Klicka här för att ladda ner nr 4-10 som pdf - Schenker

Isvägen till diamantgruvorna
Vinjett grå
Varje vinter byggs Kanadas spektakulära
isvägar upp från grunden så att
hundratals lastbilar kan frakta gods över
de frusna sjöarna i norr.
Du kanske har sett dem i dramadokumentären
”Ice Road Truckers” på TV4? Där framställs rutten
mellan Yellowknife och diamantgruvorna som en
enda lång strapats där livet står på spel.
I själva verket är vägen en av de säkraste i världen.
Text: Meike Wöhlert
AETN/TV4
Raskar inte direkt över isen. Lastbilarna som trafikerar isvägen upp till diamantgruvorna i nordligaste Kanada får hålla en maxhastighet
av 25 km i timmen om de är fullastade. När de kör över isen spricker den något, men fryser snabbt till igen. Men kör man för fort kan bilen
bakom köra igenom sprickorna. Den glesa trafiken och ständig övervakning gör dock vägen till en av de säkraste i världen.
Hela vägen som täcks helt av is, sträcker sig 60
mil genom Kanadas arktiska tundra. Den är 50
meter bred och sträcker sig till 90 procent över
frusna sjöar. Vägen går från Northwest Territories som
är två och en halv gång så stort som Sverige, men har en
befolkning på färre än 43 000 invånare, in i Nunavut
som är Kanadas nordligaste territorium.
Vägen blev berömd 2007 när den amerikanska TVstationen
The History Channel började sända dramadokumentären
”Ice Road Truckers”.
Vägen var ursprungligen avsedd för leveranser till
och från guldgruvan Lupin vid Contwoyto Lake.
Men sedan 2003 är det främst diamantgruvorna i
norra Kanada som använder vägen. Kanadas diamantindustri
växer snabbt och är idag världens tredje största
producent av ädelstenar, efter Botswana och Ryssland.
Diavikgruvan, som tros innehålla sex procent av världens
diamanter, liksom gruvorna Ekati och Snap Lake,
nås enbart via isvägen eller via luften.
Bilarna som trafikerar isvägen färdas i konvoj om tre
eller fyra fordon åt gången. Var 20:e minut, dygnet
runt, skickar transportledningen i Northwest Territories
huvudstad, Yellowknife, ut en ny konvoj.
Upp till 11 000 lastbilstransporter med gods till ett
totalt värde av cirka 500 miljoner dollar gör resan till
gruvorna varje vinter.
Bränsle, generatorer, stål, betong, sprängämnen,
byggmaterial, reservdelar – allt måste transporteras
med lastbil över isen.
Vintern i Northwest Territories börjar vanligtvis i november.
I december är marken frusen och isen på sjöarna är
30 centimeter tjock. Sedan 1982 har isvägen byggts upp
varje år med start i januari till en kostnad av mellan 15
och 20 miljoner dollar. Vägen kan bara användas under
februari och mars, sedan börjar den smälta bort.
Under bygget delas 140 anställda in i två grupper, en i
vardera änden av vägen. Sedan arbetar de med snöplogar
och bandvagnar mot varandra från norr och söder
tills de möts i mitten.
Det är ett mödosamt arbete, 20 timmar om dygnet är
det helt mörkt och vindfaktorn kan sänka temperaturen
till så lågt som minus 70 grader Celsius.
Arbetsgrupperna plogar bort snön, mäter isens tjocklek
och sprutar vatten på det som ska bli väg. Via helikopter
håller arbetsledningen koll på utvecklingen.
När isen är 70 centimeter tjock kan vägen öppnas för
lättare laster. När den är en meter tjock klarar vägen att
transportera tankar fyllda med 50 000 liter bränsle.
Förra året började lastbilarna rulla relativt sent, först >
Säsongsarbete. Upp till 11 000 lastbilstransporter gör resan över Kanadas arktiska
tundra upp till gruvorna varje vinter. De fraktar byggmaterial som betong och stål,
bränsle, generatorer med mera. Över 90 procent av vägen sträcker sig över frusna sjöar.
Diavik Diamond Mine
48 | LOGISTIKMAGASINET 4-2010
LOGISTIKMAGASINET 4-2010 | 49