Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

Hus 12.
Bockbredd: 3,30-3,27-3,02-2,97-2,96-3,06-3,11-3,25-3,30
Spannlängd: 3,30-2,80-1,60-1,55-1,90-1,35-3,55-3, 60
Längd: ca 24 m
Bredd: ca 6 m
Datering: Förromersk järnålder.
Huset uppmärksammades i fält och var beläget i en moränsluttning i NV- SÖ, eller ca 126 o gon.
Höjdskillnaden var påfallande, där husets västra del låg närmare 1,6 meter högre än dess östra.
Genomgående var de takbärande stolphålen mycket kraftiga och djupa, och en majoritet av dem
var stenskodda. Dessutom fanns ett antal stolphål från en förmodad vägglinjen bevarade. Sannolikt
markerar de kraftiga stolphålen i husets södra vägglinje (A2831:A & B samt A3098 och A2839)
på ingångar.
Cirka 2 meter utanför husets södra vägglinje påträffades i väst en rad stolphål som kan antas vara
samtida med huset (A2768, 2772, 2777, 2798, 2799, 2801). Troligen är det fråga om spåren av en
hägnad som varit förbunden med husets ena långsida.
Bockbredden varierade mellan 2,9-3,3 meter. Mittskeppet har utgjort drygt 50% av den totala
bredden och huset har alltså haft en balanserad konstruktion. Utifrån spannlängderna kan en
indelning göras i minst tre rum. Tätast placering har bockparen i den centrala delen av byggnaden
haft, medan en glesare placering kan ses mot gavlarna. Typologiskt motsvarar konstruktionen
Göthbergs typ A3c, och har flera likheter med Hus I vid Nyckelby, Övergrans socken, Uppland
(Göthberg & Franzén 1996:43). Bland annat så finns det utifrån härdarnas placering finnas skäl att
anta att bostadsdelen varit belägen i den östra gaveln, och att en fähusdel eventuellt varit inrymd
i husets centrala del. Tidigare undersökta hus av typen A3c har daterats till den senare delen av
förromersk järnålder och romersk järnålder (Göthberg 2000:41).
Fynden utgjordes av keramik, kvartsavslag, flintavslag, malstenar (över- och underliggare), bränd
lera, slagg.
Ett 14 C-prov från stolphålet A3870 gav en datering till 1000-400BC (95,4% sannolikhet, 2
sigma). Dateringen av Hus 12 är dock problematisk. Typologiskt har den, som ovan nämnts,
konstruktionsmässiga paralleller till hus från sen förromersk järnålder – romersk järnålder och
det är givetvis fullt möjligt att kolprovet från stolphålet kommer från en äldre kontext än själva
huset. Vad som dock även måste beaktas är husets förhållande till gravanläggningen A5, och då i
synnerhet dess äldsta fas som bestått av två sammansatta stenkretsar. En liknande konstruktion
är känd från Ringeby i Östergötland och har i det sammanhanget tolkats som en kultplats från
yngre bronsålder – äldre förromersk järnålder (Kaliff 1997:60). Det kan inte uteslutas att också
stenkretsarna vid Kalvhälla haft en liknande funktion och relationen till Hus 12 är därför av stort
intresse (för en utförlig redogörelse för gravanläggningen A5, se Bratt 2005).
Som framgår av bilagorna så var stenkretsarna placerade på ett krön i linje med husets längdriktning,
på ett avstånd av cirka 1,5 meter från husets västra gavel. Det finns därför inget som utesluter en
samtidighet konstruktionerna emellan. Snarare talar det rumsliga förhållandet dem emellan för
ett samband.
Anläggningar
Anl nr Anl typ Längd Bredd Djup x y z Fynd Övrigt
2040 Stolphål 0,8 0,7 0,29 88028,17 88920,28 24,3
2326:5 Stolphål
105