misshandelsbrott som svårhanterliga, eftersom brottet har utspelat sig under sådana omständigheter att det är svårt att få en tydlig bild av händelseförloppet. Det leder i sin tur till ostrukturerade anmälningar vilket leder till att ärendet löper större risk att läggas ned. Min analys blir att denna kategori av brottsoffer utsätts för en större risk att bli missnöjda med utredningsförfarandet, eftersom brottet i sig löper större risk att läggas ned. Utredarna har inte rakt ut påpekat att brottsoffer som utsatts för misshandelsbrott inte är lika värdefulla som ett brottsoffer som till exempel blivit våldtagen eller rånad. De har inte uttryckligen utvecklat detta resonemang, men jag har upplevt en underton i deras berättelser som tyder på att polisen påverkas av sin bild av brottsoffrets beteende före brottet. Jag vill belysa detta genom ett citat från intervjuerna som fyra av fem har beskrivit som ett problem med misshandelsbrott: ”I ingångskedet är det svårt att veta vem som är gärningsman och vem som är brottsoffer.” Jag tolkar att det finns en underton i detta citat som tyder på att polisen ser misshandelsoffer som delaktiga i själva brottet. Eftersom de menar att det är svårt att avgöra vem som är brottsoffer och vem som är gärningsman, tror jag de ser brottsoffret som medskyldig till det brottsliga angreppet. Varför skulle det annars vara svårt att avgöra vem som är gärningsman och vem som är brottsoffer? 33
Jag vill också kritisera denna tolkning då min förförståelse kanske har påverkat denna analys. Eftersom jag i mina kriminologistudier har studerat Nils Christies teori om det ideala offret, kanske den kunskapen har påverkat mig mot denna tolkning av intervjuerna. Christie menar att det ”ideala offret” är en uppfattning om att offren skall vara oskyldiga och försvarslösa och inte har någon delaktighet i brottet (Christie 2001, s 47.) Min bild från intervjuerna är att polisen ser brottsoffer som blivit utsatta för misshandelsbrott som delaktiga i den brottsliga gärningen, därmed inte oskyldig och försvarslös och har därför svårt att vinna polisernas sympati. Denna tolkning om att myndigheter har en föreställning om hur brottsoffer skall agera går också går också i linje med Magnus Lindgrens beskrivning av det ”medskyldiga offret”: En person som till exempel har provocerat gärningsmannen är ett ”medskyldigt offer”(Lindgren 2004, s 35). Lindgren menar då att denna provocering har bidragit till att offret är medskyldig till den brottsliga gärningen och därför kommer offret att få ”låga poäng” i offerskalan och därmed svårt att vinna sympati från myndigheterna. 7 Avslutande diskussioner Studiens syfte var att besvara: Vad kan enligt brottsutredarna ligga bakom brottsoffers dåliga förtroende för polisens förmåga att utreda brott? Vilka faktorer inverkar på polisens förmåga att ge information, empati och ett bra bemötande? I avsnitt 7.4 kommer jag gå utanför studiens syfte. Istället för att diskutera kring vad utredarna har beskrivit ligga bakom brottsoffers dåliga förtroende för polisens förmåga att utreda brott, vill jag beskriva en teori om ”idealoffer" som en förklaring till varför brottsoffer är missnöjda med polisens förmåga att utreda brott. 7.1 Diskussion kring utredarnas informationsbenägenhet För att uppnå nöjda brottsoffer som har förtroende för polisen krävs att det sker en förändring i informationsflödet mellan brottsoffer och utredarna. Det kan tyckas att misshandelsbrott är av sådan ringa art att en tät kontakt inte är befogad. Jag vill vända på det och hävda att det inte 34
Page 1: Kriminologiska institutionen Utreda
Page 5: Innehållsförteckning 1. Bakgrund.
Page 8 and 9: Frågan är hur det kan komma sig a
Page 10 and 11: Den mest grundläggande definitione
Page 12 and 13: Avhandlingen börjar med att diskut
Page 14 and 15: tillmötesgående och den hörde bl
Page 16 and 17: med dåligt rykte, han borde inte h
Page 18 and 19: kommer du upptäcka nya sätt att f
Page 20 and 21: 151). På så vis har jag en förho
Page 22 and 23: att mäta verksamheten. Det betyder
Page 24 and 25: det som något problem, då Lindgre
Page 26 and 27: spelades in med min telefons MP3-sp
Page 28 and 29: även om den ställde samma frågor
Page 30 and 31: Utredarna uttalade att de kände at
Page 32 and 33: En annan tolkning som jag har gjort
Page 34 and 35: individen känner sig bekräftad oc
Page 38 and 39: ara kan vara grovheten i brottet so
Page 40 and 41: har slagit sig i slang med. Han kan
Page 42 and 43: Christie, N. (2001) ”Det ideala b
Page 44: Empati Vilka egenskaper skall e

Cardell, Malin - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?