Rekreation och psykisk hälsa - Vgregion.se

REKREATION OCH PSYKISK HÄLSA, INGEMAR NORLING
7.4 DJUR OCH PSYKISK HÄLSA.
Umgänge med djur hör till naturbaserade aktiviteter och miljöer. Ungefär 1/3 av befolkningen har
djur och dryga hälften har regelbunden kontakt med djur. Könsskillnaderna är stora när det gäller
intresset för djur. Fler kvinnor i alla åldrar uppskattar kontakt med djur som hästar, hundar och katter
(Norling, 1991, 1996).
Svenska och utländska studier visar att personer som har ett aktivt umgänge med sällskapsdjur
håller sig friskare, återhämtar sig bättre från sjukdom och har en mera aktiv, hälsofrämjande livsstil.
Stora folkhälsoundersökningar i Västsverige, 16 – 92 år, n = c:a 8.000 personer, visar att nära
50 % av yngre kvinnor anger högt hälsovärde för djur, vilket är dubbelt så högt som för män. För den
manliga befolkningen har djur lika högt sammanlagt hälsovärde som kulturella aktiviteter d.v.s. c:a
20 % (Norling, 1996).
Motiv- och innehållsanalyser av umgänget med djur visar att det har extremt bred kapacitet att
ge både psykisk, social och fysisk stimulans. Speciellt framhålls djurs förmåga att ge oreserverat
socialt stöd och som i en hel del situationer fungerar bättre än med människor. För barn, ungdomar
och vuxna med en störd relation till andra människor kan djur få stor och ibland avgörande betydelse
(Norling, 1986, 1991, 1996).
Funktionshindrade har djur i större utsträckning än förväntat och rätt många skulle vilja ha
umgänge med djur men kan eller vågar inte p.g.a. sina funktionshinder. Därför har organiserad
besöksverksamhet med frivilliga hundägare hos handikappade och äldre i USA, England och Japan
fått stor omfattning (Shibanai, 1995; Norling, 1991;).
Studier av djurs hälsoeffekter visar också på positiv inverkan på stressrelaterade sjukdomar och
sådana som är relaterade till bristfällig social stimulans och passiv livsstil. Detta innebär rimligen
att umgänge med djur som hälsofrämjande aktivitet och stödjande miljö har stor betydelse för
folkhälsan som egenvård och förebyggande vård men också som hälsofrämjande insats för många
funktionshindrade. Det blir därmed intressant att referera ett urval av den idag rätt omfattande
forskningen inom området.
En stor australisk folkhälsostudie, n = 5.741, visar att den del av befolkningen som har sällskapsdjur,
har bättre livsstilsrelaterad hälsa, som hjärt – kärl, lägre systoliskt blodtryck och plasmatriglycerider.
Djurägarna har också lägre konsumtion av vård (8 – 12 % färre läkarbesök per år) och läkemedel
f.a. för högt blodtryck, kolesterol, sömnsvårigheter och hjärtproblem. Skillnaderna tycks inte bero på
andra bakomliggande faktorer. Den socioekonomiska profilen är lika hos ägare och icke ägare. Inte
heller fanns skillnader i tänkbara orsaker som rökning, kroppsvikt eller matvanor (Jennings, 1995).
Liknande resultat finns redovisade för den svenska befolkningen (Norling, 1991).
Levinsons studier av djur som assistenter i psykoterapi (Animal Assisted Therapy, AAT) visade positiva
resultat vid behandling av psykiskt störda barn t.ex. autistiska. I dessa försök minskade hunden
hotet, förbättrade det terapeutiska klimatet och fick tysta barn att tala (1969).
Tilsen (1998) har använt hund som assistent i individual – grupp- och familjeterapi med gott resultat.
Klienterna aktiveras, öppnar sig och kommunikationen förbättras.
Positiva effekter har erhållits med AAT vid vård av äldre med demens och Alzheimer, f.a. depression
och passivitet (Zaki, 1989; Baun, 1995).
AAT har prövats av Barker & Dawson, (1998) i försök att dämpa ångestnivån hos olika patienttyper
intagna för psykiatrisk behandling. Signifikanta effekter erhölls och AAT rekommenderas.
Stewart (1995) har lång erfarenhet av AAT i psykoterapi. Hon hävdar att hundar har positiv inverkan
SID 28 OLIKA TYPER AV ÅTGÄRDER