Cardell, Malin - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

More documents

Recommendations

Info

ara kan vara grovheten i brottet som ska avgöra graden av kontakt ett brottsoffer kan förvänta sig, utan även hur vanligt förekommande brottet är. Enligt Brottsförebyggande rådet polisanmäls i genomsnitt 207 misshandelsbrott per dag i Sverige. Storhelger som valborg, nyår och midsommar polisanmäls dubbelt så många misshandelsbrott, även lönehelger är hårt drabbad av misshandelsbrott. Detta enligt statistik från anmälningar från åren 1995-2002 gjorda av Brottsförebyggande rådet. (Petersson 2006, Brå) Det jag vill belysa är att brottsoffer som utsatts för misshandelsbrott kännetecknas av två saker: Det är en offergrupp som visar på ett stort missnöje och en brottskategori som är frekvent förekommande. Genom att inte tillfredställa denna stora grupp av människor riskerar polisens förtroende att vara fortsatt lågt hos medborgarna, vilket är problematiskt i en rättsstat. Om polisen aktivt vill arbeta för att höja medborgarnas förtroende för dem är denna kategori brottsoffer väldigt lämplig eftersom de utgör en stor population av brottsoffrena, som dessutom har lägst förtroende för polisen i nuläget. Problemet är att polismyndigheten måste anpassa sin utredningsverksamhet så att där även finns utrymme för utredarna att lägga tid och engagemang på denna kategori av brottsoffer. Problemet är att det saknas ett belöningssystem som gagnar utredarna att upprätthålla en tät kontakt med alla kategorier av brottsoffer. Dessutom saknas en informationsskyldighet under handläggningstid. Den informationsskyldighet som finns i dag är för upprättande och nedläggande av ärende, men däremellan saknas krav på att ge brottsoffer information som rör utvecklingen i det egna ärendet. 7.2 Diskussioner kring bemötande av brottsoffer Jag anser att polismyndigheten måste fokusera på att uppnå nöjda brottsoffer, så att de inför allmänheten kan skapa det förtroende som de förtjänar. Det finns problem med att eftersträva snabba handläggningstider och att låta statistiksystem styra utredarnas prioriteringar av brott och därmed brottsoffer, eftersom det då inte ges samma möjligheter för utredarna att fokusera på brottsoffret. Om polisen vill uppnå nöjda brottsoffer som utsatts för misshandelsbrott tolkar jag det som att det måste ske en omprioritering av förhållandet brottsoffer och gärningsmän. Lindgren 35
menar att det är angeläget att brottsofferperspektivet tydligt lyfts fram och det redan i polisens grundutbildning (Ibid s 349). Problemet är att det i dagsläget inte finns några krav på att utredarna ska handla med professionell empati gentemot brottsoffrena. Tvärtom talar polisens resultatsystem emot detta då det till största delen fokuserar på statistik, det vill säga ju fler ärenden som går till åklagaren desto bättre resultat. Problemet är att polisen måste införa ett system som ställer krav på att utredarna bemöter brottsoffer på ett korrekt och empatiskt sätt. Som det är nu är det upp till utredarna själva att välja vilket engagemang som brottsoffret skall få. För brottsoffret blir det då som att ta en lott: En utredare som prioriterar snabba handläggningstider eller en som väljer att fokusera på brottoffret. Min tro är att ett brottsoffers nöjdhet inte enbart bottnar i ett bra bemötande, utan även i känslan av att man vill slutföra utredningen snabbt och effektivt. Problemet är att polismyndigheten måste prioritera både ett bra bemötande och en snabb handläggningstid: Det är inte frågan om ett motsatsförhållande utan de är lika viktiga. 7.3 Diskussioner kring empatiska krav från brottsoffrena Problemet är att utredarna saknar utbildning i att hantera situationer som kräver professionell empati, så att de lär sig att förstå var gränsen går till att vara psykolog. Det är stora krav som ställs på polisyrket och jag anser att dessa krav också måste vara rimliga i förhållande dels till den tänkta arbetsuppgiften men också till den utbildning som poliserna förfogar över. Problemet kan också angripas genom att varje polisstation har en psykolog som är avsedd för brottsoffer. Det tror jag skulle underlätta i utredarnas arbete då de på ett smidigt och tillgängligt sätt kan låta brottsoffrena komma i kontakt med den hjälp som de behöver. Den hjälpen som utredarna kan erbjuda brottsoffren i dag är brottsofferjouren, vars verksamhet baseras på ideella arbetsinsatser. 7.4 Diskussioner kring utredarnas föreställningar kring brottsoffer Många människor tycks ha en schablonbild av brottsoffer. Denna bild kännetecknas av uppfattningen om ett ”idealoffer”, det vill säga ett oskyldigt, försvarslöst offer som inte har någon delaktighet i brottet (Lindgren 2004, s 30). Dessa tankar, som jag har beskrivit ovan kommer från Nils Christie teorier om idealoffer. Ett idealoffer kan också ha sin motsats. Ett exempel som Christie har beskrivit är en berusad ung man som blivit rånad av några som han 36
Page 1: Kriminologiska institutionen Utreda
Page 5: Innehållsförteckning 1. Bakgrund.
Page 8 and 9: Frågan är hur det kan komma sig a
Page 10 and 11: Den mest grundläggande definitione
Page 12 and 13: Avhandlingen börjar med att diskut
Page 14 and 15: tillmötesgående och den hörde bl
Page 16 and 17: med dåligt rykte, han borde inte h
Page 18 and 19: kommer du upptäcka nya sätt att f
Page 20 and 21: 151). På så vis har jag en förho
Page 22 and 23: att mäta verksamheten. Det betyder
Page 24 and 25: det som något problem, då Lindgre
Page 26 and 27: spelades in med min telefons MP3-sp
Page 28 and 29: även om den ställde samma frågor
Page 30 and 31: Utredarna uttalade att de kände at
Page 32 and 33: En annan tolkning som jag har gjort
Page 34 and 35: individen känner sig bekräftad oc
Page 36 and 37: och kanske till och med medverkat i
Page 40 and 41: har slagit sig i slang med. Han kan
Page 42 and 43: Christie, N. (2001) ”Det ideala b
Page 44: Empati Vilka egenskaper skall e

Cardell, Malin - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?