Kalvshälla boplats Kalvshälla boplats - Stockholms läns museum

7. Tolkning och diskussion
Boplatsens kronologi
Ett huvudsyfte med kulturlagergrävningen var att synliggöra vertikala strategier
och horisontella strukturer inom boplatsen. Med detta avsågs både kronologiska
olikheter och eventuella funktionsmässiga strukturer. En fråga var om vissa
aktiviteter kunde spåras till vissa delar av boplatsen samt om en kronologisk
utveckling gick att följa. Det var uppenbart att boplatsen under lång tid haft ett
centralt område där de flesta aktiviteter tycks ha skett. Detta område var också
bebyggt under de flesta kronologiska perioder (fig 20 & bil 1).
Nyttjandeperioden inom detta centrala område sträcker sig från yngre bronsålder
till vendeltid/vikingatid.
Fas 1. Yngre bronsålder
Den äldsta bebyggelsen vid Kalvshälla etableras under yngre bronsålder. Vid
etableringstiden var området kustnära med en relativt brant strandremsa som
bestod av klipphällar vilka ledde ner mot havsvattnet. Hus 9 och Hus 20 är sannolikt
boplatsens första byggnader. I anslutning till dessa hus finns också boplatsen största
koncentration av ben. Intill hus 9 finns relativt tjocka kulturlager med keramik i de
lägre lagren. Keramiken är ansamlad kring husets gavel och går förmodligen att
knyta till husets användningstid. En stor del av keramiken är rabbad och dateras
till yngsta bronsålder. Intill hus 9 framkom vidare ett nästan komplett (men defekt)
kärl. Kärlet har ställts på plats vid södra långsidan av huset.
Det kustanknutna läget antyder en ekonomi baserad på fiske vilket också finner
stöd i det osteologiska materialet då det samtida 14 C-daterade skärvstensflaket
A2030 innehåller en del fiskben. I samma kontext finns också ben av fångstdjur
(älg). Skärvstensflaket är beläget i norr, utanför boplatsens centrala del, vilket
antyder en rumsligt utspridd verksamhet. Möjligt visar detta att torkställningar
eller dylikt för fisk har varit belägna något apart från det centrala boplatsområdet.
Skärvstensflaket A2030 är dock en stark indikation på att den sena bronsålderns
befolkning har haft en verksamhet över en yta över hela den undersökta ytan.
Det förefaller också naturligt då det inte rör sig om stora avstånd. Det är ca 150
meter mellan boplatsens södra och norra del.
Till det tidigaste bebyggelseskedet skall också Hus 12 räknas. Konstruktionen
uppfattades som ett hus i undersökningsskedet trots att det tidigt uppmärksammades
att den avvek från samtliga övriga hus både konstruktionsmässigt med sina mycket
kraftiga stolphål, dess topografiska belägenhet i en relativt skarp backe och också
riktningsmässigt med en sträckning i nordväst-sydöst. Avvikelserna är så stora att
man kan ställa sig frågan om det överhuvudtaget rör sig om ett hus i traditionell
mening. En hypotes är att huset/konstruktionen kan ha ett sammanhang med grav
A5. Utöver samstämmiga dateringar finns också kontextuella överensstämmelser.
Öster om Hus 12 finns andra lämningar vilka väl stämmer in i nedan redovisade
sammanhang. Dessa utgörs av en skålgrop, en underliggare på berghäll, en grav
(brandgrop), samt ett fynd av en keramikkopp. Dessa fynd är en antydan om
36