Rekreation och psykisk hälsa - Vgregion.se

REKREATION OCH PSYKISK HÄLSA, INGEMAR NORLING
7 OLIKA TYPER AV ÅTGÄRDER
7.1 REKREATIONENS ROLL VID BEHANDLING AV DEPRESSION.
Depression tillhör enligt den internationella DSM-listan s.k. mood disorders där också bipolära och
störningar som relateras till medicinsk situation och droganvändning ingår (Hall, 1994). Depression
är sannolikt den vanligaste typen av psykisk ohälsa. Men beräknade frekvenser är osäkra eftersom
det är svårt att definiera störningen till innehåll, varaktighet och konsekvenser. Siffror som finns
med i olika expertrapporter t. ex. från APA, anger att 9 –26 % av vuxna kvinnor och 5 – 12 % av män
har depression som ger tydliga negativa konsekvenser s.k. rollförändringar.
Kliniska bedömningar av omfattning och betydelse blir påtagligt osäkra eftersom endast en mindre
del får professionell behandling (Bullock, 1994; Moon – Hickman, 1994; Hall, 1994).
Depression är också ett livslångt problem med höga frekvenser bland både yngre och äldre.
Ungdomars depression har tidigare setts som normativ d.v.s. som en normal reaktion som går över.
Den uppfattningen stämmer inte så bra eftersom depression i ungdomsåren vanligen får en fortsättning
och är en viktigare varningssignal än man tidigare trott.
Enligt WHO är depression den typ av ohälsa som växer snabbast och får störst konsekvenser definierat
som arbetsfrånvaro, produktivitet, självmord, vårdkonsumtion, splittring av familjer. För att
anknyta till familj så är ensamma mödrar med små ekonomiska resurser, den grupp som har flest
depressioner (Russo, 1985).
Eftersom egenbehandling dominerar när det gäller depression, är det viktigt att studera hur detta
går till. De positiva formerna utgörs ofta av livsstils- och miljöförändringar som att arbeta mindre,
öka ut rekreationsdelen med naturbaserade aktiviteter som promenader, friluftsliv, trädgård, fiske,
motion, sällskapsdjur, sommarstuga, gemenskap, resor. De mera negativa åtgärderna hör till den
passiva livsstilen med mera TV, vila, spel och ANT. Enligt Iso-Ahola m.fl. (1994) klarar de sig bättre
som har en stor repertoar av hälsofrämjande aktiviteter som de är intresserade av och har kompetens
för. Sämre går det för dem som inte har en sådan repertoar och saknar positiva alternativ och
lösningar. Iso-Ahola sammanfattar forskningen med att hävda att det är aktiviteter och miljöer
inom rekreationssektorn som står för huvuddelen av egenvården, både positivt och negativt. Det
blir därför intressant att i fortsättningen kartlägga vilka aktiviteter och miljöer som enligt forskningen
har positiva effekter, är hälsofrämjande, fungerar förebyggande etc.
7.1.1 ORSAKSANALYS OCH AKTUELLA INSATSER.
Om depressionens orsaksmönster liknar det som framförts av US Surgeon General och WHO för
folkhälsa, så skulle huvuddelen av orsakerna ligga inom livsstil och miljöfaktorer, c:a 70 %, och en
mindre del inom genetiska faktorer och sjukvårdens insatser, 30 %. Då skulle också, enligt tidigare
refererade analyser, aktiviteter och miljöer inom rekreation – fritid ha en väsentlig roll inom livsstil
– miljö.
Eftersom orsaksmönstret är så komplext och svårt att forska på, är det svårt att avgöra om dessa
generella orsaksmodeller är helt giltiga. Men det är dock en rimlig hypotes att anta att orsaksmönstret
är likartat. Det kan då betyda att biologiska faktorer och vård bidrar med en väsentlig
men mindre del och att den större delen av orsakerna ligger utanför. WHO har ju länge hävdat att
huvuddelen av de hälsofrämjande insatserna bör för att bli effektiva i huvudsak ligga utanför traditionell
vård.
Det är en viss enighet bland specialisterna att depression bör bearbetas brett och på flera plan, att
prioriteringen av biomedicinska orsaker och insatser blir för dyr och ineffektiv och måste avlastas
SID 20 OLIKA TYPER AV ÅTGÄRDER